Lego är nästan oförskämda mot oss 80-talsnostalgiker i år. Inte nog med att de släppte en perfekt kopia av en Game Boy, snart kommer också ett gigantiskt set baserat på The Goonies och nyligen utannonserades en strålande Back to the Future-DeLorean. Men dessutom fortsatte Transformers-utgåvorna i Lego med Soundwave, den kanske mest 80-talsikoniska karaktären någonsin.

Det kan kännas som ett märkligt val efter Optimus Prime och Bumblebee. Megatron och Starscream brukar vara de självskrivna valen i såna här sammanhang, men Megatron är ju i princip omöjlig som Lego oavsett om han blir en pistol eller en tank. Och Starscream blir ett stridsflygplan, som Lego inte heller vill befatta sig med (om de inte kan tolka dem som uppvisningsplan). Men Soundwave har många fördelar. Dels har han en ikonisk röst, som Lego fångade i en inbyggd ljudlåda, och dels har han sina kassett-kompisar, vilket innebär att vi inte bara har Lego-Soundwave utan också Lego-Laserbeak och Lego-Ravage.

Bygget är relativt smidigt, men något som kännetecknar det hela är stabilitet. Soundwave blir till slut 33 centimeter hög och är fullt poserbar, men det är väldigt svårt att ha sönder honom eftersom allt sitter ihop extra väl. Det finns begränsningar, eftersom vi trots allt sysslar med Lego. Han kan till exempel inte röra benen framåt eller bakåt vid höfterna, men i gengäld går armbågarna att böja dubbelt, fötterna går att tilta i sidled och händerna har individuella fingrar. En nackdel är att lederna bara håller för så mycket, och kullederna i armbågarna är nätt och jämnt starka nog att hålla uppe de ganska grova underarmarna. Jag behöver också balansera hans handvapen så att det inte roterar vristen i sidled, som bara består av en Technic-pin. Men i det stora hela är rörligheten imponerande.

Det mest fantastiska är förstås att det går att förvandla honom helt och hållet utan att ta isär honom. Ja, förutom vapnen då, men det har aldrig någon riktig Soundwave kunnat undvika heller. Här är benen mest imponerande. Fötterna viks in vilket automatiskt komprimerar framsidan av underbenen för att ge plats. Paneler täcker hålrummet vid fötterna, och när man har vikt upp benen längs hans sidor flyttas två paneler över låren för att jämna ut ytan. Armarna roterar till baksidan och huvudet vänds ner i ryggsäcken. Sedan går alla tillbehören att montera baktill. Baksidan av kassettspelaren är väl den stora bristen, för armarna hänger bara där. Men ändå, vi snackar en Transformer byggd av helt vanliga Lego-bitar.

Trycker man på ”Play”-knappen så spelas ett slumpmässigt ljud från ljudboxen. Här finns en rad repliker och ljud som det klassiska förvandlingsljudet, vinjetten mellan scener från tv-serien, ”Laserbeak, eject!”, ”Soundwave superior” och så vidare. Ljudet är bättre än väntat i den här lilla burken, som relativt enkelt går att plocka ut om du behöver byta batterier i den. Lego har släppt några modeller med ljud på sistone som Harry Potter-hatten och en retro-radio, och låter det så här bra får de gärna fortsätta. Men visst, Soundwaves typiska vocoder-röst lämpar sig ovanligt väl för en burkig leksak.

Kassetterna då? Ja, de förvandlar sig till relativt fyrkantiga kassetter, åtminstone Laserbeak. Med Ravage får man ha väldigt god vilja. Båda ryms i Soundwaves mage (en åt gången) och knappen på hans axel öppnar luckan precis som den ska. De har liknande design som de ursprungliga leksakerna, och även om de överhuvudtaget inte kan jämföra sig med senare leksaksmodeller är det fascinerande att de alls går att förvandla, och jag blir genast sugen på att försöka bygga fler. Jag har ett tydligt minne av att jag byggde en egen Soundwave i Lego när jag var liten, och det var betydligt svårare att bygga kassetter då eftersom det inte fanns så många lämpliga bitar. Som sista tillbehör finns också en liten infodisplay liknande de som följer med Star Wars-samlarseten, och en miniatyr av hans kassettdäck som även har två olika tryckta kassettframsidor.

Lego är som vanligt dyrt, och med 2299 kronor är det en ansenlig investering. Därför avvaktade jag tills den fanns utanför Legos egna butiker, och det går att hitta honom betydligt billigare på Prisjakt. Det är fortfarande liknande pengar som du lär få betala för nästa nyutgåva av Masterpiece-versionen och dubbelt så mycket som den kommande Studio Series-versionen (i samma storlek som Blaster ovan), men i gengäld så är den mycket större, har ljudeffekter och så får du ju bygga den också.

Jag tvekade ett tag om jag skulle köpa Soundwave. Han hamnar ju lite mitt emellan samlingarna – ska han stå i Transformers-hyllorna eller i Lego-hyllorna? Storleksmässigt passar han inte in med något annat än den tidigare Lego Optimus Prime, och även om jag diggar Soundwave har han inte någon egen samling. Men jag är glad att jag slog till. På lite håll går det knappt att se att han är gjord av Lego, och designen är en balanserad blandning av G1-leksaken, tv-serien och Masterpiece-figuren, bara mycket större. Han går också precis in i en Ikea Kallax-hylla vilket alltid är uppskattat. Nu är bara frågan: vilka fler Transformers kan Lego göra? Megatron och Starscream går alltså bort, och även Shockwave. Bland Autobots är det egentligen bara Grimlock och kanske Jetfire som har liknande dignitet. Det gäller ju att karaktären är så pass känd att även icke-fans kan vara intresserade. Redan Soundwave var på gränsen, och jag tror inte att exempelvis Jazz, Prowl eller Ratchet kommer att dyka upp. Kanske är det bäst att det inte blir fler, för varken min plånbok eller mina samlarhyllor klarar av särskilt många fler.