månadsarkiv: april 2014

Så… Kadokawa köper From Software

Den första reaktionen borde väl vara Kadokawem? För precis som när Sammy köpte Sega eller när Aruze köpte SNK så är det en väldigt okänd, i våra ögon, japansk aktör som går in och slantar upp pengarna för vårt favoritföretag. Och det är förstås alltid oroande. Nya ägare innebär alltid förändring. Ska det bli till det bättre eller sämre?

Kadokawa är en japansk utgivare av framför allt manga och anime. Det är ett jättebolag som direkt eller indirekt äger exempelvis speltidningarna Famitsu och Dengeki Playstation, småperviga serier som Ikki Tousen och Queen’s Blade, serier som Black Rock Shooter, Cowboy Bebop, Code Geass, Neon Genesis Evangelion, Record of Lodoss War, Sgt Frog, Tenchi Muyo, Escaflowne och på senare år har givit ut spel som Killer is Dead, Lollipop Chainsaw och Demon Gaze. ... Läs hela texten

Lite intryck av Killer Instinct

Jag fick tillfälle att spela Killer Instinct till Xbox One, och tänkte dela med mig av lite intryck. Jag har fortfarande inte konsolen själv och det lär dröja tills de får någon japansk dunderexklusivitet i paritet med Virtua Fighter, så därför har jag inte hunnit kika på den här återupplivningen.

Strider höjde mina förväntningar på Double Helix en hel del efter de fenomenalt usla G.I.Joe: Rise of Cobra och Front Mission: Evolved. Killer Instinct… sänker dem en del. Spelmässigt är det kompetent och till synes en mycket trogen anpassning av spelkänslan från originalet. Problemet är att jag aldrig gillade originalet. Det är extremt lättspelat men också fladdrigt. Det är combo, combo, combo, combo, CO-CO-CO-COMBO BREAKER, fram och tillbaka. Det är mitten av nittiotalets absurda hype för hastighet över allt annat (läs: folk som spelade Street Fighter II uppspeedat till 300% och tyckte att det var bättre så) förkroppsligad i ett spel. ... Läs hela texten

Bättre Castlevania-musik än spel

Det har släppts många märkliga spel i Castlevania-serien. Två av de märkligare är Castlevania Arcade och Castlevania Judgment. Det första var ett förstapersonspiskarspel, typ House of the Dead fast med piska, och det andra var ett fightingspel (i vag bemärkelse) med tidernas sämsta omdesigner. Det båda spelen hade gemensamt var helt hysteriskt bra musik, eftersom båda refererade friskt till klassiska ledmotiv. De mer tekniskt avancerade spelen i serien har tenderat att ha helt ny musik och det är mest DS-titlarna som har satsat på omtolkningar av äldre stycken. Det finns förstås också en massa arrangerade soundtrack, men de är ofta för komplexa för att riktigt fånga den unika intensiteten i Castlevania-musiken. Därför har Arcade och Judgment några av de bästa soundtracken i serien trots att det också är några av de sämsta spelen. ... Läs hela texten

Lego Fairground Mixer

Det började nyligen ryktas om ett nytt Lego-set som skulle vara kompatibelt med modulhusen och erbjuda ett nöjesfält åt våra nöjessvultna legofigurer (i min stad finns ingen bio så det roligaste man kan göra är att gå på restaurang… eller spela arkadspel, förvisso). Det visade sig vara delvis sant. Det är inte direkt kompatibelt utan snarare moduluppbyggt i sig och det kan mycket väl komma fler set som bygger ut det hela, ungefär som vinterseten som släpps årligen.

Huvudpoängen med Fairground Mixer är att den stora karusellen och alla sidoattraktionerna är realistiskt ihopfällbara för att kunna transporteras på två lastbilar. Så fungerar det ju med alla tillfälliga nöjesfält och det är charmigt att se hur det fungerar, men inte desto mindre är det väldigt mycket bitar (och därmed pengar) som går till delar som jag ändå inte vill ha framme. Bygger man en hel stad så kan det här mycket väl få en plats, men om man är fokuserad på en enda gata så är det mindre meningsfullt. ... Läs hela texten

Det är slut… över (igen)

Det känns nästan som igår när jag intervjuade Simon Furman om den kommande Regeneration One-serien, uppföljaren till den ursprungliga, första Transformers-serien från 1987-1991 (i Sverige). Den gick ursprungligen i 80 nummer. Nu har jag läst nummer 100, och nu är det slut… över, för gott.

