Mitt allra första Lego-set i vuxen ålder var ”Gandalf Arrives”, ett pyttelitet set med trollkarlen själv i hans vagn. En tid därefter sträckte jag mig till att betala då nästan otänkbara 900 kronor för hela Baggerhus, som då hade släppts i samband med Hobbit-filmerna. Tretton år senare har jag precis sålt mitt original, för många gånger det beloppet, i väntan på att det omryktade nya ”The Shire”-setet skulle visas upp. Efter två magnifika set baserade på Rivendell och Barad-Dur borde även nästa vara sensationellt. Jag såg framför mig ett storslaget diorama.
Nästa minikonsol blir en fullstor Amiga 1200
Retro Games har precis berättat att deras nästa minikonsol blivit försenad på grund av produktionsproblem, men att det kommer att bli en Amiga 1200 i full skala. Och det finns väl en viss logik i det. De släppte tidigare en mini-Commodore 64 som saknade tangentbord, och sedan en fullstor version. Och så släppte de en mini-Amiga 500. Och lyckligtvis blir det ingen fullstor version av den, för den är ett gigantiskt stycke plast.
Amiga 1200 är betydligt mindre och kompaktare, men ändå väldigt stor. Det kommer att behövas väldigt mycket strategiskt placerade vikter för att den nya ”The A1200” inte ska fladdra iväg i vinden.
Lego samarbetar med Pokemon
Det har sedan länge funnits byggbara Pokemon via Legos konkurrent Mega, men de har varit av rätt blandad kvalitet. Men efter ett långt samarbete med Nintendo har Lego nu fått Pokemon-licensen, och från 2026 kommer det att börja släppas nya set. Inga bilder än, så vi kan bara spekulera.
Jag tror inte att det blir minifigurset i första hand. Till att börja med är det monstren och inte karaktärerna som är huvudsaken med Pokemon. Det är också väldigt svårt att göra detaljerade Pokemon i den skalan. De flesta skulle behöva blir specialmodeller typ befintliga smådjur. Jag kan tänka mig att någon enstaka dyker upp i det sammanhanget. Lego har experimenterat med väldigt detaljerade samlarfigurer som minidrakarna i Elves, men där kunde de återanvända samma modell. Det är svårare att motivera hundratals olika för att representera varje Pokemon.
Suikoden är tillbaka
Konami utannonserade en presentation som skulle hållas vid midnatt den 3 mars. Såna här tillställningar brukar vara rätt förutsägbara, och resultera i att det ska släppas officiella foldrar med tryck från spelomslag eller kanske en akrylplatta med en figur på. Men jag satt ändå där mitt i natten, och blev överrumplad.
Ja, dels nämnde man förstås samlingen med Suikoden I och II som släpps i övermorgon. Den är förstås på väg med posten. Förutom att fixa en massa buggar som har synts i tidiga klipp så finns också en funktion för att stänga av timern på Clives sidouppdrag. Trevligt.
Captain America 4 var bara medelmåttig
Ack. Jag hade så gärna velat att den skulle bevisa att kritikerna hade fel. Trots sina massiva problem tyckte jag faktiskt om Falcon and the Winter Soldier, och det här skulle bli den logiska fortsättningen på det och dessutom öppna för Avengers återkomst som snart faktiskt börjar stunda. Problemet är att den inte lyckas med det.
Jag föreställer mig att Kevin Feige sitter på ett ovanligt stökigt möte. ”Alla fans undrar när vi tänker göra något mer med den där jättegrejen i Indiska Oceanen från Eternals!” ”Vi måste göra något mer med Sam Wilson nu, det har gått åratal!” ”Varför fick aldrig The Incredible Hulk någon riktig uppföljare?” Till slut får Kevin Feige nog, och blir tre gånger så stor och grön. ”Raaaaarrgh, bara gör en sån film då och få den överstökad!”
Lego (10350) Tudor Corner
Som av en händelse släppte Lego sitt nya extremt brittiska modulhus samtidigt som jag planerar en resa till Liverpool. Den här typen av arkitektur är både vacker och, i Lego-sammanhang, väldigt komplicerad att bygga. Så jag såg fram emot det här. Och jag köpte det på nyårsnatten, och byggde det så snart det dök upp en dryg vecka senare. Ändå har jag inte varit så värst exalterad. Vad är det som händer? Håller jag på att tröttna på Lego?
