Jag har redan konstaterat att Theatrhythm: Final Fantasy var en väldigt tafflig hyllning till tjugofem år av musik. Lyckligtvis var det inte allt som Square och Nobuo Uematsu hade i rockärmarna. I somras tog Uematsu sitt pick och pack och åkte till Prag för att spela in en sprillans ny orkesterversion av några av seriens bästa stycken: Final Fantasy Orchestral Album. Till skillnad från exempelvis konserten 20020220 var det här en stängd konsert utan publik, och därmed helt befriad från störande ljud. Dessutom släpps den enbart i blurayformat, vilket ska garantera bästa tänkbara ljud. För teknikintresserade kan jag nämna att det är tvåkanaligt ljud (liiiite snålt, men å andra sidan har jag bara stereo ändå), 96 kHz och 4,6 Mbps. Jag kan också påpeka att skivan är regionsfri och går utmärkt i en svensk Playstation 3.
Fast det är inte bara den tekniska kvaliteten som spelar roll. Inspelningen gjordes i Dvorak-hallen på Rudolfinum, ett minst sagt anrikt ställe, och det märks faktiskt i ljudet. Det är fantastiskt djup. Tyvärr, och det är en av de få bristerna, kan man jämföra det rätt enkelt. Musiken från Final Fantasy VII och Final Fantasy VIII är nämligen tagen rakt av från deras respektive arrangerade album, och även om det möjligen är mindre komprimering i det här formatet så håller det helt enkelt inte i jämförelse. Även kärlekstemat Suteki Da Ne från Final Fantasy X finns med här i RIKKIs ursprungliga orkestrerade version.
Fast majoriteten av skivan är alltså nyinspelad, och överlag fantastisk. Det börjar med två mäktiga arrangemang av de första tre spelen, varpå det blir ett par stycken från varje, hela vägen upp till Final Fantasy XIII, medan Final Fantasy XIV bara får vara med i ett medley på slutet. Det är förstås Uematsu som dominerar, men de sista tre spelen har musik av hans efterträdare. Jag gillar att det är mycket ny musik som inte redan fått flera arrangemang, som Battle With The Four Fiends, Mystic Forest, Unrequited Love och Ronfaure.
De två riktiga höjdarna är också fantastiska. Operan från Final Fantasy VI var musiken som öppnade mina ögon för Final Fantasy överhuvudtaget, i en hemsk liten MIDI-version någon gång runt 1996. Den spelades senare in med komplett operasång i en episk (i ordets rätta bemärkelse) 23 minuter lång version på en av Original Game Concert-skivorna, som är ur tryck sedan lång tid tillbaka. Jag har också sett någon liveversion av den, men det här är den första riktiga nyversionen. Vi får huvuddelen, sången om Maria och Draco, på knappa fjorton minuter, inklusive en berättarröst, tre sångare och en sjuhelsikes prestation av orkestern. Dessutom är stridsdelen, där man fick springa runt en massa i spelet, helt omgjord med ny sång. Det är mäktigt så in i helsike. Med ett undantag. Marias sångerska är hemsk. Hon låter som en hundrafemtio kilos valkyria på en bordellsäng, vilket är opera men inte är Celes. Men inte ens det kan stoppa det här från att vara mästerligt.
Den andra fullträffen är Eyes on Me, som ursprungligen sjöngs av popstjärnan Faye Wong. Arrangemangsmässigt är det här en mix av spelets båda versioner, med sången från själva spelet men musiken från spelets slutscener. I den här versionen är det Crystal Kay som sjunger, och jag måste säga att hon spöar Faye med god marginal. Det är mer värme och djup i hennes röst, och jag blir faktiskt sugen på att leta rätt på fler av hennes skivor (som om det inte var dyrt nog att importera den här).
Jo, formatet gör att Final Fantasy Orchestral Album blir extra dyrt, eftersom Japan fortfarande inte har förstått det där med priser på media. 5000 yen får man punga ut med, plus tull i mitt fall. I gengäld får man lite extramaterial inklusive Nobuo Uematsus semesterbilder från Prag, plus möjligheten att kopiera över musiken som MP3, vilket jag kommer att göra så fort jag hittar en dator med bluray. För det priset hade jag velat ha riktiga nyinspelningar även av Aerith Theme och Liberi Fatali, men framför allt en sak som är oförklarligt borta. Final Fantasy-ledmotivet! Hur kan man göra en hyllning till serien och sedan inte ta med seriens huvudtema? Jag hade velat ha en högkvalitetsversion som kunde ersätta både åttans och nians slutmusik och 2002-konsertens publikdränkta final, men så blev det inte.
Bortsett från det är detta däremot ett måste för fans av Final Fantasys musik. De tre medleyna är fantastiska och praktiskt taget alla nyinspelningar låter strålande, och utöver det alltså de två vokala mästerverken. Det mattas av lite framåt slutet när det är stycken som inte är lika inkörda i ryggmärgen, men den här skivan är oerhört mäktig.