Drygt ett år tog det, för ynka två timmar till av animerat Castlevania. Även om man tycker att IGA:s Bloodstained tar evigheter så är det nog åtminstone en längre upplevelse. Men där den första säsongen av Netflix Castlevania mer eller mindre bara var en introduktion är säsong två den faktiska huvudmenyn, och under de här två timmarna hinner mycket hända.

Som ni minns hade Trevor och Sypha precis träffat Alucard och påbörjat sin resa tillsammans. Deras första mål blir Belmont-familjens övergivna fäste, där hemligheten för att besegra Dracula kan gömma sig. Men minst lika mycket tid, om inte mer, ägnas åt Dracula och hans anhängare. Och här blir det minsann en oväntad djupdykning i Castlevania-loren. På sin sida har den gode Vlad en uppsättning högre vampyrer, men också två forgemasters: Isaac och Hector. Jajamen, huvudpersonerna från det tämligen menlösa Castlevania: Curse of Darkness till Playstation 2 etableras och får minst lika mycket karaktärsutveckling som övriga. Isaac är totalt omdesignad och är inte längre en rödhårig goth/S&M-fantast, men Hector är som tagen rakt av från det tidigare spelet, och faktum är att när dammet har lagt sig efter den här säsongen känns, bisarrt nog, Curse of Darkness som den starkaste kandidaten för nästa del.

Om det nu blir en nästa säsong. Castlevania säsong två bjuder på massvis av godis till gamla fans – ja, de fick till och med till musiken i en strålande scen. Den är mestadels snyggt tecknad med bara enstaka sekvenser som känns lite taffliga. Men samtidigt är den väldigt seg och flera avsnitt på raken, mer eller mindre den mittersta timmen, känns som en enda lång mellansekvens. Det enda som behövdes var blå textrutor. Jag vet inte om det lockar tillräckligt många. Men jag hoppas det. Det här är en fristående tolkning som ändrar en hel del från spelen (Castlevania III i det här fallet), men samtidigt är kärleksfullt sammanställd med en väldig respekt för IGA:s verk. Det kan jag inte annat än gilla.