Och så har Nintendo precis visat upp remaken på The Legend of Zelda: Ocarina of Time. Och jag är mycket nöjd. Det ser ut precis som jag hade hoppats: lite som med Star Fox så har de gjort om spelet i samma grundläggande form, men med en ny, fräsch design som känns realistisk men ändå stiliserad. Det är precis rätt. Det är så man ska tolka gamla spel. När Ocarina of Time släpptes 1998 var det inte kantigt och hackigt och jävligt för att det var någon särskild stilinriktning. Nej, det gick bara inte att göra snyggare. Ocarina of Time var så snyggt det gick. Därför är också remaken så snygg det går.

Jag spelade det bara väldigt kort när det begav sig eftersom jag aldrig ägde en Nintendo 64, och till skillnad från Star Fox så spelade jag inte ens den upphottade 3DS-versionen. Så för mig blir det i princip ett helt nytt spel, och det känns som att det är dags att se vad alla har hypat i nästan trettio år. Utan att behöva genomlida Nintendo 64-grafik och bakvänd spelkontroll. Jag kan knappt vänta!

Förutom Ocarina of Time visade Nintendo upp lite mer grejer. Tyvärr ingen samling, istället hänvisar man till att spela allt via NSO eller de separata spelen. Men det kommer också ytterligare ett Lego-set med en staty av Link och Epona. Jag har lyckats hålla mig från Ocarina-setet, men risken med att spela det här till slut är väl att jag kommer att behöva köpa något av seten också.