månadsarkiv: februari 2015

Terraria, det eviga tidsfördrivet

Det var ett tag sedan jag spelade Terraria, men efter att ha tillbringat alldeles för många timmar med att kolla på Totalbiscuits och Jesse Cox äventyr blev jag sugen på att spela igen. Eftersom PS3-versionen var ospelbar i coop valde jag att köpa spelet till PS4 den här gången, i förhoppningen om en stabilare spelupplevelse. Och det blev det, men det är också massvis av nya grejer som inte fanns i den ursprungliga versionen, vilket gör det spännande att utforska på nytt.

Och som förut går det att spela precis hur mycket som helst. Innan vi satte igång tänkte jag förbereda lite. Samla på mig lite startutrustning, hitta lite användbara grejer. Mest bara se till att jag kom ihåg kontrollerna. Det blev sisådär åtta timmar på lördagen innan jag kunde slita mig. Och sen blev det cirka sju timmar till i coop. Hemligheten är att det alltid finns något nytt att sikta mot, och det går både att leta specifikt efter grejer som behövs eller bara utforska och se vad man stöter på. Vi ägnade timtals åt att bara gräva runt mellan grottor och leta efter spännande metaller eller gömda byggnader. Sen råkade vi springa på en underjordisk labyrint som vi gärna hade utforskat om det inte vore för att det behövs särskilda nycklar för att komma in. ... Läs hela texten

Tillbaka till 1986

Det är leksaksmässa igen. Den här gången är det Hasbro som visar upp sig, och det innebär förstås Transformers i massor. Med filmen lyckligtvis bakom oss (hur mycket skit kan man släppa i samband med en enda film?) kan de satsa på intressanta grejer igen. Och jag, som precis har stuvat undan mina Transformers på en lite mer permanent display, inser att det kommer att behövas omflyttningar, igen.

Som av en händelse är det starkt fokus på 1986. Det året kom flera uppsättningar av kombinerbara team, de så kallade Scramble City-teamen, även kända som gestalts eller combiners. I serierna pågår just nu Combiner Wars där Superion, Menasor, Defensor och Devastator (och förmodligen fler jag inte har sett) slåss mot varandra. Hasbro är på god väg att släppa de båda första, och nu visades även de båda andra upp. Devastator släpptes visserligen 1985, men det var en extremt populär figur som hade många scener även i filmen från 1986. Defensor hann inte med till filmen men förekom starkt i tv-serien, och han var även viktig i serietidningen under 1988, som var mitt första år. Förutom dem två visades även Warpath, även han ursprungligen från samma år. Och så kommer både en ny Cyclonus samt en ny gigantisk Ultra Magnus, som båda två var viktiga i filmen. ... Läs hela texten

Dissidia i arkadhallen

Square-Enix har avslöjat sitt stora arkadprojekt. Dissidia: Final Fantasy, den hyfsat framgångsrika fighting-crossovern till PSP, kommer till arkadhallarna, och den här gången i betydligt större skala. Inte nog med att grafiken är fullt i klass med moderna konsoler, det är också större strider med tre mot tre spelare. Det ser minst sagt spännande ut. Vi kan väl också förvänta oss åtminstone tre figurer från varje spel (det vore fullständigt osannolikt att inte tillåta laguppsättningar med enbart exempelvis Final Fantasy VII-figurer). Det blev aldrig av att jag spelade PSP-spelen, men om det här kommer till hemformat så kan det definitivt bli intressant. Som sagt, att få önska sig en hemkonvertering av ett arkadspel, 2015 … ... Läs hela texten

Lego Star Wars Ultimate Collector Series: R2-D2 (10225)

Att börja samla på Ultimate Collector Series-utgåvorna från Lego är att hoppa ner i ett kaninhål som är fyllt av ekonomisk ruin. Om man tycker att det är dyrt med modulhusen skrattar Lego åt dig med en serie prylar som börjar på modulhuspriset (sisådär 2000 kr) och fortsätter obegränsat uppåt. Tar man hänsyn till att det mesta sedan länge är ur produktion och kostar det mångdubbla så blir det inte bättre. Flaggskeppet (bokstavligen) Millennium Falcon kostar dig dryga 20000 kronor, om du passar på nu och inte väntar ännu längre. ... Läs hela texten

Nya arkadspel (!) från Capcom och Square (!)

