Mega Man
Format NES
Utvecklare Capcom
År 1989
Genre Plattform

”Han blinkar!” Det var min importspelande kompis Magnus mest imponerande intryck av det sprillans nya plattformsspelet som fortfarande inte hade hittat till Europa. Detta i en tid då all överflödig animation prioriterades bort i NES-kassetternas trånga innandömen. Men när jag äntligen fick spela det själv var det förstås inte det som var höjdpunkten. Mega Man var så nära perfektion det gick att komma, med en precision i kontrollen som fortfarande nog inte är överträffad. Det behövdes, för det var också ohygglosvårt och brutalt oförlåtande. Även om de ursprungliga sex bossarna gick att besegra med lite jobb (och gärna att man visste rätt vapen att använda) var Dr Wily-banorna ruggigt elaka. Jag minns att det diskuterades på skolgården om effektiva strategier men ingen kunde säga med säkerhet vad som var ett bra vapen mot Mega Man-kopian. Jag klarade det till slut, vilket är en av mina större spelmässiga bragder. Senare skulle tvåan överklassa del ett på samtliga punkter och bli det ultimata plattformsspelet men jag glömmer aldrig upplevelsen med det första Mega Man.