månadsarkiv: april 2017

Lego besöker månen med Saturn V

En rätt ordentligt efterlängtad produkt från Ideas-serien är snart här! Saturn V, raketen som tog Apollo 11-expeditionen och de första människorna till månen, släpps som ett gigantiskt Lego-set efter att idén togs fram på ideas.lego.com och fick tillräckligt många röster. Raketen består av 1969 bitar (!) och kommer att mäta närmare metern i komplett format, men kan också delas upp i sina respektive steg och har dessutom en separat landningsmodul, landningsraket och även en variant av kapseln som har landat i vattnet vid hemkomsten. Sen tillkommer också tre nanofigurer och en pytteliten flagga, tryckt på en genomskinlig bit. Allt man kan önska sig av Apollo-projektet, alltså! ... Läs hela texten

Legos största set någonsin?

Det börjar ryktas att ett nytt Star Wars-set ska släppas i höst, till det smått ofattbara priset 799 dollar. Om man översätter det till svenska kronor (med Legos kurs) skulle det handla om sisådär 9000 kronor, vilket känns nästan larvigt mycket. Hittills är några av de dyraste seten den senaste Death Star-varianten, som går på 5500 kronor – den förra kostade drygt 4000. Det dyraste setet i dollar är UCS Millennium Falcon, som gick på 500 dollar då den släpptes för tio år sedan. Det är också det näst största setet någonsin, med 5179 bitar. Allra störst var Taj Mahal med 5922 bitar, men där var många väldigt små och setet kostade därför futtiga 300 dollar. ... Läs hela texten

Lego gör en ny karusell

För två år sedan släpptes ett stort pariserhjul i Legos samlarserie Creator Expert och året innan dess fick vi en mixerkarusell, men eftersom det inte blev något 2016 verkade det som att serien redan tagit slut. Men nu sortsätter det, den här gången med Mike Psiaki som designer och med en traditionell karusell som bara heter just Carousel.

Till saken hör att ett av Legos legendariska set var Grand Carousel som släpptes 2009 och som nu är ett av Legos allra mest eftertraktade och dyra set. Det var också en gigantisk attraktion med tonvis av detaljer. Den här är bara snäppet mindre (cirka 2600 bitar istället för 3300) och har ett lite mer lekfullt tema med sagodjur istället för mer typisk karnevaldekor. Men det är fortfarande extremt tjusigt och pillrigt med massor av guld och blått i ljuv kombination. Det finns också massor av nya exklusiva bitar, så det är sannolikt att den här kommer att bli lika svår att sätta ihop i efterhand. ... Läs hela texten

Everybody’s Golf är snart här

Eller där åtminstone. Det japanska New Minna no Golf har varit på gång sedan 2014 men nu börjar det vara klart och ska släppas i Japan i augusti. Men jag undrar lite smått vad man har gjort hela tiden. Det ser nämligen tämligen trist ut. Everybody’s Golf har alltid haft en charmig design med superdeformerade men väldigt uttrycksfulla figurer. Nu är det någon sorts märklig hybrid med realistiska kläder men platta, simpla mangaansikten. Det påminner lite om den där superläskiga telefonireklamen, som om folk går omkring i någon sorts masker. ... Läs hela texten

Första intrycken av Cosmic Star Heroine

Det här spelet har varit på gång så länge att man nästan skulle kunna tro att det var samtida med spel som Suikoden och Phantasy Star. Men riktigt så gammalt är det inte. Däremot är det ett extremt tidstypiskt rollspel. Vi snackar lågupplöst pixelgrafik, dragbaserade strider, långa textdialoger och förstås ett genomtänkt stridssystem. Just striderna är hittills den stora behållningen med spelet. De är extremt fartfyllda och taktiskt varierade. Man har hela tiden upp till åtta förmågor att använda, men var och en kan oftast bara användas en gång innan man måste ladda om (vilket kostar ett drag). Man har också tillgång till föremål som alla karaktärerna kan komma åt, och specialförmågor för var och en, som allihop kan användas en gång per strid. Det innebär att man ofta kan vräka iväg sina fetaste förmågor och vinna en lätt strid, medan man måste vara mer försiktig i längre strider. ... Läs hela texten

Fyrtio minnesvärda Amiga 500-titlar – del fyra

Ack! Trots att den är så minnesvärd så glömde jag helt att publicera den sista delen av fyrtio minnesvärda Amiga 500-spel. Men ingen fara, det är fortfarande jubileum, så ingen skada skedd. Låt oss titta närmare på ytterligare några intressanta spel.