JAEPO, den japanska arkadspelsmässan, drar igång i helgen. Det är betydligt mindre intressant numera eftersom praktiskt taget ingen gör arkadspel längre, men bland allt skräp brukar det ändå kunna dyka upp några guldkorn. Och både Capcom och Square-Enix har faktiskt meddelat att de har stora nyheter på gång. Vad gäller Capcom är det svårt att säga. Det skulle förstås kunna vara en redan underförstådd arkadversion av Street Fighter V, men det skulle vara rätt trist, relativt sett (förutom att det vore läge att introducera en ny figur eller två). Tyvärr har jag blivit tillräckligt cynisk för att inte ens hoppas på ett nytt fightingspel. Ska vi gå efter mest sannolika utannonsering så tror jag att det rör sig om en förenklad version av Monster Hunter för arkadhallsbruk. Capcom är inte främmande för multimaskinsuppsättningar, så en variant där fyra spelare kan samarbeta sida vid sida vore relativt hett. ... Läs hela texten

The Amiga Book – nostalgitripp av Retro Gamer

the_amiga_book_retro_gamer

Jag har prenumererat på den utmärkta Retro Gamer i cirka två år nu och det är ständigt en källa till intressant läsning. Min era är ordentligt representerad med sånt jag mestadels redan vet, men det finns också väldigt mycket som var före min tid. Särskilt kul är det att läsa om gamla klassiker på Amiga. Därför är det extra trevligt att de nu har släppt ett extra tjockt temanummer som samlar allt de har skrivit om Amiga, plus en del helt nytt.

Lite exempel på allt mums som finns med: ... Läs hela texten

En staty av Oro … varför?

Ibland förstår jag verkligen inte hur modelltillverkare tänker. Ibland är det rätt uppenbart allt som är kvinnligt har 367% högre chans att representeras i plast, och i övrigt är det en fråga om vem som är huvudperson eller allmänt badass. Och ibland, när det vankas riktigt stora, dyra, påkostade figurer så är det ikoniska gestalter där det garanterat finns tusentals personer som är beredda att betala en halv månadslön för att äga dem. Darth Vader, Millennium Falcon, Jack Sparrow, såna grejer. ... Läs hela texten

Åter till Suikoden

Även om jag förstås köpte både Suikoden och Suikoden II så fort det var möjligt har jag inte rört tvåan än. Det här är ju två spel som bör spelas i ordning, även om ettan, när jag spelar det igen, har en del knepigheter som gör det lite irriterande. Det är obalanserat. Ibland har man sparpunkter varenda meter men i åtminstone en passage får man nöta sig igenom långa mellansekvenser, en arméstrid, en mindre dungeon med en boss och en duellstrid innan det går att spara igen. Det är lite bökigt att behöva uppgradera figurer separat och hålla ordning på allas utrustning, bara för att sedan tvingas spela med någon annan. Särskilt när någon tränger sig in i gänget och sedan lyckas hamna längst bak där de inte kan göra någon skada. ... Läs hela texten

Komplettera din barndom på Model Team

I brist på officiella Lego Stores i Sverige (det sägs att en ska öppna i Mall of Scandinavia men det är fortfarande obekräftat) får man antingen gå till vanliga leksaksaffärer eller besöka en av de specialiserade fristående butikerna. Lego Center i Skellefteå är troligen den främsta med sin blandning av nyheter och en del äldre set från några år tillbaka, medan Brixit i Örebro är mer av en traditionell affär. Jag fick nyligen möjlighet att besöka den sista jag känner till, Model Team i Stockholm. ... Läs hela texten

Yoko Tsunos äventyr

Ett tag var Sverige riktigt bra på att importera bra serier. Jag måste erkänna att jag inte har full koll på vad som ges ut numera, men det typiska seriealbumsformatet måste väl ha mattats av lite. Vi fick verkligen gräddan av franska och belgiska serier, med Tintin, Lucky Luke och Asterix i spetsen, och sedan en lång rad mindre kända men ändå kvalitativa serier som Johan och Pellevin, Spirou, Yakari och Blårockarna. Sen, beroende på hur obskyrt man vill utforska, fanns ju förstås Linda och Valentin, Franka, Percevan och Yoko Tsuno, bland många fler. ... Läs hela texten