Kategoriarkiv: Nintendo Switch

How to avoid the recruitment bug in Eiyuden Chronicle

In the early copies of Eiyuden Chronicle there has been a bug that may prevent you from recruiting one character. Since there is conflicting information on whether this bug has been fixed in the current pre-release patch for all systems, I will show how I recruited this character. Read on for light location and character spoilers if you want to make sure.

The character that may become unrecruitable is in Daphan Village, which is available after about 10+ hours into the game. You may want to bring Cassandra as a support character to make sure you can change party members freely. When you come to the nation of Euchrisse, the story points you towards the capital, Hishahn. Daphan is past Hishahn, to the north-east. You can go into the western village of Twinhorne without trouble, just don’t enter Daphan before you’ve been to Hishahn. ... Läs hela texten

Första intrycken av Eiyuden Chronicle

Tänk dig en alternativ värld där Konami, cirka 2007 någon gång, sprang med en stor säck pengar till Yoshitaka Murayama och bönade på sina bara knän: ”Kom tillbaka och gör Suikoden 6 till oss!” Och att Murayama då samlade alla pixelexperter för att göra den sanna uppföljaren till Suikoden 2.

Eiyuden Chronicle är det spelet, bara sisådär 17 år försenat. Det är verkligen Suikoden på alla sätt utom just namnet, och det är fantastiskt. Jag har spelat drygt 10 timmar och efter en lite långsam start där jag fick bekanta mig med spelvärlden har det nu blivit Suikoden på allvar komplett med politiska intriger, magiska runor, enorma dungeons fyllda med skatter och hemligheter, arméstrider, dueller, minispel, och förstås ett slott att restaurera och fylla med märkliga karaktärer. Rubbet. ... Läs hela texten

Årets spel 2023

2023 har varit ett spektakulärt spelår på alla sätt och vis, och vi har varit bortskämda med mästerverk. Nintendo släppte en hel rad klassiker som jag missade helt, med ett undantag, men The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom, Pikmin 4 och Super Mario RPG verkar ha gjort många nöjda. Rollspelsälskare har haft fullt upp med Diablo 4, Final Fantasy XVI och Starfield. Till och med fightingspelare har varit bortskämda med Mortal Kombat 1, Granblue Fantasy Versus: Rising och Pocket Bravery. ... Läs hela texten

Sarah Alainn gör musik till Eiyuden Chronicle

Som om jag behövde fler anledningar att vara hypad över den andliga uppföljaren till Suikoden. Den senaste trailern för Eiyuden Chronicle visar både en massa extremt Suikoden-doftande scener och som en glad överraskning gör också Sarah Alainn sången till ledmotivet ”Flags of Brave”. Det är ingen direkt nyhet för henne, då hon förstås debuterade med ”Beyond the Sky” i Xenoblade Chronicles och senare även har gjort sånger till Valkyria Revolution och Monster Hunter Rise: Sunbreak. Hon verkar ha blivit det uppenbara valet för japanska rollspel, och det har jag absolut inget emot. ... Läs hela texten

Fire Emblem rockar

Jag har precis börjat spela mitt andra Fire Emblem, nämligen Three Houses, efter att ha testat Awakening för en massa år sedan men inte riktigt fastnat. Nu var jag sugen på ett taktiskt rollspel och valet stod mellan Three Houses, Triangle Strategy och Tactics Ogre: Reborn, som allihop är utmärkta spel i genren.

Till slut avgjorde fegheten. De andra två har rykte om sig att vara rätt brutala på ett old school-sätt, vilket inte är konstigt då Tactics Ogre definierade genren när det begav sig. Och Fire Emblem kan vara rätt elakt också, men jag stängde av perma-death eftersom sånt nonsens bara leder till irritation över att behöva ladda om sparfiler hela tiden. ... Läs hela texten

