Kategoriarkiv: Film

Ready Player One var rutten

Lämna ett svar

Någonstans på ytan skulle man väl kunna tro att Steven Spielbergs Ready Player One, baserad på en bok av Ernest Kline, skulle vara något för mig. I en framtida dystopi (som egentligen inte är så värst dystopisk, jag har sett värre) lever alla mestadels i en virtuell verklighet där den största sysselsättningen, förutom att spela FPS och få folk att explodera i kaskader av mynt, för, ni vet, tv-spel, är att samla ledtrådar baserade på nördtrivia för att hitta skatten som VR-världens skapare gömde. Fast när jag försökte läsa boken klarade jag inte mer än fem sidor innan jag höll på att kräkas av alla popkulturreferenser. Kommer du ihåg Donkey Kong? Alltså, Duran Duran alltså. Michael Jackson, ooooh. Atari 2600. Nu kom jag alltså inte längre, men även med historien som film kände jag att jag ville lämna salongen efter den första halvtimmen eller så. Det var också ungefär där filmen slutade att förklara precis hur filmens värld fungerade med en seg berättarröst. ... Läs hela texten

Thor Ragnarok rockar inte

Lämna ett svar

Det finns inga usla filmer i Marvels filmuniversum. Möjligen några menlösa, som Hulk, Ironman 3 och Thor 2. Men jag måste säga att Thor Ragnarok är en besvikelse, eftersom jag trodde att den skulle vara så mycket mer. Till att börja med, för en film som sagts vara en komedi var den oväntat o-rolig. Det var ungefär samma nivå som i övriga Marvel-filmer, fast med lite fler såna där pinsamma situationer där allt stannar upp tills någon stammande försöker rädda ögonblicket. Kanske är problemet att den ska vara så väldigt dramatisk med undergång och allt, samtidigt som filmen försöker driva med sig själv. ... Läs hela texten

Black Panther var fantastisk

Lämna ett svar

Den har fått fantastisk kritik och den förtjänade det. Black Panther är kort sagt en av de bästa Marvel-filmerna hittills. Den följer några enstaka uttjatade troper men i det stora hela är det en frisk fläkt.

Kanske den främsta anledningen är en strålande skådespelarensemble, som bygger upp ett enormt intressant karaktärsgalleri. T’Challa själv (Chadwick Boseman) är förbaskat cool men lite mer mänsklig här än i Civil War, där han bara var en mystisk cooling som ingen annan kände. Men han känns närmast ordinär jämfört med sina kompanjoner. Starkast är nog trion Okoye, Nakia och Shuri. Okoye (Danai Gurira) är general och ledare för Dora Milaje, en kvinnlig elitstyrka och livvakter. Nakia (Lupita Nyong’o) är T’Challas ex och en superagent. Och Shuri (Letitia Wright) är James Bonds Q och NCIS-Abby i ett, supergeniet som har utvecklat Black Panthers superutrustning och mycket av den moderna teknologin i Wakanda. ... Läs hela texten

Slut på Transformers-filmerna

Lämna ett svar

Det sägs att man bara ska säga bra saker om de döda. Michael Bays Transformers-filmer är döda. Bra.

På en investerarkonferens i samband med Toyfair 2018 meddelade Hasbro att Bumblebee-filmen (som är en prequel som utspelar sig på åttiotalet) blir den sista filmen, och att den planerade sjätte filmen alltså inte blir av. Det finns inte heller några nya filmer inplanerade förrän tidigast 2021. Gudskelov, säger jag.

Den första filmen var intressant, till och med bra. De hade en relativt tydlig design på karaktärerna och Shia var inte alltför jobbig. Därefter gick det dock bara utför. Revenge of the Fallen var en katastrof på alla plan, med allt från robottestiklar till rasistiska småbilar och en handling så lång och ologisk att karaktärerna ofta fick stanna upp för att försöka förklara vad som pågick. Dark of the Moon var måttligt bättre med en del coola scener, men Shockwave och Soundwave var helt bortkastade och den största scenen gällde en robotmask. Hela Sentinel Prime-grejen var också korkad. Sen fick vi Age of Extinction där Mark Wahlberg åtminstone var en bättre huvudperson än Shia, men det var mycket dumheter i den också och robotarna var totala nobodies som ingen brydde sig om. Och The Last Knight har jag inte ens sett eftersom konceptet var så förbannat korkat att jag får utslag. ... Läs hela texten

Ghost in the Shell var inte så pjåkig

Lämna ett svar

En gång i tiden när anime var något man storögt läste om i Super Power, så köpte jag tre filmer på VHS. Det var Street Fighter, Ninja Scroll och Ghost in the Shell. Jag minns att jag gillade den sistnämnda men förstod nog inte helt och hållet vad som försiggick. Senare fick jag originalmangan av en utbytesstudent, och någonstans på vägen skaffade jag också serieversionen av filmen. Så hyfsad koll har jag.

