månadsarkiv: december 2017

Årets spel 2017

1 svar
yakuza0_2

Ibland är det frustrerande att det bara finns 8760 timmar ett genomsnittligt år. 2017 överträffade det redan fenomenala 2016 med råge och det har släppts en strid ström av fantastiska titlar, inte minst under de traditionellt ganska sega första månaderna. Det var ett år med en lång rad kandidater, så det blir svårt att kora årets spel.

Det är dock inte The Legend of Zelda: Breath of the Wild. Redan där drar jag väl på mig alla Nintendo-fanboys ohejdade vrede, men så är det. Det var dock ett fantastiskt spel med bara enstaka brister, men eftersom jag spelar annat än Nintendo-spel så har jag faktiskt sett gigantiska världar och fri utforskning förut. Även om det var ovanligt polerat här. Andra spel som hade kunnat kvalificera sig ett svagare år är bland annat det makalöst berättade Yakuza 0, som bjöd på årets story, och oväntat nog en av årets bästa karaktärer i form av Goro Majima, som jag totalt har ignorerat i de andra spelen. Jag hade också väldigt kul med Nier Automata, men mest var det nog musiken som höjde det spelet över sina brister. Längre fram på året var också Mario + Rabbids: Kingdom Battle en höjdare som jag dock inte har plöjt igenom än.
... Läs hela texten

Vad ska man ha Telia Zone för spel till?

Lämna ett svar

Jag snubblade över lite reklam för Telia Zone där man specifikt utlovade att det erbjöds spel där man kunde ”slippa krångliga installationer”. Just det där med ordet ”krånglig” är något av ett rött skynke för mig. Det tenderar att användas nästan uteslutande av folk som tycker att saker som inte alls är krångliga, är krångliga. Helt enkelt folk som attraherar krånglighet, främst genom att inte orka lära sig något.

Med denna fördom ur vägen, vad är det då man får om man råkar ha Telia Zone, som är en gratistjänst om man har bredband där (jag har Bredbandsbolaget så jag får inte vara med)? Jo, det är en genväg till företaget Utomik, som erbjuder massor av spel till en fast månadskostnad (och jag får vara med, yay!). Jag trodde först att det var en återupplivning av OnLive-konceptet, men så är det inte. Utomik har menyer med spel där man klickar på det man vill ha. Spelet laddas sedan ner i optimerade bitar så man kan spela det direkt från sin dator, relativt snabbt. Till betydligt bättre kvalitet än strömmat, men förstås beroende på datorns prestanda. ... Läs hela texten

Transformers: The IDW Collection Phase Two #6

Lämna ett svar

Ännu ett halvår, ännu en maxad samlingsbok från IDW:s Transformers-serie. Ända sedan Phase Two började har vi följt två parallella berättelser, Robots in Disguise och More Than Meets The Eye. Den senare var överlägset bättre, men båda höll god kvalité. Men vid det här laget började man tydligen tycka att det var dags att rensa upp en hel del gamla historier, en del bokstavligen från början av IDW:s serier så långt tillbaka som 2005. Jag kan passa på att konstatera hur makalöst det är att serien har hållit på så länge. När berättelserna i den här boken ursprungligen publicerades var serien redan tio år gammal och den tuffar fortfarande på. Den ursprungliga serien från min barndom höll bara från 1987 till 1991. ... Läs hela texten

Tjugo år med Symphony of the Night

Lämna ett svar

Saken med jubiléer är att de återkommer, och jag har redan skrivit om historien om hur jag först fick Castlevania: Symphony of the Night på julafton 1997. Så precis som en spelutgivare som ger ut ett spel på nytt så kan jag hänvisa till den texten istället för att skriva något nytt.

För Symphony of the Night är fortfarande rätt ohotat efter tjugo år. Det verkar ha slutat släppas nya versioner, även om man numera även kan spela det på Xbox One. Dark Souls-serien har ju varit en god utmanare, men nej, jag tror nog att Alucards äventyr håller ifrån än så länge. Det ska bli väldigt, väldigt spännande att se om Bloodstained kan mäta sig. Det är lätt att vara skeptisk, men samtidigt tror jag också att IGA gör sitt bästa för att överträffa sin klassiker. ... Läs hela texten

Best of Lego 2017

Lämna ett svar

Whew! Not only did Lego release more huge sets than ever in 2017, they also went ahead and remade or rereleased the previous three biggest ones, which means that there are ten sets on the market at around 4000 pieces and up. However, there are limits even to my madness and, more importantly, my shelf space, so I didn’t get great sets like the Millennium Falcon, the Taj Mahal or the Joker Mansion.

