En av de största tjusningarna med Evercade är att den erbjuder en bunt spel åt gången från utvecklare som jag annars troligen inte skulle ägna särskilt mycket tankemöda. Irem ligger bakom en del klassiker, men jag har bara spelat en handfull av dem, som R-Type och Kung Fu Master. Därför var Irem Arcade 1 ett av mina första köp till maskinen. Köper du Evercade EXP följer det med som standard, men eftersom jag valde Evercade VS fick jag köpa det separat. Den medföljande manualen förklarar också att Capcoms grundare Kenzo Tsujimoto först grundade Irem redan 1974 innan han startade Capcom 1983. Så det här är ett anrikt företag, och de sex spelen i samlingen täcker en hyfsad del av den historien.
månadsarkiv: februari 2024
Evercade VS testad
Jag har gått och letat efter en ursäkt att köpa en Evercade-konsol, vilket är mer komplicerat än det låter. Det finns tre varianter av Evercade och dessutom två kompatibla varianter av en mindre bärbar:
Den första Evercade i vitt och rött är numera pensionerad, men det var en fullt funktionell bärbar konsol i sig. Det finns dock ingen större anledning att köpa den idag.
Evercade EXP är en förbättrad version med bättre skärm, möjlighet att spela med vertikal skärm (tate) och den har dessutom 18 inbyggda Capcom-spel: fjorton av deras gamla vanliga arkadtitlar av vilka egentligen bara 1944, Mercs, Street Fighter 2 Turbo och Strider känns särskilt intressanta, samt fyra helt slumpmässiga konsolspel: Mega Man, Mega Man 2, Mega Man X och Breath of Fire. Den har också Irem Arcade 1 som medföljande kassett.
Yoshitaka Murayama är död
Det blev en lika oväntad som tragisk nyhet idag när Rabbit & Bear Studios meddelade att Yoshitaka Murayama, skaparen av Suikoden som nu arbetade med att färdigställa Eiyuden Chronicle, har avlidit efter komplikationer med en pågående sjukdom, bara 55 år gammal. Eiyuden Chronicle har varit på gång sedan Kickstarter-kampanjen 2020 och ska släppas i april i år. Det skulle bli en storslagen revansch för mannen som en gång skapade den fantastiska rollspelsserien hos Konami.
Anledningen till att Suikoden 2 är ett av mina absoluta favoritspel genom tiderna och att Suikoden är en av mina favoritserier trots nästan 20 år utan ett nytt spel är dels musiken av Miki Higashino och karaktärsdesignerna av Junko Kawano och Fumi Ishikawa, men framför allt de extremt starka berättelserna av Murayama. Få andra rollspelsserier hade en lika stark kontinuitet som Suikoden 1, 2 och 3, som lät oss utforska en värld från olika perspektiv med utveckling över många år.
Bring Arts Final Fantasy IX Freya Crescent
Den här efterlängtade figuren släpptes precis i samband med att covid-19 slog till, och det fanns annat att tänka på just då. Så hon har stått ganska tyst i hyllan i flera år. Freya såldes oförskämt nog i ett paket tillsammans med Beatrix vilket gjorde henne ännu dyrare, men nu är Beatrix såld och såren i plånboken läkta sedan länge. Så vad har Freya att erbjuda?
Inte helt oväntat har hon en liknande konstruktion som den tidigare Bring Arts-utgåvan av 2B. Hon är alltså väldigt poserbar, och även om lederna är rätt märkbara erbjuder de i alla fall en god poserbarhet. Hon har fyra uppsättningar händer, men hennes handleder känns väldigt tunna och bräckliga så jag vill inte joxa med dem i onödan. Mer oväntat är att hon har tre helt olika huvuden, istället för att bara ansiktet kan bytas ut. Två av dem är nästan identiska, men hon har också ett där hon blundar. Hon har också två spjut, dels sin vanliga Javelin och dels Kain’s Lance.
Transformers Masterpiece Hoist
Man får inte ha bråttom om man samlar på Transformers. För exakt tio år sedan fick jag Masterpiece-utgåvan av Smokescreen och konstaterade att jag ville ha liknande versioner av alla mina gamla favoriter men att de knappast skulle bli aktuella. Sen tog det något år och så fick vi Tracks, och ytterligare några år innan vi fick Grapple, och sen flera år till innan Skids dök upp. Nu är Hoist äntligen här och min lilla kvintett är komplett, för typ fjärde gången. För jag har samlat på mig de här typerna som Alternators (eller egna ommålningar där de aldrig släpptes), som tidiga Generations-figurer och även som moderna War for Cybertron-figurer. Jag kan bara hoppas att Hasbro-Takara aldrig får för sig att göra ännu mer detaljerade lyxutgåvor.