Kategoriarkiv: Böcker

Neal Stephensons Fall or, Dodge in Hell

Framtidsgurun och mastodontförfattaren Neal Stephenson släppte 2019 en ny bok med det kryptiska namnet ”Fall or, Dodge in Hell”. Som vanligt är hans böcker rätt massiva och svåra att ta sig an, men när jag väl satte igång var det svårt att sluta. Också som vanligt kretsar berättelsen kring några specifika fenomen som Neal snöat in sig på, i det här fallet transhumanism i form av digitalisering av mänskliga sinnen, och ett sidospår om internets framtid i skuggan av AI-genererade fake news. ... Läs hela texten

Nausicaä of the Valley of the Wind – mangaversionen

Trots att det rent formellt inte är en Studio Ghibli-film brukar Nausicaä of the Valley of the Wind räknas som en av dem, och även en av de bästa. Hayao Miyazaki var tidigt i karriären involverad i både anime (som tecknare åt andra studior) och som manga-tecknare. 1982 fick han i uppdrag att skapa en serie till tidningen Animage och från början var det inte meningen att det skulle bli en film. Men Nausicaä blev snabbt extremt populär, och man började anpassa berättelsen i de första sisådär tvåhundra sidorna till filmformatet. Resten är alltså historia. ... Läs hela texten

Good Omens

En bok jag troligen borde ha läst för länge sedan är Good Omens. Neil Gaiman och Terry Pratchett slog sig ihop för att skriva en berättelse som kombinerar deras styrkor, i form av en tolkning av den bibliska apokalypsen. Gaiman är ju specialist på det här med övernaturliga krafter som verkar i den moderna världen, som i Sandman och American Gods, och Pratchett skriver fantastiska karaktärer och driver iväg i märkligt detaljerade beskrivningar av allt möjligt. Här får vi möta ängeln Aziraphale och demonen Crowley som följt mänskligheten bokstavligen från början och börjar förbereda sig för den förutspådda apokalypsen med allt vad det innebär av Antikrists födelse och de fyra ryttarna och regn av fisk och sånt. Men liksom Pratchetts Döden (som för övrigt är utlånad hit om än med en lite annan personlighet) har de varit på jorden för länge och fäst sig vid tillvaron, och de börjar tvivla på poängen med det hela. ... Läs hela texten

Gigantiskt Lego Hogwarts på väg

Nästa i avdelningen gigantiska, svindyra och extremt nördlockande Lego-set är Harry Potter Hogwarts Castle, som kommer att släppas 1 september. Slottet är byggt i nanoskala och är egentligen en enda stor fasad, men inuti ryms en hel massa mikrovinjetter där nanofigurerna, de allra minsta Lego-figurerna, kan stå. Jag har precis sett av filmerna igen så det mesta är i friskt minne, och allt från skolsalar till hemligheternas kammare och Umbridges rosa kontor är representerat. Nackdelen är förstås att det blir väldigt grovhugget i den här skalan och det blir mer av en antydan än några faktiska detaljer. Men de har också lagt till en del yttre byggen som båtarna som tar eleverna till skolan, ett gäng ursöta dementorer, det där levande trädet och den ungerska draken som klättrar på tornet. För att locka samlarna finns också minifigurversioner av de fyra grundarna av Hogwarts, och jag kan tänka mig att de blir riktigt svindyra på andrahandsmarknaden. ... Läs hela texten

Commodore: The Amiga Years – boken

Det är närmare tre år sedan jag hjälpte till att Kickstarta bokprojektet Commodore: The Amiga Years av Brian Bagnall. Det hela drog förstås ut på tiden och boken blev inte klar förrän två år efter planerat datum, och sedan dröjde det ytterligare några månader innan boken landade hemma hos mig. Men nu har jag läst hela. Var den värd väntan?

Det här är en uppföljare till Commodore: A Company on the Edge. Det fanns som möjlighet att få ett exemplar av den som en del av kampanjen men uppriktigt sagt intresserade det mig inte. Tiden med VIC-20 och framgångarna med Commodore 64 var det som gjorde företaget stort, men eftersom jag aldrig ägde dem har jag inget historiskt intresse av dem. Istället såg jag fram emot att få höra hela berättelsen bakom det lilla teamet bakom Amiga och deras turer med Commodore. Det jag inte visste var hur boken egentligen skulle vara upplagd. Kanske hade jag då låtit bli, men det var ändå tur att jag inte gjorde det. ... Läs hela texten

