En fördel med den här bloggen är att jag har ovanligt bra koll på vad jag har tagit mig för de senaste åren. Bland annat kan jag utläsa att den 11 december 2011 graderade jag till tredje kyu och den 1 augusti 2014 blev jag andra kyu. Och nu hade vi ett lokalt jodoläger och min sensei fann det lämpligt för mig att gradera. Bara att bita ihop då, trots att svetten redan rann tack vare min extremt hemska kondition.

Och det gick bra! Det är fortfarande lite småsaker som spökar med svärdsgreppet, möjligen eftersom jag tillbringade mina första jodoår utan lika noggrann uppsyn och fick några dåliga ovanor. Sen var det ett litet snedhugg i Seigan, en av de sista kata jag har lärt mig. Men det gick utmärkt ändå och nu har jag första kyu! Därmed behöver jag inte heller oroa mig för stressiga graderingar på lokal nivå, för när man ska gradera till shodan (1 dan) ska man göra det på internationella läger. Och det lär dröja, även om jag har det mesta av teknikerna redan. Jag har inte heller bråttom, jag är bara glad att jag kan köra på relativt väl med tanke på att jag var ett vrak för bara drygt ett år sedan. ... Läs hela texten

På grund av allmänna hälsoproblem blev det ett himla långt träningsuppehåll över sommaren och nu när jag är tillbaka är jag allmänt rostig. Det passar bra att nöta med nybörjarna ett tag. Men ikväll fick jag dels gå igenom allt jag har lärt mig inom iaido igen, och dels köra några varv med Ran-ai. Den här fenomenala stridsserien är fortfarande, nästan ett år senare, kulmen på det jag har lärt mig men jag har ingen brådska att gå vidare än på ett tag. Måste få tillbaka min blygsamma kondition och sluta glömma bort grundläggande tekniker först. ... Läs hela texten

Under hösten har jag äntligen nått den nivån inom jodo då det är lämpligt att börja lära sig Ran-ai, en av de mest karaktäristiska och spektakulära kata. Under de senaste månaderna har jag tragglat på med jo-sidan, och nu har jag också fått sätta igång med svärdsidan. För mig är det lite som att komma hem. Förr i tiden tränade jag Seitei jodo, en moderniserad form som samlar godbitarna av den gamla skolan, och där möter man Ran-ai redan som den tolfte katan (då man egentligen knappast är mogen för den). Så jag hade lärt mig den, eller åtminstone en slarvig viftversion av den, för sisådär femton år sedan. Inom Koryu jodo tar det däremot längre tid, då Ran-ai är en separat serie som kommer först efter tjugosju andra kata. ... Läs hela texten

Så var Campus Kampsportshall Östersund invigd med pompa och ståt! Tillsammans med Östersunds Fäktklubb har vi nu en alldeles egen lokal, stor och rymlig och fräsch och ljus. Det ska bli en himla trevlig omväxling från åratal av gymnastiksalar. Så idag var det högtidligt huggande av band (vi sysslar inte med saxar) och uppvisning för ett samlat pressuppbåd och oväntat mycket folk. Det var knappt så att vi hade utrymme att köra våra kata. Men det gick bra och jag avfyrade en helt okej Tachi Otoshi och Midaredome. Jag tror att resten av uppvisningen också blev uppskattad, särskilt de mer exotiska stilarna som kusarigama och jutte, för att inte tala om när Michael visade upp hur lätt ett skarpslipat svärd skär rismattor i strimlor. ... Läs hela texten

Den senaste veckan har jag tillbringat i Bosön på Lidingö med att slå fransoser, tyskar och italienare i huvudet med en pinne. Det är fyra år sedan jag var på mitt första europeiska jodoläger i Ungern. Sedan dess har jag varit halvmotiverad att åka, eftersom det dels kostar en slant och dels eftersom jag har varit halvskröplig till och från. Men i år var det rätt självklart. För första gången sedan 1999 stod Sverige värd för lägret för hela den europeiska jodofederationen. Eftersom det i praktiken bara är vi som representerar federationen i Sverige (det finns fler jodogrupper men de kör Seitei Jodo via kendofederationen eller på något annat sätt) så arrangerade vi också det hela. För mig innebar det i praktiken att sitta och ta emot pass och kränga t-shirtar en del av tiden. ... Läs hela texten

Idag hade jag lite oförberett anmält mig som frivillig att representera Östersunds Budokai på stortorget i Östersund. Sagt och gjort, jag och kollegan Tim stegade nerför stadens gator i full stridsmundering för att hålla en liten uppvisning.

Att demonstrera jodo inför en främmande publik kan vara lite läskigt, men jag har lite erfarenhet. Dels gjorde vi samma sak förra sommaren och dels är det egentligen inte någon skillnad från att gradera framför hundra andra deltagare. Faktum är att det snarare är lättare, för det är ingen som står och noterar alla fel man ofrånkomligen gör. Det är också kul att fokusera på den dramatiska aspekten av det hela. Det blir lite teater – med enbart kampscener. ... Läs hela texten

Idag fick jag äntligen min tanjo, en kortare stav som används till stilen Uchida-ryu Tanjojutsu. Stilen ingår som en del i min traditionella jodoskola, och innebär ett tredje vapen att lära sig hantera. Jag har hållit på ett tag med det, till och från, men nu blir jag mer motiverad att lägga mer tid på det.

Där jodo eller jojutsu är en regelrätt kampstil som användes av samurajer ända från 1600-talet är tanjojutsu en modernare uppfinning. Den skapades i slutet av 1800-talet av samurajen Uchida Ryogoro, som liksom andra samurajer efter shogunatets fall inte längre fick bära svärd. Europeiska seder importerades snabbt, inklusive vår typiska promenadkäpp. Uchida bemästrade jodo, och applicerade teknikerna på den kortare käppen i ett självförsvarssyfte. ... Läs hela texten