Bättre Castlevania-musik än spel

Det har släppts många märkliga spel i Castlevania-serien. Två av de märkligare är Castlevania Arcade och Castlevania Judgment. Det första var ett förstapersonspiskarspel, typ House of the Dead fast med piska, och det andra var ett fightingspel (i vag bemärkelse) med tidernas sämsta omdesigner. Det båda spelen hade gemensamt var helt hysteriskt bra musik, eftersom båda refererade friskt till klassiska ledmotiv. De mer tekniskt avancerade spelen i serien har tenderat att ha helt ny musik och det är mest DS-titlarna som har satsat på omtolkningar av äldre stycken. Det finns förstås också en massa arrangerade soundtrack, men de är ofta för komplexa för att riktigt fånga den unika intensiteten i Castlevania-musiken. Därför har Arcade och Judgment några av de bästa soundtracken i serien trots att det också är några av de sämsta spelen.

Iron Blue Intention från det underskattade Megadrive-spelet Bloodlines (eller The New Generation i Europa) har blivit en av de etablerade klassikerna. Judgment har också en intressant och utökad version av den fantastiska Dracula’s Castle från Symphony of the Night, musiken som spelas när man först kommit in i slottet.

Båda spelen har förstås versioner av Vampire Killer, musiken från den första banan i Castlevania 1 och det kanske mest kända stycket av alla, Bloody Tears från nattmiljöerna i Simon’s Quest, och så Beginning från Dracula’s Curse. Versionerna i Judgment är snäppet bättre, lite mer spel-iga och inte lika hårdrockiga.

Arcade har sedan ytterligare några mindre vanliga klassiker. Theme of Simon har fått extremt få nytolkningar. Vana spelare känner förstås igen det från första banan av Super Castlevania IV. Cross on the Breast kommer enligt uppgift från det första, halvhemska arkadspelet men är mer känt i sitt nyarrangemang från Rondo of Blood. Det finns också en strålande körversion av Dance of Illusions, känt från Dracula-striden i Rondo of Blood och dess nytolkning i Symphony of the Night.

Men Arcade vinner på knockout tack vare en sensationell version av en av de mer underskattade låtarna, Wicked Child från bana 2 i Castlevania. Det här är klassisk Castlevania-musik när den är som bäst, och spelmusik när den är som bäst.

Det finns ett företag som rättigheterna till all den här musiken. De gör inte spel med den. Det borde vara olagligt på något sätt.

castlevania_judgment
Å andra sidan borde det också vara kriminellt att slakta karaktärsdesigner på det här sättet.

Det här inlägget postades i Retro, Spel, Spelmusik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 svar till Bättre Castlevania-musik än spel

  1. Piston skriver:

    Lost Painting är fantastisk!

  2. Erik Malm skriver:

    Jag håller med. Dock:

    Wicked Child spelas på Castlevanias *tredje* bana (andra banans melodi heter tydligen Stalker).

    Min favorittappning av Iron Blue Intention är Portrait of Ruin-versionen.

    Två stycken som borde användas oftare är Heart of Fire från nivå fem (fånghålorna/laboratoriet) i Castlevania (gillar varianten i Order of Ecclesia, dock ej Julius-temat i Harmony of Despair) och Prayer of a Tragic Queen från den femte nivån (Versailles) i Bloodlines/New Generation.

    https://www.youtube.com/watch?v=fA9FhBwRtoc
    https://www.youtube.com/watch?v=uPGZJhxI4xE

  3. Robert skriver:

    Tack så mycket för en härlig genomgång. Bättre än alla musikgalor. Bra musik av en kunnig karl.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.