Ancillary Sword

Jag har läst den andra boken i Ann Leckies scifi-trilogi och är fortfarande imponerad. Bok två är något helt annat, men har samma geniala grundidé. Det är också rätt unikt för scifi att det nästan inte är någon som helst action. Efter händelserna i förra boken får Breq ett skepp och en besättning för att åka till en avlägsen station och beskydda någon där. Och det är ungefär vad som händer, genom en lång rad dialoger och en hel del politik. Och ändå är det djupt engagerande. Den här gången byggs sidokaraktärerna upp betydligt bättre vilket gör det ännu mer intressant. ... Läs hela texten

Ancillary Justice

Sommarens semesterläsning blev Ancillary Justice, den första delen i en science fiction-trilogi av Ann Leckie. Jag hade inga direkta förväntningar på den men blev väldigt förtjust av flera anledningar.

Ancillary Justice utspelar sig i en avlägsen framtid, om tusentals år då mänskligheten har koloniserat stora områden i galaxen. Så långt inte särskilt originellt. Men handlingen kretsar kring ett imperium som i andra berättelser troligen hade varit den stora fienden. Radchaai är lite som en blandning av det gamla romarriket, Star Wars galaktiska imperium och Star Treks Borg. Och huvudpersonen är en AI, som levt i tvåtusen år, som kontrollsystem i skeppet Justice of Toren. Som AI i ett extremt övervakningssamhälle har hon full insyn i allt som händer i närheten och även detaljinformation om de människor som arbetar under (eller snarare i) henne, och kan därför fungera som en allsvetande berättare. Förutom sina mänskliga kaptener och löjtnanter styr också Justice of Toren en stor mängd autonoma men ihopkopplade cyborger, så kallade ”ancillaries”. Dessa har skapats genom att sätta in implantat i tillfångatagna människor, och påminner därför om Borg eller kanske Terminators. ... Läs hela texten

Himlavalvets Inbyggare: Linda och Valentins galaktiska lexikon

lindavalentin_hi_01

Så kan jag äntligen sluta gräma mig över den där dagen en sommar i mitten av nittiotalet, då jag hittade ”Folk og fæ i himmelrummet” i en dansk bokhandel men valde att inte köpa den eftersom den, helt oväntat, var översatt till danska. Jag hoppades istället på en svensk version men det skulle visa sig att den aldrig dök upp. Förrän nu, då.

Himlavalvets Inbyggare är den svenska översättningen av Les habitants du ciel, som är en faktabok om det universum som Linda och Valentin befinner sig i. Den släpptes ursprungligen 1993, men någonstans på vägen måste den ha fått en uppdaterad utgåva. Den täcker nämligen in händelserna i de sista böckerna (som alltså kom 2010). Som faktabok är det en salig blandning av platser, varelser, raser och karaktärer från hela berättelsen. Den är relativt heltäckande men de flesta företeelserna får bara en kort avhandling. ... Läs hela texten

The Ocean at the End of the Lane

I brist på Terry Pratchett har jag börjat söka mig till andra författare och man behöver inte söka länge för att hitta Neil Gaiman, en annan brittisk författare som ofta samarbetade med Pratchett. Han är kanske mest känd för det mörka serieeposet Sandman (som jag också börjat utforska), men jag ville dyka in i hans noveller och vad passar då bättre än ett hav vid slutet av stigen?

The Ocean at the End of the Lane är en stillsam realistisk fantasybok med inslag av skräck. Närmast kommer jag att tänka på den gamla boken Elidor, där fyra ungdomar utforskade en främmande värld och sedan tvingades försvara sin egna när mörka krafter började läcka över. Här har vi en berättare som återvänder till sin barndoms omgivning någonstans i det lantliga England och minns tillbaka till dramatiska händelser. ... Läs hela texten

Äventyrsspel: Bland mutanter, drakar och demoner

Den gamle nörden Orvar Säfström har färdigställt ytterligare en hyllning till nördkultur (han brukar ju numera oftast syssla med att arrangera spelmusikskonserter), nämligen en uttömmande bok om företaget Äventyrsspel, som låg bakom den svenska rollspelsboomen. Själv har Orvar och medredaktören Jimmy Wilhelmsson bara skrivit förordet – det matiga i den här rejäla utgåvan ligger i berättelserna från företagets olika upphovsmän. Det är ett himla stort bakom scenerna-material där det diskuteras om vad som gick bra och dåligt, från framgångar till floppar, från det ursprungliga Drakar och Demoner och den sanslösa hypen kring Mutant Chronicles och Doom Trooper under tidigt nittiotal, till licensierade spektakel, dåligt skrivna moduler och förstås de ekonomiska affärerna som tog livet av företaget. ... Läs hela texten