Första intrycken av Oculus Quest

Jag har länge funderat på en Oculus Quest, men sedan Half-Life Alyx utannonserades har alla kompatibla VR-headset varit väldigt svåra att få tag på, och en liten pandemi har inte gjort saken enklare. Så när jag hittade dem på Inet var det bara att slå till, trots att jag inte riktigt hade läst på om vilka spel som är tillgängliga.

Det skulle jag kanske ha gjort, för ett litet problem är det väldigt begränsade spelutbudet. Trots att Oculus Quest nyligen fyllde ett år finns det inte enormt många spel, och många av de som finns är ju precis samma klassiker som jag redan har spelat på PSVR, som Beat Saber, Superhot VR, Moss och Tetris Effect, eller till och med mindre titlar som The Curious Tale of the Stolen Pets och Ghost Giant. Och även om jag lär köpa om åtminstone de första två, eftersom de är legendariska, så är det lite surt att behöva betala 250-300 kronor för dem igen.

Oculus Quest är alltså ett fristående format, med sin egna spelbutik och utan att du behöver en separat dator. Det är banbrytande på ett viktigt sätt – du behöver inte längre oroa dig om kablar överhuvudtaget. I demot på Sports Scramble blev det naturligt att stå upp och se sig omkring, vilket jag aldrig riktigt känt mig bekväm med på PSVR. Det är också oerhört portabelt i sitt upplägg. Du behöver inte ens slå på strömmen. Bara att sätta på sig headsetet så startar det. Även om jag har fixat ett smidigt ställ på min PSVR så behöver jag starta konsolen, räta ut sladden, ta på mig headsetet, sätta på mig hörlurarna och sen kan jag spela. Att ljudet spelas upp direkt ur headsetet är också väldigt praktiskt och låter okej, men jag tror att jag skulle vilja ha hörlurar ändå om någon annan var i närheten.

Något som är fascinerande är att spelen trots allt ser helt okej ut. Oculus Quest kör ju på en mobil processor och borde vara klenare än PSVR, men det flyter på trots högre upplösning. Upplösningen gör också rätt stor skillnad. Det är fortfarande märkbart lågupplöst jämfört med, tja, verkligheten, men det är lite som att spela på en 720p-tv jämfört med PSVR:ens 480p. I teorin har Questen lägre bilduppdatering, 72 hz istället för 90 hz, men jag märker inga problem med det.

Ett litet problem är bekvämligheten. PSVR är lite tyngre, och större och plastigare överlag, men i gengäld är det väldigt bekvämt så hela vikten vilar dels på hjässan och dels i bakhuvudet. Själva headsetet ”svävar” ju framför ansiktet. Questen har bara rejäla gummiband som spänner fast hela alltet över ansiktet, och det tenderar att trycka en del på kindbenen. Fast eftersom det är lättare går det ganska bra ändå. Det finns tillbehör som fördelar mer vikt baktill och balanserar upp det hela, men för tillfället tror jag det fungerar för mig.

En extremt trevlig funktion är hur man sätter upp sin spelyta. Du kan välja att sitta eller stå still, då får du bara en minimal yta att hålla dig i. Men om du står upp kan du se, genom de inbyggda kamerorna, omgivningen runt dig och rita upp en kontur på marken. Questen håller sedan koll på den ytan, och visar ett rutnät om du rör dig för nära kanterna, för att till sist låta omgivningen tona fram så du inte går in i saker. Mitt vardagsrum har dock för lite bra golvyta, så jag måste hitta ett lämpligare ställe att spela på.

Hittills har jag mest testat demos, som generellt fungerar bra. De två handkontrollerna är mer exakta än Move-kontrollerna och renderas hela tiden i menyerna så du kan se var de ligger så länge Questen ser dem. De två titlarna jag har köpt är faktiskt appar. Box VR är ett träningsprogram som liknar Beat Saber men mer uttryckligen är till för att fysträna. Det går bara ut på att stå och slå på markörer i takt till musik, men det fungerar bra än så länge. Det återstår att se om jag fortsätter att spela det längre än Wii Fitness en gång i tiden.

Skybox VR är något helt annat, det liknande namnet till trots. Det är en videospelare, som kan ta alla mediafiler du har kopierat in på headsetet och spela upp dem, antingen i en virtuell biosalong eller i äkta VR om det är en sådan fil. Det fungerar väldigt bra, och verkar klara alla standardformat som MKV och MP4 utan krångel. Ännu bättre är att det går att streama direkt från en dator, vilket också fungerar perfekt även vid högre kvalitet. Efter att ha krånglat med det tokdyra Littlstar på PSVR och kopierat filerna på USB-sticka är det oerhört befriande, och även om Skybox VR kostar (numera) är det mycket trevligare med en engångssumma än månadsavgift.

Än så länge finns det alltså inte SÅ värst mycket Quest-specifikt att köra, även om det finns några titlar jag funderar på. Men det finns många andra alternativ. Med sideloading via ett specifikt program kan man köra många fler spel på den, inklusive portningar av Half-Life och Quake 2. Men det allra bästa släpptes i november och blev det som definitivt gjorde mig sugen på en Quest: att kunna koppla den till en dator och använda som ett vanligt Oculus Rift-headset. Kombinationen av flexibel bärbarhet och möjlighet att köra de tyngre PC-spelen är helt unik just nu. Där finns förstås Half-Life Alyx att ge sig på. Det enda som hindrar mig just nu är en futtig adapter för att standardkabeln ska gå att koppla till mina vanliga USB3-portar.

6000 kronor är mycket pengar, och Oculus Quest har inte riktigt uppfyllt sin potential riktigt än. Men när jag får ordning på kablaget och har hittat en lagom rea för att kunna köpa tillbaka mina favoriter, så kommer det att vara riktigt maffigt.

Det här inlägget postades i Oculus, Spel och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.