Chuck Rock
Det finns något som kallas ”eurojank” och det kännetecknade en rad plattforms- och skjutaspel som inte var i närheten av lika polerade som sina japanska kamrater. Chuck Rock var ett ganska simpelt spel, men den charmiga inramningen och den enastående (om än enformiga) musiken gjorde det värt att spela ändå. ... Läs hela texten

Namco gör postapokalyps med Code Vein

Kanske är det här Namcos ersättare för Dark Souls? Code Vein är ett nytt actionrollspel som utspelas i en dystopisk framtidsvision av vår värld, där de enda överlevande människorna nu är en sorts vampyrer som offrar blod och sina minnen för att få superkrafter. Som en av dessa ska man samarbeta med en utvald medhjälpare, där varje har olika förmågor som passar bra för olika situationer. Det påminner förstås om Namcos egna God Eater, men också om Souls-spelen, Bloodborne, Nier och andra actionrollspel. Sämre förebilder kan man dock ha, och det här verkar erbjuda en rätt unik mörk animeestetik som verkar riktigt cool. ... Läs hela texten

Det andra Duck Tales

Idag släpps Disney Afternoon Collection, den heta NES-samlingen med sex klassiska Disney-titlar som, i tv-serieform, utgjorde just den klassiska Disneyklubben även hos oss. Ni vet, den med kulturministern. Men jag sålde min NES 1989 och missade därför chansen att spela de här spelen på min egen konsol (jag åtgärdade förstås det med att våldgästa mina kompisar). Istället spelade jag Duck Tales på Amiga, ett helt annat spel. Ett sämre spel, förstås, men fortfarande ett spel värt att minnas. ... Läs hela texten

Missa inte Kubo

Den hade väl aldrig någon riktig chans på en Oscar, då den släpptes samma år som Zootropolis och (i USA) Vaiana, men Kubo and the Two Strings är en animerad film som definitivt förtjänar uppmärksamhet! Kubo är en ung grabb som växer upp tillsammans med sin märkliga mor, med kraften att kunna styra pappersfigurer med musik. Men ondskefulla krafter letar efter honom och efter ett litet misstag tvingas han fly. Det hela blir en klassisk hjältesaga, lite Zelda, lite Neverending Story, lite Princess Bride, fast inramat i en japansk utformning (även om själva filmen är amerikansk). Jag kan dock ha synpunkter på att handlingen är lite väl förutsägbar och känns nästan uttryckligen som ett spel med tydliga bossfajter. ... Läs hela texten

Himlavalvets Inbyggare: Linda och Valentins galaktiska lexikon

lindavalentin_hi_01

Så kan jag äntligen sluta gräma mig över den där dagen en sommar i mitten av nittiotalet, då jag hittade ”Folk og fæ i himmelrummet” i en dansk bokhandel men valde att inte köpa den eftersom den, helt oväntat, var översatt till danska. Jag hoppades istället på en svensk version men det skulle visa sig att den aldrig dök upp. Förrän nu, då.

Himlavalvets Inbyggare är den svenska översättningen av Les habitants du ciel, som är en faktabok om det universum som Linda och Valentin befinner sig i. Den släpptes ursprungligen 1993, men någonstans på vägen måste den ha fått en uppdaterad utgåva. Den täcker nämligen in händelserna i de sista böckerna (som alltså kom 2010). Som faktabok är det en salig blandning av platser, varelser, raser och karaktärer från hela berättelsen. Den är relativt heltäckande men de flesta företeelserna får bara en kort avhandling. ... Läs hela texten