How to avoid the recruitment bug in Eiyuden Chronicle

In the early copies of Eiyuden Chronicle there has been a bug that may prevent you from recruiting one character. Since there is conflicting information on whether this bug has been fixed in the current pre-release patch for all systems, I will show how I recruited this character. Read on for light location and character spoilers if you want to make sure.

The character that may become unrecruitable is in Daphan Village, which is available after about 10+ hours into the game. You may want to bring Cassandra as a support character to make sure you can change party members freely. When you come to the nation of Euchrisse, the story points you towards the capital, Hishahn. Daphan is past Hishahn, to the north-east. You can go into the western village of Twinhorne without trouble, just don’t enter Daphan before you’ve been to Hishahn. ... Läs hela texten

Första intrycken av Eiyuden Chronicle

Tänk dig en alternativ värld där Konami, cirka 2007 någon gång, sprang med en stor säck pengar till Yoshitaka Murayama och bönade på sina bara knän: ”Kom tillbaka och gör Suikoden 6 till oss!” Och att Murayama då samlade alla pixelexperter för att göra den sanna uppföljaren till Suikoden 2.

Eiyuden Chronicle är det spelet, bara sisådär 17 år försenat. Det är verkligen Suikoden på alla sätt utom just namnet, och det är fantastiskt. Jag har spelat drygt 10 timmar och efter en lite långsam start där jag fick bekanta mig med spelvärlden har det nu blivit Suikoden på allvar komplett med politiska intriger, magiska runor, enorma dungeons fyllda med skatter och hemligheter, arméstrider, dueller, minispel, och förstås ett slott att restaurera och fylla med märkliga karaktärer. Rubbet. ... Läs hela texten

Evercade: Xeno Crisis och Tanglewood

En av de tidiga utgåvorna till Evercade såg lovande ut och jag började vara lite orolig för att spel skulle sluta tillverkas (vilket hände en samling som jag var halvsugen på och som nu kostar det femdubbla). Så jag köpte den här kassetten med två indietitlar.

Xeno Crisis är mer eller mindre en blandning av Smash TV och spel som Chaos Engine och Alien Breed. Handlingen är minimal men bjuder i alla fall på lite tjusig artwork. Utomjordingar måste sprängas och bara två space marines kan sköta det. Spelet använder den digitala Evercade-handkontrollen för att erbjuda en variant på dualstick-shooters som fungerar hyfsat, men det blir ofta besvärligt när fienderna inte placerar sig precis i någon av de åtta riktningarna. Det här är också ett klassiskt svårt spel och när dina continues är slut hamnar du obönhörligen i början av spelet igen. Jag köpte det främst som tvåspelarupplevelse och det kommer säkert att vara kul på så sätt, men inte särskilt minnesvärt. 2/5 ... Läs hela texten

Masterpiece Powermaster Optimus Prime på väg

Den första Transformers Masterpiece var Optimus Prime och nu verkar även den sista bli det. MP-60 är Ginrai, som egentligen inte är Optimus utan bara väldigt lik honom. I väst är han dock känd som Powermaster Optimus Prime, och det var också den versionen av figuren som jag var mest bekant med. Fast nu blir det komplicerat.

MP-60 är Ginrai = Optimus Prime, i sitt grundläggande utförande som robot som förvandlas till en lastbil men utan släp. Han kommer att vara designad främst utifrån den ursprungliga leksaken. Samtidigt släpps också MPG-09 Super Ginrai, som är samma figur men även med släpet som förstås går att kombinera med Ginrai för att skapa Super Ginrai som är den som vi mest känner som Powermaster Optimus Prime. MPG-09 kommer dock att ha en dekor som mer liknar den japanska tv-serien, som dock var väldigt lik leksaken till att börja med. Den utgåvan kommer också att ha fler tillbehör, och även en uppsättning sticker som man kan placera på sitt MPG-09-släp så att det matchar MP-60-figuren … om man alltså har köpt båda. ... Läs hela texten

Recension: Dragon’s Dogma 2

Året är 1995. Tillsammans med min krigare Shaana utforskar jag Midgård och ger mig in i alla tänkbara äventyr skapade av min spelledare Andreas. På vägen anlitar jag medhjälpare som oftast inte blir särskilt långvariga och hittar otroliga skatter. Till slut besegrar jag en drake och kan dra mig tillbaka.

Året är 2012. Tillsammans med min krigare Shaana utforskar jag Gransys och ger mig in i alla tänkbara äventyr skapade av Capcom. På vägen anlitar jag medhjälpare som blir trogna följeslagare ända till slutet och hittar otroliga skatter. Till slut besegrar jag en drake … och kan ge mig in i spelets allra sista del och sedan NG+. ... Läs hela texten

Evercade: Full Void

De allra flesta spelen till Evercade är samlingar av gamla arkad- och konsoltitlar, men några är moderna indies som är gjorda specifikt för konsolen. Ett av dem är Full Void, ett helpixlat plattformsäventyr som släpptes förra året på alla ordinarie format.