Recension: Eiyuden Chronicle: Rising

Den andliga uppföljaren till Suikoden är fortfarande en bra bit bort, men på samma sätt som att Bloodstained fick ett sidospel att hålla sig upptagen med har Eiyuden Chronicle sitt egna extraäventyr. Eiyuden kommer alltså att mer eller mindre bli ett klassiskt Suikoden-spel med allt vad det innebär av dragbaserade strider och pixelgrafik. Men en viktig del av de gamla spelen var att det gick att kopiera över sina sparfiler från ettan till tvåan till trean, och på så sätt låsa upp lite roliga hemligheter som knyter ihop spelen. Men Eiyuden är ju det första i serien, så vad göra? Rising är inte bara ett smakprov på Eiyuden-världen, det är sannolikt också ett sätt att göra en sån koppling. ... Läs hela texten

Recension: SNK vs Capcom: Card Fighter’s Clash

För tjugotre år sedan hände det omöjliga: spelvärldens största ärkerivaler, de två Osaka-baserade 2D-fightingmästarna Capcom och SNK, gjorde plötsligt gemensam sak och inledde några år av intensivt samarbete. Det första resultatet var SNK vs Capcom: Card Fighter’s Clash (stavningen på den titeln varierar dock till och med på omslaget) till SNK:s bärbara Neo-Geo Pocket Color. Upplägget var uppenbart inspirerat av Pokemon, där man får välja en av två generiska ungdomar som ska tävla mot andra för att bli den allra bästa och samla dem alla. Det finns också två versioner (SNK och Capcom, förstås) med lite olika startuppsättningar och perspektiv. Men istället för att tränga in Ryu och Mai i någon sorts bollar (vilket i och för sig hade varit underhållande) handlar det om ett fiktivt kortspel i ett någorlunda fiktivt Osaka där alla dyrkar SNK och Capcom. ... Läs hela texten

Årets spel 2021

Jag hade förstås hoppats på att 2021 skulle bli en förbättring, men det blev i princip 2020 2.0. Tack vare att jag fick vaccinera mig blev hösten lite mer avslappnad och jag hann träffa lite kompisar och till och med flytta, men sen gjorde hela omikron-grejen att allt verkar börja om igen.

På spelfronten blev det också lite avslaget. Precis som 2020 ägnade jag allra mest tid åt Dark Souls 2 och 3, ofta i co-op. Till slut lyckades jag få tag på en Playstation 5 så där blev det lite nytt att testa, men spelvärlden har i princip bara gått och väntat på bättre tider. Demon’s Souls fick i alla fall lite uppmärksamhet, om än lite för sent. Och det är mycket riktigt ett utmärkt spel, även om bristerna från originalet fortfarande är precis desamma. Det största problemet är bristen på variation, där det bara finns enstaka vapen, magier och rustningar av varje typ så att det inte går att göra särskilt varierade karaktärskoncept. Det var nog mest därför jag återvände till Dark Souls 2 trots den ruskigt primitiva grafiken. ... Läs hela texten

Jag blir Toki-g

Ett spel som har plågat mig länge är Toki, som ursprungligen släpptes 1989. Inte för att jag spelade det, utan för att jag inte gjorde det. Jag såg arkadspelet på en restaurang någonstans och tyckte att det såg supercoolt ut med en apa som spottar eldklot. Apan i fråga är egentligen en grottsnubbe, som måste rädda sin grottflicka från den elaka magikern som kidnappade nämnda grottflicka och förvandlade Toki till nämnda apa. Jag letade länge efter Amiga-versionen och det låg på inköpslistan under flera år, men jag hittade det aldrig så det blev aldrig något. ... Läs hela texten

Summer Game Fest

Lämna ett svar

Geoff Keighleys Summer Game Fest inledde det som traditionellt brukar ha varit E3-veckan, med en hel drös nya spel … och en ännu större drös extremt trista uppdateringar av befintliga spel med någon crossover här och där. Det fanns dock en hel del spännande.

Tiny Tina’s Wonderlands är en spinoff på Borderlands med fantasyinriktning men fortfarande massor av skjutvapen. Ointressant för mig, men säkert intressant för andra.

Att se SNK visa upp ett spel som andra titel på en spelvisning är vi inte bortskämda med, och Metal Slug Tactics såg faktiskt väldigt mysigt ut. Det isometriska perspektivet med klassiska pixlar passar faktiskt perfekt. ... Läs hela texten