När det ursprungligen begav sig höll jag på med Transformers i ungefär fem år. Det var rätt länge för en leksaksserie, och uppenbarligen satte det sina spår. För nu har jag varit fast i samlandet i tjugo år av mitt vuxna (nåja) liv, och det verkar inte ta slut på länge. För tio år sedan presenterade jag de tjugo bästa Transformers som hade släppts under de första tio åren, men jag tänjde lite på reglerna för att kunna få med båda versionerna av Smokescreen från 2003 och 2013. Så låt mig rätta till ordningen genom att utse de tjugo bästa mellan 2014 och 2022. Det kommer att behövas, för jösses vad Hasbro och Takara har öst ut höjdarfigurer på sistone.
Kategoriarkiv: Prylar
Tio år till av Transformers – del 3
När det ursprungligen begav sig höll jag på med Transformers i ungefär fem år. Det var rätt länge för en leksaksserie, och uppenbarligen satte det sina spår. För nu har jag varit fast i samlandet i tjugo år av mitt vuxna (nåja) liv, och det verkar inte ta slut på länge. För tio år sedan presenterade jag de tjugo bästa Transformers som hade släppts under de första tio åren, men jag tänjde lite på reglerna för att kunna få med båda versionerna av Smokescreen från 2003 och 2013. Så låt mig rätta till ordningen genom att utse de tjugo bästa mellan 2014 och 2022. Det kommer att behövas, för jösses vad Hasbro och Takara har öst ut höjdarfigurer på sistone.
Tio år till av Transformers – del 2
När det ursprungligen begav sig höll jag på med Transformers i ungefär fem år. Det var rätt länge för en leksaksserie, och uppenbarligen satte det sina spår. För nu har jag varit fast i samlandet i tjugo år av mitt vuxna (nåja) liv, och det verkar inte ta slut på länge. För tio år sedan presenterade jag de tjugo bästa Transformers som hade släppts under de första tio åren, men jag tänjde lite på reglerna för att kunna få med båda versionerna av Smokescreen från 2003 och 2013. Så låt mig rätta till ordningen genom att utse de tjugo bästa mellan 2014 och 2022. Det kommer att behövas, för jösses vad Hasbro och Takara har öst ut höjdarfigurer på sistone.
Tio år till av Transformers – del 1
När det ursprungligen begav sig höll jag på med Transformers i ungefär fem år. Det var rätt länge för en leksaksserie, och uppenbarligen satte det sina spår. För nu har jag varit fast i samlandet i tjugo år av mitt vuxna (nåja) liv, och det verkar inte ta slut på länge. För tio år sedan presenterade jag de tjugo bästa Transformers som hade släppts under de första tio åren, men jag tänjde lite på reglerna för att kunna få med båda versionerna av Smokescreen från 2003 och 2013. Så låt mig rätta till ordningen genom att utse de tjugo bästa mellan 2014 och 2022. Det kommer att behövas, för jösses vad Hasbro och Takara har öst ut höjdarfigurer på sistone.
Transformers Legacy Minerva
I Transformers Legacy får vi en del oväntade karaktärer och få är lika oväntade som Minerva, en kvinnlig Transformer med en väldigt obskyr bakgrund. Efter att tv-serien hade slutat i väst fortsatte man ett bra tag till i Japan, och de senare leksakerna dök upp i Masterforce-serien, men i många fall med nya namn och färgscheman. De här exklusiva leksakerna var länge smått legendariska i väst.
Minerva var en av dem och ersatte Nightbeats blågula leksak med ett nytt färgschema i rött och vitt. Masterforce var också mer av en typisk mecha-serie där många av karaktärerna var människorna som styrde sina respektive robotar, istället för ett binärt partnerskap i serietidningarna. Minerva var den första kvinnliga transformern som fick en leksak, men alltså bara i Japan. Och ska vi vara riktigt petiga så är alltså Minerva egentligen en människa i en robotrustning.
