Idag kom oväntat beskedet från Tomonobu Itagaki att han inte längre är med oss. I en postum Facebook-notis tog han farväl, och både tidigare kollegor och rivaler som Namcos Harada är bestörta.

Jag var aldrig särskilt förtjust i hela Itagakis image-grej, där han mest bara var dryg och otrevlig mot allt och alla. Men den saken tog en vändning när Harada nyligen berättade om vad som egentligen hade hänt, där Itagaki hade byggt upp hela den här rivaliteten som en PR-grej. Han siktade helt enkelt på Tekken för att Tekken var störst.

Desto mer förtjust var jag i spelen. Jag fastnade aldrig för Ninja Gaiden, men Dead or Alive var länge en höjdarserie och det var helt Itagakis förtjänst. Det första spelet var kanske plojigt, men både Dead or Alive 2 och Dead or Alive 3 var genuint bra fightingspel som erbjöd ett strålande alternativ till konkurrenterna. Det förra var ett av mina första spel till Playstation 2, och det senare var en av anledningarna till att jag importerade en dyr Xbox. Och sen går det väl inte att förneka vad som var poängen med Dead or Alive: Xtreme Beach Volleyball, men det var faktiskt ett kul spel också.

Itagaki tvingades lämna Tecmo efter anklagelser om sexuella trakasserier. Han blev sedermera friad, men karriären gick inget vidare efter det. Efter några misslyckade projekt hade han under 2022 planer på ett NFT-baserat MMORPG, vilket är ett av kännetecknen på avdankade spelproducenter. Men det är synd att han inte fick möjlighet att göra något nytt actionspel, för han hade verkligen en helt egen stil. Även om Ninja Gaiden lite oväntat är tillbaka med besked just i år, så blev aldrig Dead or Alive sig likt efter hans avhopp. Den serien existerar nu enbart som ett F2P-bikinispektakel med Marie Rose och ett gäng nykomlingar, och jag har svårt att se att det skulle ha blivit så illa om Itagaki fortfarande bestämde.