För Tudor Corner är ett utmärkt bygge. Som alla moderna modulhus börjar det med en lång omgång med tiles på bottenplattan, men sen börjar det direkt hända grejer. Trots att inte hela plattan tas upp ryms det väldigt mycket i den här byggnaden. På bottenplan finns en pub, förstås. Eller, eftersom det här är Lego, så är det en före detta lokal där det någon gång kan ha serverats drycker av en alkoholisk karaktär, men nu är det en frukostrestaurang. Definitivt. Allt från trägolvet och en murad vägg till baren med mässingdetaljer och den gröna väggen ut mot gatan bara skriker ”pub”, men det är definitivt inte en pub. Den gröna väggen är vinklad på ett smart sätt, och inuti finns en del extremt klipska detaljer som kassaapparaten som är monterad snett. Men det är sånt jag förväntar mig av Lego numera, och den eleganta hörnväggen känns inte som något speciellt längre.
Transformers Studio Series 1986: Swoop
Jag hade inga Dinobots när det begav sig. De släpptes före min tid, och jag missade min chans att äga någon av dem när jag stod på leksaksavdelningen på Domus under rulltrappan och valde mellan Classics-nyutgåvorna, men till slut landade på Sunstreaker. Många, många år senare fick jag tag på ganska slitna begagnade exemplar. Men det var först med Power of the Primes som jag fick ihop hela teamet.
Det visade sig dock att jag egentligen inte ville ha hela teamet. Grimlock var favoriten, följd av Snarl och Swoop, mest av estetiska skäl eftersom alla utom Grimlock i princip saknade utveckling i serietidningen. Så jag sålde till slut Power of the Primes-teamet, och har väntat tålmodigt på de här nya tolkningarna i Studio Series baserade på filmen som har släppts de senaste åren. Swoop blev den sista. Så var det värt väntan?
Transformers x Volvo VNR Optimus Prime
Hasbro samarbetar med i princip vem som helst numera, och ända sedan 80-talet då man gladeligen stal bildesigner till sina leksaker har de gjort Transformers av riktiga bilmärken. För några år sedan kom dock en överraskning i form av VNR Optimus Prime, som är en ganska ordinär Optimus-figur som förvandlas till en VNR-lastbil, en av Volvos modeller som säljs på den amerikanska marknaden. Det är kanske lite ironiskt eftersom Volvo annars har frambyggda modeller på samma sätt som den ursprungliga Optimus.
Recension: Subside
Till premiären av PSVR2 släpptes Kayak VR: Mirage, som lät oss paddla runt i närmast fotorealistiska miljöer. Subside har ett liknande upplägg och ambitionsnivå. Här handlar det istället om fridykning, och man skulle lite elakt kunna kalla det för en upplevelse snarare än ett spel. Men det är också en riktigt trevlig upplevelse, och något som inte alla kan (eller bör) ge sig på i verkligheten.
Efter att ha dragit på mig headsetet, som lämpligt nog känns lite som en dykarmask, så hamnar jag i en virtuell värld. Även inuti spelet så är världen en simulering, troligen för att förklara att det finns genomskinliga väggar runt det du kan utforska. Det skulle annars kanske vara svårt att avgränsa vart du kan simma. Men i det här spelet så simmar man faktiskt, åtminstone till en början. Genom att simma med händerna så rör du dig realistiskt åt alla håll. Du kan också ta tag i saker och dra dig fram. Från början är det enda sättet att röra sig, men väldigt snart hittar du tillräckligt många guldpengar på havsbotten och låser upp nya hjälpmedel i butiken. De viktigaste är möjligheten att kunna röra sig uppåt och neråt, och att kunna hålla in R2 för att stadigt paddla sig framåt. Därefter blir simmandet mest finlir.
Lego Pretty Pink Flower Bouquet
Med vad som troligen är Legos allra minst maskulina titel någonsin fortsätter man det extremt framgångsrika Botanical Collection-temat. Framgångsrikt för att Lego inte behöver sälja mer till varken barn, som för alltid kommer att vilja ha City, Friends, Star Wars och Ninjago, eller numera vuxna nördsamlare som gärna lägger tusentals kronor på kopior av Sagan om Ringen-byggnader och klassisk arkitektur. Nej, med den här samlingen realistiska blommor i naturlig storlek har Lego kapat åt sig ytterligare en ny marknad. Och för mig som inte kan hålla liv i riktiga blommor är det ett utmärkt sätt att pynta lägenheten.