This year also brought two brand new movies, The Lego Batman Movie and The Ninjago Movie, each with an assortment of sets. Both were very creative, not to mention pretty damn expensive. Coupled with the usual range of interesting sets from the Creator Expert and other lines, there was plenty to get. So much that I feel a need to split my lists further, with both collector and regular sets. It does feel strange comparing something like Ninjago City to a polybag. ... Läs hela texten

Nishitanis återkomst

Lämna ett svar

För nästan exakt sex år sedan publicerades en intervju med Takashi Nishiyama, mannen som skapade hela Street Fighter (och därmed stora delar av fightinggenren) och även låg bakom Neo-Geo. Minst lika viktig för serien var dock Akira Nishitani, som var en av de ledande utvecklarna bakom Street Fighter II. Även han lämnade Capcom och startade Arika, som utvecklade Street Fighter EX men som varit ganska osynliga på senare tider. Nu när han är tillbaka med Fighting EX Layer har Denfaminicogamer gjort en lång intervju, som lyckligtvis har översatts för oss som inte riktigt läser japanska flytande. ... Läs hela texten

Twinblades är korkade

2 svar

Jag läste lite spekulation kring nästa Star Wars-film och någon tyckte att det var självklart att Rey skulle skaffa sig en dubbel ljussabel, som Darth Maul, eftersom hon så uppenbart är tränad med stav. Som någon som också är tränad med stav, kan jag inte annat än sucka bedrövat.

Twinblades eller vad man nu vill kalla dem är nämligen korkade. Det finns ett ganska gott bevis på det. Människan har i alla tider experimenterat med olika sätt att döda varandra på. Det brukar vara en rätt darwinistisk princip – om det fungerar så överlever du och fortsätter, om det inte fungerar så är du död. Bara det faktum att det inte existerar någon praktisk form av dubbelbladiga vapen i historiska källor, åtminstone inte i den form som Darth Maul sysslar med, är ett ganska starkt bevis på att det är dumheter. ... Läs hela texten

Demo på Fighting EX Layer

1 svar

Det är märkligt att ett pyttelitet gäng som Arika kan trycka ut ett demo över hela världen, men så är det tydligen. Fighting EX Layer, deras nya fightingspel som mestadels verkar bygga på deras egna karaktärer ur Street Fighter EX och faktiskt ingen från Fighting Layer än så länge, går nu att ladda hem och testa. Det går att träna och spela online med sex figurer, och som gammal Street Fighter EX-fantast var jag förstås tvungen att testa.

På gott och ont är det ett väldigt enkelt spel. Det finns någon sorts bonussystem med olika ”gougi” som låser upp olika fördelar under stridens gång. Det här påminner om Street Fighter x Tekken och är mestadels nonsens, så förhoppningsvis går det att stänga av. I övrigt är det enklaste tänkbara: lite specialattacker och lite superattacker. Men spelet behåller de extremt generösa kombinationsmöjligheterna och det går att cancella nästan vad som helst till vad som helst. ... Läs hela texten

Star Wars: The Last Jedi (minimala spoilers)

Lämna ett svar

Jag hade tänkt motstå till efter jul, men lockelsen (och risken att bli spoilad) blev för stor. Lyckligtvis lyckades jag få biljett till premiärdagen, och efter två och en halv timme av Star Wars är jag nöjd överlag, även om det finns en del brister.

Den största behållningen är fortfarande huvudkaraktärerna, både gamla och nya. Trots att det är många som ska hinna vara med får de flesta hyfsat med utrymme, och framför allt får de utvecklas. The Last Jedi är ändå en mellanfilm och det går inte att avsluta saker, men jag måste säga att det ändå fanns många överraskningar. Då och då dök det upp scener eller scenarion som påminde om något ur de gamla filmerna, men generellt lyckades Rian Johnson vrida och vända på saker så det inte blev som man hade tänkt sig. Det är också ett ganska snävt berättande, som mestadels följer tre händelser. Därför gör det inte så mycket att rymden som vanligt känns ganska liten. ... Läs hela texten

Street Fighter V säsong tre

2 svar

Jag följde inte läckorna lika noggrant den här säsongen, men det stod ganska klart att Sagat och Sakura skulle dyka upp, vilket inte vore så konstigt eftersom båda två är jättepopulära. Men jag trodde att Capcom skulle dra ut på det. Efter Capcom Cup-finalen bjöds det dock på en maffig trailer som avslöjade samtliga sex nykomlingar.

Först och främst har vi alltså Sakura. Hon har ÄNTLIGEN lyckats lämna skolan bakom sig men eftersom hon hellre reste runt med Dan och slogs så har hon bara lyckats få jobb som arkadhallsvärdinna. Hennes nya kläder påminner om de gamla men känns ändå rejält coolare. Jag gillar också hennes alternativa gi, men däremot lär jag inte bry mig om att köpa skoluniformen som DLC. ... Läs hela texten