Bra och dåliga nyversioner

Inget är så hett som nyversioner av klassiska 80-talsserier. Vissa har förstås aldrig försvunnit (som Transformers och Turtles) och vissa har haft försök till nystarter på den här sidan millennieskiftet (Masters of the Universe och Thundercats). Nu kommer ännu en klassiker tillbaka, nämligen She-Ra. Det här var ursprungligen en systerserie (bokstavligen) till Masters of the Universe och knöt in en separat historia och en uppsättning skurkar som sedan skulle bråka även med He-Man. Jag såg aldrig She-Ra-serierna så jag har inga direkta nostalgiska band, men den här nya serien ser inte alls pjåkig ut! Till att börja med ser Adora faktiskt ut att vara sisådär 16 år som hon borde. Ja, både hon och Adam/He-Man skulle vara tonåringar i originalet också. Nej, de såg inte ut så. De gamla vanliga misstänkta har förstås börjat skrika högljutt över att deras barndomsidol (som de garanterat inte såg, möjligen deras systrar) inte längre ser ut som en godtycklig supermodell, men dem kan vi som vanligt glatt ignorera. Jag gillar henne, hon har personlighet och teckningarna är dynamiska. Jag blir nästan sugen att rita en egen liten version.

shera_2018

Men så är det också samtidigt dags för en nytolkning av Thundercats: Thundercats Roar. Den här serien fick alltså en nyversion för ett antal år sedan som var lite mer allmänt anime-aktig men såg rätt okej ut designmässigt. Den här … gör inte det. Originalet var väl visserligen en rätt standardiserad 80-talsserie men nu har man gjort om den till en standardiserad 2010-talsserie. Det finns tjogtals av serier med nästan exakt samma design och de är gräsliga allihop.

thundercats_2018

Så beror skillnaden i mina omdömen på att jag gillade Thundercats som liten men inte She-Ra? Eller helt enkelt på att nya She-Ra ser bra ut medan Thundercats Roar ser ut som bajs?

Och nästa stora fråga är: när kommer MASK tillbaka?

1 tanke kring ”Bra och dåliga nyversioner

  1. Erik Malm

    Såg aldrig She-Ra på 80-talet, men föredrar ändå den tidens mer vuxna och realistiska design framför dagens (ännu) mer generiska (och könlösa) ”animesque”-stil. He- och She-prefixen antyder liksom att de (stereotypt)manliga och kvinnliga attributen står i centrum, även om det är ”problematiskt”….

    M.A.S.K. får de som sagt gärna låta vara i fred.

Lämna ett svar