Full Void är ett spel med tonvis av inspiration från främst klassiker som Another World och Flashback, men också inslag av Heart of Darkness och det betydligt nyare Inside när det kommer till spektakulära sätt att ha ihjäl en minderårig. I en nära framtid är världen mörk och övergiven, och en ensam tonåring flyr genom skogen, jagad av märkliga robotmonster. Att stanna kvar och utforska är inget alternativ, för minsta snedsteg innebär en kort dödsscen och så får man börja om i början av området. Man utforskar en stad med enstaka glimtar av det gamla livet, men där det mesta är öde och glimtar av hjärntvättade silhuetter skymtar genom fönstren. ... Läs hela texten

Hur bra är piratlego egentligen?

Det börjar vara extremt vanligt med tredjepartsalternativ till Lego, i alla tänkbara sektioner, allt från små lekset till enorma samlarbyggen. Jag har haft en väldigt skeptisk attityd, men man ska ju som bekant inte uttala sig om saker man inte har någon aning om. Så när den lokala budgetbutiken hade utförsäljning passade jag på att köpa några exempel på ”piratlego” för att se vad det faktiskt handlar om, och jämföra dem med den äkta varan.

Till att börja med är det viktigt att påpeka att det finns två generella skikt. Många tillverkare gör sina egna delar, även om de är kompatibla med Lego, och har egna licenser. Där finns till exempel Mega Construx som ägs av Mattel, och tidigare Kreo som ägdes av Hasbro. Sen finns också de som mer skamlöst plagierar Legos bitar och idéer, som är rena piratföretag. ... Läs hela texten

Evercade: Sunsoft Collection 1

Sunsoft är en sån där märklig utgivare som lyste starkt under några år men sedan försvann spårlöst. En av deras egenheter är att de släppte NES-spel väldigt sent i konsolens livstid, vilket visserligen lät dem pusha den extremt långt men också gjorde att många av deras spel försvann i 16-bitarshypen och idag är ohyggligt eftertraktade samlarobjekt.

Ett av de spelen är Mr Gimmick, ett spel som påminner rätt mycket om Kirby både till stilen och spelkänslan. Det släpptes enbart i Japan, förutom att Bergsala pushade för att ta in det till Skandinavien. Det visade sig bli den enda västerländska releasen, och det här spelet är ohygglodyrt numera. Men det är faktiskt värt en del hype, om än inte de över 21 000 kronorna (!) du får punga ut med om du vill köpa det på Tradera idag komplett. Musiken är fantastisk, som oftast med Sunsoft, och spelkänslan är utmärkt. Det är dock klassiskt NES-toksvårt. Mr Gimmicks grundläggande spelmekanik är att ta fram och kasta en stjärna, men dels tar den tid att få fram och dels studsar den på ett väldigt märkligt sätt. Är du tillräckligt snabb kan du däremot hoppa på stjärnan och ta dig till dolda skatter. Jag spelade originalet en gång hos en samlare och köpte den hemska Playstation-konverteringen från Japan på PS3. Vill du spela det idag så är det här ett betydligt bättre sätt och snäppet billigare än NES-utgåvan. Observera dock att knapparna är väldigt bakvänt placerade vilket gör det onödigt krångligt, och det här är ett spel som fungerade bäst på en CRT-TV helt utan lagg. 3/5 ... Läs hela texten

Nu är det kul att blogga igen

På grund av tekniska problem med den här bloggen har det varit ganska omotiverat på sistone att skriva. Varje gång jag klickade på något i admin tog det 5-10 sekunder eller mer innan sidan laddade, och även den offentliga sidan gick tämligen segt. Jag trodde att det eventuellt berodde på webbhotellet eller bara att jag hade laddat upp för många bilder med åren.

Idag tog jag äntligen tag i problemet och började leta runt i diverse kryptiska instruktioner. Många ställen rekommenderade att uppdatera php-versionen, men när jag testade på mitt webbhotell varnade den för att sajten skulle sluta fungera. Så jag laddade ner ett testverktyg som konstaterade att min besöksräknare egentligen inte var kompatibel ens med nuvarande version. ... Läs hela texten

Kotobukiya Artist Support Item: Hand Model

As any artist can tell you, one of the hardest things to draw is the human hand. In any wider view of a person, the hand takes up a tiny space but there’s so much detail that needs to be just right. There are the classic wooden mannequin hands, but they are extremely limited in their range. Usually the best model is your own hand – if it wasn’t for the fact that you’re probably busy using it at the time.

I’ve been using Figma and Figuarts figures for a long time to capture poses for my pictures, but although they come with a wide range of optional hands, they are really small and provide only a limited help. So most of the time if the hand is important, I’ve had to take a photo and superimpose that onto the model. Obviously, it’s also tricky to take a picture from many angles holding a phone in your other hand. So I was really excited to learn about the new ”Artist Support Item” from Kotobukiya, a fully posable realistic hand model in 1:1 scale. ... Läs hela texten