Jag vet att Dark Souls 2 har sina brister, men det spelar ingen roll. Det är helt klart spelet i serien som har mest flexibilitet och möjlighet att göra roliga, udda karaktärer. Ikväll satte jag mig ner med en plan. Jag är knappast någon speedrunner, ens på det här spelet, men någorlunda optimerat var det. Målet var att skaffa Moonlight Greatsword till min nya karaktär så snart som möjligt, eftersom jag egentligen aldrig har kört med det här klassiska vapnet i något Souls. Och eftersom jag inte är LobosJR så behövde jag åtminstone förbereda mig lite, men samtidigt ville jag inte köra igenom hela spelet först eftersom det liksom förtar poängen med att spela med ett coolt vapen.
Så planen blev denna. Jag gjorde en warrior och hämtade direkt Morningstar i Majula. Med den mosade jag mig fram till Cardinal Tower som förstås är ett utmärkt ställe för co-op, för att snabbt samla själar. Så medan jag själv stökade undan hållpunkterna – hämta Fire Longsword, hämta Cales nyckel, hämta White Soapstone, mosa Pursuer tidigt uppe på taket – så hjälpte jag två andra spelare, och innan jag ens tog ner Last Giant så hade jag uppgraderat svärdet till +5. Den bosstriden tog cirka tio sekunder för övrigt. För mina själar köpte jag en extra Fragrant Branch of Yore för ett kommande syfte.
Nästa anhalt var Lost Bastille, där jag förstås plockade en till doftgran och låste upp McDuff. Egentligen var det inte strikt nödvändigt men jag behövde lite fler själar, och jag blev sugen på att använda en Uchigatana ett tag istället. Sagt och gjort, färden gick sedan till Shaded Woods. Det här stället må vara en mardröm, men hittar man genom dimman så är det snabbt avklarat. Shaded Ruins gillar jag också som ställe. Om man tar sig dit tidigt så finns det extremt användbara material där, och det går att färdas runt utan att behöva slåss särskilt mycket. Eftersom jag hade skaffat en extra Fragrant Branch så kunde jag också befria Ornifex, som var absolut nödvändig för min plan. Så jag tog mig snabbt förbi bossen (efter att ha tagit med mig Manscorpion Tark, mest för att kunna få en ring av honom senare) och hoppade förstås över PVP-området för att ta mig till Brightstone Cove Tseldora.
Det här stället är rätt legendariskt irriterande och brukar krossa let’s players tålamod till sylt, vilket alltid är underhållande. Själv fastnade jag också – på spelets lättaste boss, Prowling Magus and Congregation. I vanliga fall ångvältar man över dem när man kommer hit, vanligtvis ungefär halvvägs in i spelet eftersom alla kloka personer lämnar Tseldora till sist. Men precis som när man faktiskt försöker ge sig på Pinwheel i Dark Souls direkt från start, så är de faktiskt rätt brutala när man inte tål mer än två-tre träffar. Sen var själva Tseldora förstås sitt vanliga överjävliga ställe, med spindelhorder precis överallt, invasioner och oändligt målsökande magi. Men fördelen med att vara där så ohyggligt tidigt är förstås att jag får material i toppklass och kunde uppgradera min Uchigatana till +10.
Här var alltså mitt mål: att klara Duke’s Dear Freya på New Game+. I övriga spel skulle jag behöva spela igenom hela spelet typ 20-30 timmar, men Dark Souls 2 har Bonfire Ascetic, detta fantastiska föremål som bara uppgraderar det omedelbara området till nästa ”varv”. Så jag spöade Freya en gång, vilket är extremt hanterbart när man har lärt sig att de små spindlarna flyr från facklor. Och så var det bara att uppgradera ett snäpp, springa ner och spöa en aningen svårare Freya igen, och så fick jag Old Paledrake Soul. Den tog jag med till Ornifex, efter att ha förbannat de där magikerna ytterligare några gånger, och bytte mot ett sprillans Moonlight Greatsword. Inte illa för fyra timmars spelande.
Jag kan väl också påpeka att det är det äkta svärdet. Benhart släpar runt på en kopia, som går att få av honom om man kör en himla massa co-op med honom genom hela spelet, men då är det ändå bara ett blått jättesvärd, Bluemoon Greatsword. Det riktiga gör både massor av magisk skada och kan avfyra jättemagier. Oh yes. Resten av spelet kommer att bli underhållande. Och jag påminns ännu en gång om varför jag gillar det här.