Målet med Regeneration One var, förutom att fånga en massa nostalgiska nördar, att återbesöka en historia som fick avslutas extremt abrupt på bara ett par nummer. Utgångspunkten i nummer 80.5 var att livet har gått vidare på Cybertron i tjugo år, men att mycket har hunnit hända. Sen brakade det loss med upptäckten att Megatron hade varit vid liv och utplånat större delen av jorden medan Optimus och gänget byggde upp sin planet igen. Jag gillade den tidiga delen, även om den också gjorde en hel del gamla favoriter bokstavligen till hjärnlösa drönare. ... Läs hela texten

Soul Calibur-lättnad och Castlevania-föredrag

Vi kan andas ut, tillfälligt i alla fall. Videon på Soul Calibur: Unbreakable Soul visade sig vara fejkad. Däremot är det sedan tidigare bekräftat att det blir ett mobilspel, så jag är inte helt säker på att det slutliga resultatet kommer att vara mycket hetare.

Roligare nyheter är att Koji Igarashis GDC-föredrag finns tillgängligt online. Det ska definitivt kikas på ikväll för att se hur han ser på serien han inte längre kan nämna vid namn…

Som sagt…

Soul Calibur: Unbreakable Soul. Nytt spel till Playstation 3, Xbox 360 och mobil. Som är… ett menybaserat spel? Soul Calibur: The Text Adventure Game? Går det att göra en mindre lockande trailer? Är detta ett försenat första april-skämt? Alltså, Bamco… ni behövde inte bevisa det jag skrev igår så snabbt.

Another World åt alla

Den försiktigt upputsade versionen av Another World som släpptes i samband med spelets 20-årsjubileum (vilket bör ha varit 2011) kommer att släppas på en rad andra format, inklusive 3DS, Vita, Wii U, Playstation 3, Playstation 4 och Xbox One. Någon specifik anledning? Troligen inte, förutom att fler behöver spela det här. Om du av någon anledning har missat denna klassiker har du snart en ny chans. Annars finns det ju redan för PC och mobilformat (fast den som spelar Another World på mobil är farligt masochistisk). ... Läs hela texten

Jag vågar knappt önska mig nya japanska spel

Visste ni att det släpptes ett nytt Samurai Shodown nyligen? Anledningen till att jag inte skrek mig döv och omedelbart beställde ett exemplar var att det var ett pachislot-spel, det vill säga en japansk enarmad bandit, typ. I dagarna utannonserades också ett nytt Fatal Fury, nämligen Fatal Fury Premium. Även det ett pachislot.

Det har blivit så illa att när japanska spel utannonseras så är det ett stående skämt att det antingen är: a) Free2Play, b) mobilspel eller c) pachislot. Eller en kombination. Nyligen fick vi bekräftat att Soul Calibur: Lost Swords kommer till väst. Det är svårt att vara engagerad över det när det är ett enspelarspel som mest går ut på att köpa slumpmässiga kostymer för riktiga pengar och sedan klä sina (mestadels kvinnliga) karaktärer i så små baddräkter som det bara går. Det är ett tydligt tecken på det största problemet med den japanska spelmarknaden: den krymper. Den krymper så det är rent förskräckligt, och resultatet blir att spelmarknaden siktar in sig på den minsta gemensamma nämnaren: otakus utan liv men med bra lön. ... Läs hela texten

Kortspelet närmar sig slutskedet

På sistone har jag och min syster pysslat till och från med att använda alla bilderna jag har ritat till ett kortspel. Nu under påskhelgen har jag tagit itu med det på allvar och börjat klistra in alltihop i de färdiga mallarna. Det gick jättebra, tills jag upptäckte att nästan allihop hade småfel i texterna. Så nu går jag igenom 78 kort igen och rättar och sparar om i PNG. Korten ska sedan skickas till ett specialiserat tryckeri så jag får dem i fysisk form.

Det handlar i korthet om figurer med olika grundvärden som ska tävla mot varandra i olika grenar. För att krydda det hela finns även en del specialfärdigheter och lite grupperingar som kan göra det intressant att bygga upp rätt kombinationer. Det här är en testomgång men om det skulle visa sig finnas intresse utanför de närmast sörjande (som var med och rollspelade de här figurerna när det begav sig) så kanske jag fixar en större upplaga. ... Läs hela texten