En mugglares synpunkter på Harry Potter, del ett

Jag var sjutton år när den första Harry Potter släpptes. Tillräckligt gammal för att vara skeptisk mot barnböcker och tillräckligt beläst för att förstå att den enorma framgången var ett hopkok av en himla massa klassiska berättelser. Ett magiskt universitet? Pah, Discworld. Vanliga brittiska barn som hittar en väg till en magisk värld? Narnia. En föräldralös unge med ett viktigt öde? Men snälla!

Därför har jag läst väldigt lite, så vitt jag minns bara en av de första böckerna. Jag hade sett max två av filmerna. Men nu hittade jag den kompletta boxen och tyckte att det var dags att komplettera med lite allmänbildning, för det är väl ändå Harry Potter vid det här laget.

Givetvis har jag snappat upp enstaka detaljer under åren. Det går inte att undvika om man tillbringar någon som helst tid online. Men jag tänkte ändå, som en av de få som inte har upplevt Harry Potter i sin helhet, ge mina intryck allt eftersom.

Till att börja med: favoritism någon? Ur ett tittarperspektiv ska förstås hjälten lyckas med allt, men det är inte märkligt att det finns vissa som hatar Harry redan från start. Låt oss se: Superkänd i hela trollkarlsvärlden. Ordentligt rik (även om det inte framgick hur mycket pengar som fanns i valvet). Direkt vald till Sökare (yngst någonsin) av hon McGonagall. Får en uggla av Hagrid. Får en superdyr kvast av McGonagall. Ärver en magisk osynlighetsmantel. Jag menar, lyckas man inte bli hjälte efter att ha fått en massa artefakter dumpade på sig så måste man vara rätt inkompetent.

Som den första filmen lider den förstås av att skådespelarna är så pass unga och oerfarna. Hermione och Ron är riktigt störiga men å andra sidan har de många rätt taffliga repliker. Däremot var det ett genidrag med Draco – jag vill slå honom på käften omedelbart (är det okej att tycka det om en elvaåring?).

Quidditch då? Världens mest omständliga sport med världens mest obalanserade regler. I grunden vettigt, även om det känns som att grundläggande säkerhet aldrig kommit på tal. Det ses som helt normalt att tonåringar riskerar att falla av sina kvastar från tjugo meters höjd, och krockar i hög hastighet verkar inte vara något problem. Och sen kan man tävla och kämpa hur mycket som helst för att göra enstaka mål för tio poäng vardera, men om någon fångar den godtyckliga guldbollen så har man vunnit med hundrafemtio poäng. Men vad händer om någon leder med över hundrafemtio redan? Hur skulle det se ut i fotboll? Jepp, Brasilien ligger under med 7-1 men forwarden fångade en flygande Lindor-kula i sjuttiotredje minuten så nu har de vunnit, matchen är över.

Och höjden av godtycklighet måste vara poängfördelningen. Japp, Slytherin leder med hundrafemtio poäng (ironiskt nog). Men eftersom huvudpersonerna har räddat världen från en ond trollkarl (för tillfället) så får de… låt säga, hundrafemtio poäng. Och så tio till, åt en fjant som försökte följa reglerna. Nämen titta, de vann! Tänka sig.

Hade jag varit en ärlig, hårt studerande Slytherin-elev hade jag varit förbannad, minst sagt. Inte nog med att Gryffindor fick den där bullshitsegern i Quidditch, de får också precis nog med poäng för att gå om, från lärarkåren som helt öppet (McGonagall, bl a) favoriserar Gryffindor. Fast å andra sidan finns det väl inga ärliga, hårt studerande Slytherin-elever. Om en grupp elever konsekvent resulterar i onda trollkarlar så kanske man inte borde sätta alla lömska, egoistiska skitstövlar där? Eller är Hogwarts fullständigt neutralt och till för både goda och onda trollkarlar att få sin start i livet?

Framöver hoppas jag på aningen mer nyansering (jag vet redan att Snape är rätt sjysst egentligen). Fast det är ju åtta filmer, så vi borde väl hinna med mer än Gryffindor = töntiga hjältar och Slytherin = onda jävla mobbarsvin. Det här är ju trots allt en ursprungberättelse med massor av tid lagd på bakgrundshistoria.

Det här inlägget postades i Böcker, Film och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Ett svar till En mugglares synpunkter på Harry Potter, del ett

  1. Nils skriver:

    En liten kul detalj är att alla besvärjelserna (utom någon enstaka) är riktiga ord från latin.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.