Det har upptäckts många jordliknande planeter på sistone, men de tenderar att finnas tusentals ljusår bort och är därför att betrakta som kuriosa. Även om vi skulle upptäcka en teknik för att resa i en tiondel av ljusets hastighet (vilket, om du inte visste det, är sanslöst snabbt till att börja med) så skulle det ta tiotusentals år att komma dit och det skulle liksom inte vara någon poäng. Hela den moderna människans historia är kortare än så och det är ytterst tveksamt att någon ”civilisation” skulle överleva en så lång resa utan att falla sönder.

Men så har det upptäckts att självaste Proxima Centauri har en jordliknande planet! Och då börjar vi snacka helt andra rimlighetsgrader. Proxima Centauri, som ligger snäppet hitom den mer berömda tvillingstjärnan Alpha Centauri, är ”bara” 4,2 ljusår bort. Med samma extremt avancerade men inte otänkbara teknik skulle vi kunna ta oss dit på 40 år, vilket är pendlingsavstånd i jämförelse. Visst, det handlar fortfarande om någon typ av generationsskepp (de utbildade astronauterna som åker skulle i bästa fall kunna landa och se sina barnbarn börja befolka planeten), men det är praktiskt möjligt.

Sen är det inte alls säkert att Proxima Centauri b (som alldeles säkert kommer att få ett eget namn då den är så relevant för oss) är någon ny Jorden. Den ligger generellt inom lämpligt avstånd från sin stjärna, men den kan vara mycket större och därmed ha väldigt jobbig gravitation. Den kan mycket väl också vara låst i sin bana så att en sida hela tiden bombarderas av strålning från den väldigt aktiva röda stjärnan, vilket gör åtminstone hälften obeboelig (kanske också andra hälften som blir för kall). Och så är det inte säkert att det finns vatten på den till att börja med, men å andra sidan har vi hittat väldigt mycket vatten i solsystemet.

Hur som helst är det extremt spännande nyheter. Det kommer att ta väldigt lång tid att bekräfta något om planeten. Det uppskattas att sonder skulle kunna skickas dit och ha svar om 60-70 år, under bästa tänkbara förutsättningar, men innan dess kan vi förmodligen avgöra en hel del med bättre teleskop. Men det faktum att den existerar, så här nära, säger en hel del om sannolikheten att hitta fler planeter. Även om den skulle visa sig vara sitt systems Venus, så kan det mycket väl dyka upp fler planeter. Och om vi börjar utveckla teknik för att ta oss dit, och sedan hittar en lämpligare destination bara lite längre bort, desto bättre!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: vår enda chans på lång sikt är att ta oss bort från den här stenkulan. Med den teknik som behövs och de tidsperspektiv som det handlar om är det inget som kommer att hända inom min, eller din, livstid. Men om vi bara sätter igång så kommer vi förr eller senare att ta oss dit. Och vad kan vara mer eftersträvansvärt än en helt ny planet?

Av ESO/M. Kornmesser – https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=50869082