Ett gäng spel presenterades på senaste State of Play och det mest intressanta på rak arm är Arise. Det här med surrealistiska äventyr med trolsk grafik är väl inte direkt något nytt, men Arise ser onekligen mysigt ut. Lite som Journey korsat med Prince of Persia korsat med, typ, Heimdall.
Som vanligt lyckades Capcom läcka sina egna nyheter, den här gången genom att posta videon på Steam. Det hade annars varit en stor nyhet på Evo 2019. Men är det så stor nyhet egentligen? Efter ett år utan ett säsongspass och med bara Kage (urk) som ny karaktär hade det egentligen behövts mer än tre nya, och gärna några lite mer intressanta.
Honda är … Honda. Han har haft tjugoåtta år på sig att väcka mitt intresse och har inte lyckats än, så jag tvivlar på att det blir någon skillnad nu. De enda som ville ha honom var den sortens fans som hävdade att de vägrar köpa Street Fighter V om inte Honda är med – och som inte kommer att köpa det nu heller. Poison då. Hon är aningen omdesignad från fyran och ser väl okej ut. Jag gillar att hon använder piskan mer aktivt. Men annars känns det mest som en ursäkt att ha någon fler att släppa lättklädda alternativdräkter till. Det är förstås alltid kul med Poison på grund av hennes bakgrund, men eftersom Capcom själva talat väldigt tyst om det sedan de börjat använda hennes sex appeal, så faller lite av poängen. Och sen har vi Lucia, som var klart oväntad. Som en doldiskaraktär från Final Fight 3 tillhör hon inte de mer namnkunniga och det märks att Capcom aktivt försökt undvika de uppenbara valen genom att hoppa över såväl Guy som Haggar och Maki. Hon framstår lite som en nertonad Jill Valentine, men jag måste testa henne för att se om hon är särskilt kul att spela. Konceptuellt helt okej.
Ack. Ryktena stämde och nästa återvändare till Soul Calibur VI är Amy, den unga flickan som hänger runt med Raphael och som blev spelbar i Soul Calibur III innan hon, högst troligt, bytte namn och stil till Viola i del fem. Och det är irriterande av ett par anledningar. Dels bryr jag mig extremt lite om Raphael och därmed ännu mindre om en liknande karaktär som, let’s face it, skapades enbart för att locka gothic lolita-fetischister. Och dels innebär det att någon helt annan karaktär, som Setsuka eller Hilde, inte får vara med.
Efter en höst fullpackad med VR-höjdare var det oundvikligt att missa några. Även om jag var sugen på From Softwares märkliga äventyrsspel Déraciné prioriterade jag ner det, inte minst utifrån ett ganska svalt mottagande bland övriga spelare. Det var ett misstag. Det här är nämligen ett genuint bra spel som ger en rätt övergiven genre en helt ny inlevelse.
Äventyrsspel finns i många former och började väl egentligen med textäventyren, innan det gick att framställa grafik överhuvudtaget. Efter ett tag började stillbilder vara möjliga, och spel som Shadowgate, Leather Goddesses of Phobos och Uninvited började dyka upp. Men ganska snart blev peka-klicka-äventyren med en animerad huvudperson mer populära och Lucasfilm Games och Sierra tog över. CD-generationen gav dock nytt liv åt förstapersonsäventyren ett litet tag till, med tidiga stilbildare som 7th Guest och Myst. Där användes mediet för att visa realistiska omgivningar och röra sig runt mellan olika platser relativt sömlöst. Men det var ändå ganska långsamma, stillsamma spel som har fört en tynande tillvaro de senaste tjugo åren och i bästa fall fått någon retrohyllning.
Det har blivit dags att sammanfatta spelåret 2018. Det fanns några klara trender för mig: fighting, VR och Switch. Medan det här var ett år då resten av spelvärlden ägnade massvis av tid åt kioskvältare som God of War, Spider-Man, Red Dead Redemption II och de senaste inkarnationerna av Assassin’s Creed och alla andra årliga utgåvor, så lade jag mer tid på mindre, mer varierade spel. Några AAA-aspirerande spel blev det, men jag insåg snabbt att Monster Hunter World var ett misstag. Visst, det var ofantligt snyggt och har en ganska tillfredsställande mekanik, men det klaffade inte alls för mig och hade alldeles för många funktioner som lastades på med en gång. Efter att ha dyrkat Yakuza 0 blev jag också rätt förvånad att jag inte orkade spela klart Yakuza 6. Jag tror jag ser ett mönster. Del fyra och noll var spel där man fick spela med andra än Kiryu emellanåt. När det bara är han blir det ganska enahanda. Ett tredje japanskt ambitiöst spel blev sedan årets besvikelse. Dynasty Warriors 9 saboterade allt som serien står för och hoppade på fem år gamla trender och gjorde det hela dessutom på ett uselt sätt.