Transformers Generation Selects Artfire
Hur ofta kan man köpa en transformer? I det här fallet är det tredje gången. Artfire var i sin ursprungliga utgåva en måttlig modifierad version av Grapple och Inferno, bara modifierad för att kunna hålla i en Targetmaster. Tillsammans med likaledes modifierade Stepper, baserad på Jazz, släpptes han exklusivt i Japan i en av de senare serierna. De var inte särskilt populära eftersom de bara återanvände befintliga leksaker i nya färger, och blev därför extremt populära många år senare i samlarkretsar just på grund av sin otillgänglighet. När jag hörde talas om honom var jag mest irriterad på den märkliga officiella översättningen. ”Aatofaiaa” borde ju rimligen bli ”Autofire”, vilket också skulle passa ihop med att Targetmasters brukade ha namn som handlar om att skjuta. Men då hade jag nyss lärt mig japanska och var väldigt pretentiös.
Transformers Legacy Cosmos
Den senaste upplagan av Transformers kallas Legacy, och istället för någon egentlig handling är temat alla tidigare Transformers-serier, från 1984 och framåt. I USA släpptes en Walmart-exklusiv underserie, Velocitron, där man specifikt siktar på racing-fokuserade figurer … och så Cosmos. Den här snubben är svår att placera in i något annat tema då han traditionellt förvandlar sig till ett flygande tefat. Men här har han fått en flagga och fungerar som levande startsignal. Nämen dåså.
Transformers Studio Series 1986 Wreck-Gar
Studio Series-utgåvorna har så sakteliga börjat återvända till att bara ta fram hemska Bay-monster, men några höjdare finns det fortfarande kvar. Wreck-Gar är en av de mer udda karaktärerna i den ursprungliga filmen från 1986, en neutral ledare från skräpplaneten Junk som bara talar i popkulturreferenser med Eric Idles röst. Jag hade hans ursprungliga leksak en gång i tiden, men det var en ganska märklig pryl med väldigt udda proportioner.
Studio Series Wreck-Gar är en extremt bildtrogen version av hans design från filmen. Alla detaljerna finns på plats inklusive hans bröstvårtekanoner som är poserbara den här gången, och förstås hans mekaniska ansiktsbehåring. Själva figuren är snäppet större än vad jag är van vid numera i den här prisklassen (Voyager) och plasten känns lite mjukare än vanligt men ändå hållbar. Han ger därför ett ganska gediget intryck, jämfört med många andra i serien som Hot Rod som känns extremt pillig. Det hela påminner lite om den senaste versionen av Cyclonus.
Lego Lion Knight’s Castle (10305)
När Lego höll en omröstning inför sitt 90-årsjubiléum om vilket tema fansen ville se igen så vann riddarlegot överlägset (om än fördelat på en massa underkategorier), och därför var det inte konstigt att det absolut största och maffigaste setet fick representera och kulminera 44 år av riddare och rustningar, borgar och banditer.
Med 4514 bitar kvalar Lion Knight’s Castle in på topp 20 över de största Lego-seten genom tiderna och det här slottet går bara snäppet snabbare att bygga än ett riktigt. Ändå var byggarbetet underhållande och varierande hela vägen, till skillnad från exempelvis Ghostbusters-högkvarteret som är i samma storleksklass. Det staplas visserligen en hel del murar, men det finns hela tiden små roliga saker att bygga och finurliga lösningar. I praktiken bygger man faktiskt två hyfsat rejäla slott som sedan kopplas ihop på mitten. Det färdiga slottet är hyfsat stabilt och går att lyfta på en gång, men för säkerhets skull rekommenderar jag att man delar upp det igen.
Lego Galaxy Explorer (10497)
Lego firar 90 år som företag den här månaden och passar på att släppa ett par retroinspirerade set som främst riktar sig till samlare. Först ut är Galaxy Explorer som är en nytolkning av det klassiska setet med samma namn från 1979. Den ursprungliga Galaxy Explorern var det överlägset största i den första omgången av det som numera kallas Classic Space, och således en väldigt eftertraktad leksak med sina 325 bitar och två stora basplattor (Bricklink säger 318 bitar men jag får lita på förpackningen).