Kategoriarkiv: Film

The Lego Batman Movie är awesome

1 svar

När en film bokstavligen får dig att skratta innan den ens har börjat är det ett gott tecken, och The Lego Batman Movie drar igång utan pardon från första sekunden. Will Arnett stormtrivs som den Batman vi lärde känna i The Lego Movie – en bister tuffing som är bäst på allt. Men här tvingas han konfronteras med det faktum att även om han kan spöa Jokern, Catwoman, Penguin, Riddler, Bane, Two-Face, Poison Ivy, Clayface, Harley Quinn, Mr Freeze, Egghead, Condiment King (och alla andra Batman-skurkar du inte trodde fanns) innan middag så är det ett ensamt liv att vara Batman. ... Läs hela texten

Castlevania blir Netflix-serie

1 svar

Jag måste kolla så jag inte råkat försova mig till första april, men nej. Tydligen ska Netflix släppa en serie baserad på Castlevania, och man pratar om säsong ett så möjligen finns planer på att fortsätta ännu längre. Serien ska vara animerad och det är ungefär allt vi vet.

Alltså. Det är svårt att vara särskilt hypad. Det finns tusentals sätt som det här kan bli vedervärdigt. Det kan vara något fullständigt godtyckligt typ Brothers Grimm fast med en Castlevania-licens. Det kan vara baserat på den onödiga (och avslutade) Lords of Shadow-historien. Det kan vara baserat på erotic violence-pachinko. Det kan vara designat av Takeshi Obata. Det kan vara en spinoff av den gamla Captain Planet-serien med Simon Belmont som nån sorts macho-jock i skidbrillor. ... Läs hela texten

Vansinnigt vackra Vaiana

1 svar

Disney Animation Studios fortsätter att gå från klarhet (Frozen) till klarhet (Big Hero 6) till klarhet (Zootropolis) och den sviten fortsätter med Vaiana, det senaste äventyret som på många sätt återspeglar Disneys storhetstid på nittiotalet, men samtidigt bryter ny mark. Likheterna finns där: en ung flicka (”du har en klänning och en sidekick, du är en prinsessa!”) med stark vilja som i Lilla Sjöjungfrun, Pocahontas eller Mulan. Komiska djur. Fantastiska sångnummer. Men den är också annorlunda, med en ännu tydligare historia som bokstavligen planeras ut i förväg och en mer personlig relation mellan i huvudsak två karaktärer. Sen är det kanske sorgligt att det fortfarande ska behöva vara uppseendeväckande, men en mörkhyad polynesisk hjältinna är inte heller särskilt vanligt. Man fortsätter också på i Frozens fotspår genom att inte etablera någon obligatorisk romans eller överhuvudtaget ifrågasätta Vaianas kapacitet att lösa sina problem. ... Läs hela texten

Återbesök i Westeros, säsong sex

Lämna ett svar

Det är fortfarande ett bra tag kvar till nästa säsong av Game of Thrones, men jag passade på att inhandla bluray-versionen av säsong sex och se om det hela. Och som vanligt dröjer det inte länge – det tog mindre än två dygn. Den här säsongen var den första som är gjord utan stöd av en av G.R.R. Martins böcker och istället bara bygger på lösa planer. Men samtidigt tror jag att det gjorde att serieskaparna äntligen kunde sträcka ut vingarna och driva sina egna idéer. Slutresultatet kommer att bli helt annorlunda än vad som slutligen eventuellt skrivs av Martin (jag menar, med den utgivningstakten …) men det kommer inte att bli sämre. Utan bara en annan version av samma saga. ... Läs hela texten

Tämligen utmärkt Rogue One

Lämna ett svar

Jag var lite skeptisk till hela konceptet – vi behöver väl egentligen inte veta allt som har hänt i den där förbaskade galaxen? ”Many Bothans died to bring us this information,” berättade Mon Mothma i den första Star Wars, och det var tydligen allt som behövdes för att göra en ny film. Å andra sidan gjorde man ett helt nytt spel kring en rad bakgrundsinformation på sidokaraktären Georg Prime från Suikoden II, så ibland räcker det.

Och Rogue One lyckas generellt motivera sin existens. Även om den har vissa likheter med gamla beprövade Star Wars-klyschor (föräldralös hjälte som växer upp under blygsamma förhållanden, en charmig skurk med skit under naglarna, en robot med komisk talang och så vidare), så blir det inte riktigt förutsägbart och ganska ösigt. Vi får betydligt mer inblick i rebellernas organisation och det blir inga som helst jedis.  ... Läs hela texten

When Marnie Was There

Lämna ett svar

Så var det dags till slut. Den sista långfilmen från Studio Ghibli släpptes häromåret och jag har inte haft någon brådska att se den. Men nu beställde jag en rad filmer och en av dem var When Marnie Was There.