Däremot såg jag inte den nya Ghost in the Shell förrän nu eftersom den fick rätt usel kritik och jag måste säga att jag inte riktigt håller med. Visst, att man bokstavligen vitmålade Motoko Kusanagi var en miss men vi kan nog konstatera att filmen aldrig hade blivit gjord, åtminstone inte med den här budgeten, utan Scarlett Johansson. Och budgeten är välanvänd, varenda krona av den miljard den kostade syns på skärmen. Det kanske var Blade Runner som skapade den här typen av miljöer på film, men Ghost in the Shell bjuder på så mycket cyberpunk-stadsmiljöer att det nästan blir perverst. Det finns knappt en karaktär på skärmen som inte delvis är en specialeffekt. ... Läs hela texten

Your Name var fantastisk

Lämna ett svar

Även om Studio Ghibli har slutat göra film (eller har de det, jag vet inte vad som gäller den här veckan?) så är det ingen brist på kvalitativ anime. Makoto Shinkai har gjort populära filmer ett tag men Your Name är den första jag ser, och det var inget dåligt första intryck. Your Name handlar om två ungdomar, Taki som lever i Tokyo och Mitsuha som bor i en mindre stad på landsbygden. I samband med att en komet passerar Japan börjar de leva varandras liv, några dagar i veckan. När de börjar förstå att det som händer inte är en dröm engagerar de sig i varandras liv och börjar försöka hjälpa till genom att skriva i varandras dagböcker. Vad som först är en lättsam historia får snart dramatiska konsekvenser. ... Läs hela texten

När fantaster blir fanatiker

1 svar

Ojoj. Diskussionerna kring Star Wars: The Last Jedi minskar knappast i volym. Just nu kretsar väldigt mycket kring Luke och vad han gjorde i filmen. Även om jag tycker mig kunna ana en liten skiftning så hävdar fortfarande många att hans gestaltning ”totalt förstörde karaktären”, eller ”var ett hån” eller ”ett förräderi”. Man skyller förstås på Rian Johnson, eller Kathleen Kennedy, eller Disney i största allmänhet. För det är ju förstås självklart att Luke skulle bete sig på ett visst sätt. Det har släppts trettiofyra år av material som har visat att Luke mer eller mindre är rymd-Jesus och kan besegra precis vad som helst. Visserligen har det aldrig varit officiellt officiellt, och när Disney tog över insåg de att hela Star Wars-röran var fylld av saker som en jedi-R5-enhet, att Chewbacca dog av att få en måne kraschad på sig, att Luke hade en klon, Luuke, att Luuke hade en klon, Luuuke, och att det fanns en rebellpilot som var en häst. ... Läs hela texten

Twinblades är korkade

2 svar

Jag läste lite spekulation kring nästa Star Wars-film och någon tyckte att det var självklart att Rey skulle skaffa sig en dubbel ljussabel, som Darth Maul, eftersom hon så uppenbart är tränad med stav. Som någon som också är tränad med stav, kan jag inte annat än sucka bedrövat.

Twinblades eller vad man nu vill kalla dem är nämligen korkade. Det finns ett ganska gott bevis på det. Människan har i alla tider experimenterat med olika sätt att döda varandra på. Det brukar vara en rätt darwinistisk princip – om det fungerar så överlever du och fortsätter, om det inte fungerar så är du död. Bara det faktum att det inte existerar någon praktisk form av dubbelbladiga vapen i historiska källor, åtminstone inte i den form som Darth Maul sysslar med, är ett ganska starkt bevis på att det är dumheter. ... Läs hela texten

Star Wars: The Last Jedi (minimala spoilers)

Lämna ett svar

Jag hade tänkt motstå till efter jul, men lockelsen (och risken att bli spoilad) blev för stor. Lyckligtvis lyckades jag få biljett till premiärdagen, och efter två och en halv timme av Star Wars är jag nöjd överlag, även om det finns en del brister.

Den största behållningen är fortfarande huvudkaraktärerna, både gamla och nya. Trots att det är många som ska hinna vara med får de flesta hyfsat med utrymme, och framför allt får de utvecklas. The Last Jedi är ändå en mellanfilm och det går inte att avsluta saker, men jag måste säga att det ändå fanns många överraskningar. Då och då dök det upp scener eller scenarion som påminde om något ur de gamla filmerna, men generellt lyckades Rian Johnson vrida och vända på saker så det inte blev som man hade tänkt sig. Det är också ett ganska snävt berättande, som mestadels följer tre händelser. Därför gör det inte så mycket att rymden som vanligt känns ganska liten. ... Läs hela texten

Ganska ljummen Justice League

Lämna ett svar

Så var det här, det magnifika svaret på Avengers (bara fem år för sent). Och min reaktion är ungefär … ptja.

Efter två usla och en jättebra film känns det förhastat att försöka göra en ensemblefilm. Istället för att bara klämma ihop sex hjältar varav fyra hade egna filmer och de andra hade gjort några små inhopp, så måste vi få nya introduktioner till Flash och Cyborg här. I teorin Aquaman också men hans bakgrund uteblir nästan helt. Resultatet är att Flash och Cyborg faktiskt är de mest intressanta personligheterna och filmens hjärta, medan de övriga bara känns generiska. Liksom, Aquaman kan kontrollera vatten, men inte obegränsat, och i övrigt är han mest en budget-Thor utan Mjölner. Wonder Woman kör sina standardgrejer om och om igen men hon känns intetsägande den här gången. Och Batman … är Batman. ... Läs hela texten