Dripp dropp, Lego

Lego är ett ganska hyvens företag, eller hur? Eller kanske mer något med ”hygge”. Familjeföretag, barnvänligt, nostalgi. Bra grejer, som jag har varit ett intensivt fan av i tretton år så till den grad att jag har ett rum fullt och ändå har grejer som dräller ut i vardagsrummet. Men på sistone har jag börjat uppmärksamma mer och mer saker med Lego som gör mig irriterad. Inte så att det handlar om någon omedelbar bojkott, men såna saker som gör att det blir svårare och svårare att känna sig riktigt engagerad i sitt fan-skap.

Dels det här med priserna. Lego är dyrt. Lego har alltid varit dyrt och kommer alltid att vara dyrt. Jag säger inte att alla alternativa klossvarianter som börjar dyka upp numera som Lumibricks är svaret, för jag har väldigt svårt med uppenbara piratkopior som bara existerar för att Lego inte tagit patent på varenda en av sina gjutformar. Jag har absolut inget emot alternativa byggbitar, men när de plagierar 99% av sina bitar från Lego och sedan sätter ihop en gigantisk vuxenvänlig design och skryter om att de bara kostar hälften av vad Lego gör, då blir jag rätt irriterad. Så ska det vara något så ska det vara äkta Lego.

Men Lego själva gillar Sverige. De gillar verkligen Sverige eftersom Sverige gladeligen betalar ockerpriser för allt de säljer. Det märks inte mycket på mindre set, men numera säljs ju väldigt många gigantiska set för 3000 kronor plus, och där blir det väldigt uppenbart. Det går inte att jämföra med USA-priser för där ingår inte moms och dessutom har de inte ett fungerande samhälle. Men det blir riktigt märkligt när priserna konsekvent är högre i Sverige än vad de är i exempelvis Tyskland. Då har jag även räknat med att momsen är högre här. Det blir liksom ogynnsam valutakurs mellan dollarn och euron, sedan ogynnsam valutakurs mellan euron och kronan, och så högre moms på det, och så ytterligare ett påslag. Troligen för marginalerna och för att täcka variationer, men lik förbaskat så kostar allt onödigt mycket i Sverige.

Jag var till exempel sugen på The Goonies-skeppet som släpptes nyligen. Det kostade 300 euro som (när jag räknade) motsvarade 3276 kronor. I Storbritannien kostar det 3375 kronor. I USA kostar det 3100 kronor. Här får vi betala 3800 kronor. Nu visades just nästa modulhus upp. 2350 SEK i USA (plus skatt). 2750 SEK i Tyskland (inkl skatt). 3199 SEK här. Och då är det set som har relativt vettiga priser till att börja med. När något redan är vansinnesdyrt (som det coola lilla The Marvels-rymdskepet eller X-Men-jeten) så blir det fantasidyrt här. Jag går på rea och ser pris som är nedsatta med 30% och de är fortfarande högre än vad som vore rimligt till fullpris. Det är helt enkelt inte kul längre, jag blir irriterad snarare än intresserad.

Det är den ekonomiska aspekten, men sen har vi den moraliska aspekten som borde vara ännu viktigare. Lego har länge framställt sig som extremt medvetna, åtminstone sedan de avslutade sitt långa samarbete med Shell. De släpper inkluderande set som Everyone Is Awesome och Queer Eye, de gestaltar funktionsnedsättningar, de bygger elbilar och vindkraftverk, väldigt progressivt och bra. Men samtidigt som de släpper en byggbar regnbågsflagga och en minifigur i transfärger så säljer de också gladeligen massvis av set baserade på Harry Potter och betalar licenspengar till J.K Rowling som har gjort det till sin livsuppgift, uppenbarligen, att utplåna transpersoner i världen i allmänhet men i Storbritannien i synnerhet, och vars transfobi har dragit hela landet bakåt årtionden.

Mer på Wikipedia om vad Rowling tycker om transpersoner

Övriga licenser börjar också vara ett återkommande problem. Lego är väldigt stolta över sin policy att inte erbjuda krigsleksaker och har dragit tillbaka exempelvis ett flygplan som mestadels används militärt, även om deras modell var en civil variant. Om det handlar om rymdkrig eller, exempelvis, Stjärnornas Krig, så är det förstås en helt annan sak, men du kan aldrig köpa en realistisk pansarvagn eller stridsflygplan (vilket också är anledningen till att vi inte lär få någon Megatron eller Starscream).

Men i år släppte Lego stolt en hel serie set baserade på F1, och där har vi en del lustiga samarbeten. Att de tvingades sälja den Red Bull-sponsrade bilen med 18-årsgräns är mest komiskt, för vad är skillnaden mellan att den står på barnsrumsgolvet och gör reklam för Red Bull och att den står i leksakshyllan bland övriga barnleksaker och gör reklam för Red Bull? Samtidigt säljs en F1-bil sponsrad av streamingtjänsten Kick. Kick är notoriska för att vara det laglösa alternativet till Twitch och har haft flertalet kontroverser inklusive sexuellt innehåll riktat mot barn, misshandel (inklusive dödsfall i augusti i år), och ägs av ett kryptobaserat kasinoföretag vilket förstås också drar massor av gambling-relaterade streams till tjänsten. Låter som ett lämpligt märke att ha på en leksak riktad till tioåringar, eller hur?

Och i dagarna har man utannonserat ett samarbete med FIFA, som förstås inte är supertrevliga till att börja med. Men i det samarbetet kommer också flera set baserade på Ronaldo. Ja, samma Ronaldo som Saudi-Arabiens diktator tryckte in i Fatal Fury: City of the Wolves. Samma Ronaldo som, enligt uppgift och ett tidigare vittnesmål som dragits tillbaka, ska ha våldtagit en kvinna i Las Vegas. Förstås också samma Ronaldo som är världens typ näst största fotbollsspelare så det är svårt att utesluta honom enbart utifrån att det finns anklagelser, men alltså.

Jag förstår att det är väldigt svårt för ett internationellt företag att ens försöka ha principer idag, när en nyckfull diktator kan få för sig att införa specifika strafftullar bara han hör talas om att det existerar mörkhyade Lego-figurer. Men det är hjärnan som pratar. Hjärtat säger att det är svårt att gilla något när såna här associationer blir vanligare.

Nu säger jag alltså inte att det blir någon bojkott. Inget av det här är droppen som får bägaren att rinna över. Men jag säger att kranen verkar stå på glänt. Dripp dropp, dripp dropp.