Regissören Hiromasa Yonebayashi är en relativ nykomling, men hans förra film Arrietty tillhör mina favoriter. Den här är också baserad på en bok, och påminner om många tidigare Ghibli-filmer som Whisper of the Heart eller From Up On Poppy Hill. Tolvåriga Anna, en enstöring som gillar att teckna, åker ut till släktingar på landet för att kurera sin astma. Där hittar hon ett övergivet gammalt hus och möter den mystiska Marnie, som blir hennes första riktiga vän. ... Läs hela texten

Seriefilmstrailer gånger två

2 svar

Det börjar vara dags för två seriebaserade filmer: Valerian och Ghost in the Shell, och båda har precis fått trailers som visar lite mer av vad vi har att vänta oss.

Valerian and the City of a Thousand Planets är förstås Linda och Valentin i filmversion, men nu när jag tänker efter så är det inte alls De Tusen Planeternas Rike, utan De Tusen Planeternas Stad. Och åtminstone några av scenerna är tagna rakt av från Ambassadören Som Försvann, så jag skulle tro att titeln syftar på Point Central och kommer att kombinera flera berättelser. ... Läs hela texten

Doctor Strange – ännu en höjdare

Lämna ett svar

Och så fortsätter Marvels svit av utmärkta filmer med Doctor Strange, ännu en superhjälte som var praktiskt taget okänd bland de stora massorna. Jag menar, jag ansåg mig vara en relativt seriekunnig person och hade förstås hyfsad koll på Hulken, Thor och Iron Man, om inte annat via spel. Men på sistone med Ant Man, Black Panther och Doctor Strange har de gått ytterligare ett steg, och det fascinerande är att filmerna snarare blir bättre.

Här bygger det på en blandning av fantastiska skådisar och fantastiska effekter. Handlingen är väl inte spektakulär utan ganska genomsnittlig, men den har ändå sina poänger och framför allt har alla karaktärer vettiga anledningar att göra vad de gör. Neurokirurgen Stephen Stranges resa från framgång och rikedom till träningsmontage och slutligen ett nytt liv påminner en hel del om Bruce Waynes i Batman Begins, inte minst på grund av den allmänna asiatiska mysticismen. Men Benedict Cumberbatch gör en jättebra tolkning och blandar arrogans och oförsiktighet med en grundläggande godhet och en ganska stor dos ödmjukhet när han inser vad han har att tampas med. ... Läs hela texten

Gremlins ett och två

1 svar

För ett tag sedan var jag på åttiotalshumör och köpte på mig ett gäng klassiska filmer. En av dem var Gremlins. Jag hade inte sett den på väldigt länge och tyckte att det var dags igen. Och man man kan konstatera att Gremlins inte tillhör det årtiondets allra bästa. Det är ingen Ghostbusters, ingen Back to the Future och ingen The Goonies.

För er födda efter 1990 är Gremlins en skräckactionkomedi som handlar om den bedårande mogwai-varelsen Gizmo, som vakas över av en stereotyp kinesisk gubbe men hamnar i händerna på en resande försäljare och sedan hamnar hos hans familj i en sömnig småstad (som för övrigt har stora likheter med staden i Back to the Future). Den märkliga varelsen har tre regler som måste följas: undvik starkt ljus, blöt inte ner honom, och mata honom inte efter midnatt. Givetvis inträffar allt detta och en grupp onda mogwai föds och förvandlas snart till Gremlins, kreativt ondskefulla små jävlar som börjar terrorisera stan. Den smått generiske huvudpersonen och hans love interest måste hitta ett sätt att stoppa dem. ... Läs hela texten

Disney dominerar

Lämna ett svar

Jag såg bluray-versionen av Captain America: Civil War, och precis som i sommar tycker jag fortfarande att det är en höjdare. Marvels cinematiska universum har gett oss en himla massa kvalitet på sistone, och när jag tänker efter så gäller det Disney som helhet. Jag menar, för sisådär tio år sedan hade jag mer eller mindre räknat ut dem. Det släpptes menlös animerad rulle efter menlös animerad rulle. Det var väl möjligen Pirates of the Caribbean som överhuvudtaget intresserade, men så här i efterhand var det inga superfilmer heller. Emperor’s New Groove, Atlantis, Treasure Planet, Brother Bear, Home on the Range, Chicken Little… det är storfilmerna från 2000-2005 (för att stärka min argumentation utelämnar jag förstås en del lite bättre filmer, men ni fattar). ... Läs hela texten