Child of Eden är här, och efter ett kort test har jag svårt att formulera några konsekventa idéer eftersom min hjärna har förvandlats till hjortronsylt. Och det är till och med innan jag fått hit en Kinect så jag kan testa det som det verkligen är tänkt. Detta är verkligen mastodontmaxat. Jag får be att återkomma när rummet slutar se ut som Strawberry Fields Forever. Jag ser en pizzakavaj. Socker!
Det fanns förstås ingen anledning till oro. Redan från början med Super Stardust HD bevisade de att de bemästrade den tekniska biten av Playstation 3 utan problem. Och mycket riktigt är Outland precis lika polerat, elegant och bara sådär urskönt som på Xbox 360. Den enda egentliga skillnaden är förstås handkontrollen och där är det en smaksak. Jag föredrar nog att använda digitalkrysset här, men jag hade aldrig några problem med analogstyrningen på 360.
Det jag hade glömt när jag närmade mig slutet i Outland tidigare var hur klockren spelkontrollen är redan från start. På sant Metroid-vis saknar man ju en massa förmågor från början, men den grundläggande kontrollen är lika lättanvänd, och därför kan jag praktiskt taget flyga genom spelet nu. Fiender som en gång kändes hotfulla jonglerar jag nu all världens väg och jag kryssar obekymrat genom skottregnen.
Jag hade tänkt mig en rejält utökad version av funktionaliteten hos en VMU till Dreamcast, där man kunde göra inställningar på skärmen i handkontrollen i flerspelarspel. Det skulle kunna tillföra mycket även till traditionella spel till Wii U utan mycket extra jobb. Eller möjliggöra spel som Four Swords där man både kan spela tillsammans på tv:n via Gamecube eller dyka in i sin privata värld på en GBA. Det vore förstås dyrt och omständligt att köpa fyra separata handkontroller men inte dyrare än det var att plocka ihop fyra GBA, som man ändå inte såg skärmen på i vardagsrummets halvmörker.
Jag trodde aldrig att denna tanke skulle åka genom mina synapser, men så blev det. Jag drog igång Singstar för första gången på länge. Den senaste tiden har Rock Band helt tagit över mitt musikspelande, men det var några låtar som lockade, bland annat var det Music of the Night from Phantom of the Opera. Rätt ordentligt utmanande att sjunga och kul att få till. I samma paket ingick sedan lite annat som en tämligen bisarr konstruktion från Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat, ett stycke som kan skrämma ihjäl vilken sund människa som helst.
Taki is obviously one of the characters who has had her art spread far and wide, and I think I’ve seen these pictures before. However, the render should be fairly new to most internet users. It’s interesting to note how Taki changed from a single blade user to a dual blade user between Soul Edge and Soul Calibur. I also preferred her look before it was unnecessarily busy. The red and metal creates a very simple, striking look.
Ännu en utvecklare går i graven. Den här gången är det japanska Game Republic, som leddes av Yoshiki Okamoto, en av de ledande männen bakom Street Fighter. Han bröt sig loss från Capcom och startade Game Republic där det första spelet var Genji, som var riktigt fräscht. Game Republic satsade sedan på två tidiga Playstation 3-titlar: Genji 2 och Folklore. Det första var tyvärr rejält medelmåttigt och fick rejält med hån för det där med ”giant enemy crabs”, medan Folklore var ett stämningsfullt och udda Zelda-doftande äventyr. Några år senare flummade de vidare med Majin and the Forsaken Kingdom som hade en del bra idéer men som var ett alldeles för okommersiellt koncept. De låg också bakom PSN-spelet Dark Mist, det hemska Clash of the Titans och nu senast Knights Contract. Under bara sex år har de fått ur sig väldigt många spel för att vara en liten japansk studio men nu har bristen på riktiga framgångar hunnit ikapp dem. Hemsidan är nu stängd och kontoren har övergivits. Synd på ett företag som på många sätt påminde om svenska Grin.
Mjölk är livet, var en gammal klämmig slogan på 80-talet. Jag skulle vilja göra en korrigering. Chokladmjölk är livet. Men beroende på vart man handlar finns det lite olika alternativ och därför har jag gjort ett test för att fastställa vilken som är bäst.
Testet står mellan tre sorter: Norrmejeriers Chokladmjölk (köpt på ICA i Sorsele), Pucko Mjölkdryck Ljus choklad (köpt på Konsum i Östersund) och Milbona Chocolate Milk (köpt på Lidl i Östersund). Samtliga är gjorda på högvärmebehandlad mellanmjölk och saknar konserveringsmedel men Milbona-mjölken har en kortare hållbarhet när den väl är öppnad: 1-2 dagar mot 3-4 för de båda andra. De har också likartade innehållsförteckningar men Milbona innehåller betydligt mer kakao, 1,7% mot de övrigas 1%. Annat som är värt att poängtera från innehållsförteckningen är att Norrmejeriers mjölk har A- och D-vitamin tillsatt och att Milbona innehåller fler kalorier (330 kJ/centiliter mot 280 kJ/centiliter). Oavsett vilken man dricker kan man med enkelhet konstatera att ingen av dem är hälsokost.
Robin Williams gjorde sitt livs roll 1989 som läraren John Keating i Döda Poeters Sällskap. Samma år, medan hans fru var gravid, satt han med sin familj och spelade The Legend of Zelda till NES. Då föreslog hans son Zachary att hans nya syster skulle heta Zelda. Robin, som tydligen var riktigt förtjust i spelet, höll med, och så blev det. Zelda Williams växte upp och spelade förstås Zelda-spelen och var särskilt förtjust i Ocarina of Time där hon fick skjuta med pilbåge och rida.
Därför var det ovanligt lämpligt att Robin och Zelda är med i reklamen för 3DS-versionen av Ocarina of Time. En riktigt mysig trailer blev det, som förstås blir snäppet bättre av att mysgubben skaffat sig ett riktigt tomteskägg.
Det legendariska shoot’em upet Radiant Silvergun närmar sig sin Xbox Live-premiär, även om vi fortfarande inte har ett datum. 1200 poäng kommer det i alla fall att kosta, vilket är ungefär en tiondel av vad du minst får betala för originalet. För de pengarna får du en upphottad version som ändå är trogen originalet, med varsamt bevarad estetik. För er som aldrig spelat det här mästerverket är det ett högintensivt actionspel där de sju vapnen, tillgängliga från start, skapar många möjligheter att ta sig an fienderna som svärmar in överallt. På troget Treasure-vis är spelet fullpackat av bossar, den ena efter den andra. Jag spelade igenom det en intensiv kväll 2002 men jag har längtat länge efter en andra omgång.
Vi fortsätter med Transformers-nyheter när jag ändå håller på.
Tidigare i år släpptes Masterpiece Rodimus Prime, en nygjord superpåkostad och förstorad version av den gamle Transformern. Ni som följde tv-serien minns säkert honom som Optimus efterträdare som aldrig riktigt lyckades fylla hans fotspår (kanske eftersom Rodimus var så mycket mindre). Själv brydde jag mig inte särskilt mycket eftersom jag följde serietidningen istället och där förblev han i sin originalform, Hot Rod.