De flesta av figurerna jag har hittat på har någon sorts inspiration som grund. Ibland var det pinsamma kloner som när jag gjorde riddaren Tusere som en ren kopia av Siegfried – lite lingvistisk gymnastik senare hade han till och med samma namn fast på ett annat språk. Andra var pinsamma av andra anledningar. På gymnasiet var jag förtjust i en tjej som hette Emma och hittade på en figur med det fantasifulla namnet Emana. Hon hade överseende med mitt påhitt men det var tydligen inte det bästa sättet att smickra någon. Men något gott kom i alla fall av det hela, för jag fick tillfälle att öva rätt mycket på att rita på datorn.

Egentligen spelade jag aldrig särskilt mycket med Emana och hon blev inte någon av figurerna jag återskapar i varenda spel sedan dess. Jag gifte bort henne med en annan av mina pensionerade figurer och så levde de lyckliga i alla sina dagar, ungefär. Och eftersom de är alver så är det väldigt många.

Hur som helst tillhör hon ändå mina favoriter och när jag satte mig för att rita om allihop så var hon en av de första, någon gång 2009. På något besynnerligt sätt lyckades jag riktigt bra med bilden med några små undantag. Jag vet fortfarande inte hur jag lyckades få till händerna så där för jag är vanligtvis rätt urusel på händer.

Sen lite senare när jag började tuscha bilderna i Painter blev hon därför återigen en av de första, men jag hade inte riktigt fått in snitsen. Jag passade på att korrigera ögonen en aning men kladdiga, skakiga linjer gjorde knappast min snyggaste kvinnliga spelfigur rättvisa (enligt det gamla rollspelet hade hon 92 i utseende, något som bara – av någon anledning – överträffades av den stilige piraten Ar-Zamantiron med 95).

Så i helgen bestämde jag mig för att börja om. Jag drog om alla linjer med min nya teknik som fungerar betydligt bättre och var nästan klar… när Painter kraschade. Typiskt nog hade jag inte sparat sedan jag började. Något jag hatar är att göra om saker jag precis har gjort… men det var ju trots allt Emana. Så jag kämpade på och ritade om allt medan jag frenetiskt tryckte CTRL+S. Jag passade också på att rita om ögonen nästan helt och fixa till luggen. Och helt plötsligt börjar hon se riktigt bra ut.

Lite färg och en bakgrund senare är jag nöjd med den här bilden. Så pass nöjd att jag kände mig tvingad att dela med mig av den här lilla historien.