2B finns nu tillgänglig i Soul Calibur VI om du köper henne separat eller har säsongspasset. Jag testade lite kort och hon känns inte riktigt rätt än, men det kanske är en vanesak. Liksom Azwel har hon en lång rad teleporteringsattacker med sina svärd som flaxar runt, och dessutom kan hon styra sin pod att göra laserattacker. Jag väntar mig att hon kommer att bli tämligen jobbig att slåss mot.
Förutom 2B själv ingår en bana, direkt från Nier Automata med en remix av City Ruins i Soul Calibur-stil. Man får också som tidigare bekant en variant av 2B:s kläder utan kjolen, samt Kainés kläder från Nier. Till det tillkommer Emils huvud, ett robothuvud och Grimoire Weiss som lösa objekt. Till skillnad från Geralt så går 2B att modifiera, och andra kan förstås använda hennes stil med flera olika vapenalternativ. Men själva tillbehören visar sig väldigt begränsade. Kläderna fungerar som underkläder men väldigt få saker passar utanpå. I praktiken är det bara en del kjolar eller större rustningsdelar som går på. Det gör det rätt svårt att använda dem till något helt annat då 2B:s kläder är ganska unika.
Capcom visade upp den senaste karaktären till Street Fighter V, och det är Evil Ryu. Eller, egentligen inte. Kage är personifikationen av den ondska som Ryu rensade ur sig när han, slutligen, fick bukt med Satsui no Hado en gång för alla. All den här ondskan tog formen av en ny person som alltså är Kage. Kage är lite som Oni för Akuma, det vill säga en lite mer kreativ tolkning av den klassiska movelistan, med fler korta teleporteringar och en ny yxspark som verkar vara grunden för mycket av hans rörelser.
Alltså, man måste uppskatta när en utvecklare faktiskt tar chanser, litar på sina fans och sedan bjuder på belöningar. Liksom, tvärtom mot den ordinarie ”betala oss dubbelt nu så får du, kanske, något kul sen”. Arikas Fighting EX Layer är knappast en jättehöjdare men ändå ett ganska kul spel och det har redan fått två gratis extrafigurer sedan försäljningen rullade på i tillräcklig takt. Nu kommer nästa omgång. Först blir det balanseringar i januari och februari plus lite extra gratismusik. Sen i mars kommer Sharon gratis. Sen fram till maj kommer man att släppa ännu en gratis figur (troligen Area) och slutligen en ny som kostar (Terry).
The Game Awards växer sig än större som årlig spelhappening och börjar vara ett pålitligt ställe för nya utannonseringar. Även i år var det många nyheter, men det som jag hade hoppats på mest uteblev.
* Mortal Kombat 11 är ännu mer detaljerat än förut och troligen ännu grisigare. Totalt ointressant. Kommer oväntat nog även till Switch.
* The Outer Worlds av Obsidian är ett sci-fi-rollspel med lite Bioshock-estetik. Kan vara en lämplig ersättare för Fallout.
* Dragon Age: The Dread Wolf Rises utannonserades av Bioware men är flera år bort. Om det skulle vara en återgång till det taktiska upplägget i ettan skulle jag vara intresserad.
* Crash Team Racing: Nitro Fueled kommer till alla tänkbara format.
* inte ett spel, men Joker från Persona 5 kommer som första DLC till Super Smash Bros Ultimate. Med tanke på att Persona är en renodlad Playstation-serie var det rätt oväntat. Persona 5 till Switch kanske?
* Marvel Ultimate Alliance 3 kommer exklusivt till Switch och inkluderar bland annat Guardians of the Galaxy. Den här serien har varit frånvarande praktiskt taget hela tiden medan Marvel-filmerna gjort sina framsteg, så det borde kunna bli en jättesuccé nu.
* Far Cry New Dawn, gäsp.
* en massa indiespel som varit på gång till olika format har hastigt och lustigt blivit exklusiva till Epics nya onlinebutik. Suck. Ett helt nytt sådant är det isometriska äventyret Hades från Supergiant Games (Bastion och Transistor).
* Scavengers, någon sorts PVP/survival-grejs. Gäsp.
* det spontant mest lovande spelet i mina ögon är dock The Pathless av teamet bakom Abzu. Det var ju ett estetiskt tjusigt och tekniskt kompetent spel som bara behövde lite mer nytänkande. The Pathless har en grym design och intressant upplägg med väldigt snabba förflyttningar. Vi får se hur det funkar.
Jag var på snabbvisit till Then Kongliga Hufvudstadhen och var lite sysslolös framåt kvällen. Lyckligtvis hade jag min Switch med mig och tänkte få in ett Octopath Travelers-kapitel eller två, men sen fick jag ett hejdlöst sug efter Dark Souls, och gick och köpte mig ett exemplar (för i Then Kongliga Hufvudstadhen kan man göra sånt efter klockan 18). Jag brukar generellt köpa spel fysiskt på Switch om jag kan, eftersom spelen ändå ryms i fodralet och jag vill spara lagringen till digitala nödvändigheter.