Jag måste erkänna att jag började vara orolig. När Webhallen först flyttade fram datumet för den kompletta instrumentsamlingen en vecka och det samtidigt började sägas att brittiska förbokare fått sitt paket uppskjutet till november trodde jag att det skulle gå åt skogen även här. Men se, skam den som ger sig. Paketet levererades idag och efter att ha kånkat hem en tung låda kunde jag äntligen sätta igång!
Först kan nämnas att Playstation Store bara hade ett fåtal låtar tillgängliga, men så fort jag laddade upp affären inuti själva spelet så hittade jag majoriteten av mina gamla låtar. Det visar sig att många är taggade som Rock Band 3. Rock Band 4 känner fortfarande av dem och de går att ladda ner och spela, men troligen var det därför inte sajten visste att de fanns. Under kvällen slutade dock affären att fungera så jag får ladda ner allt efter Hearts ”Alone” senare.
Själva spelet då? Jo, tack, det fungerar bra. Jag hoppade direkt in i tourläget och kopplade in både mikrofon (med mitt gamla stativ) och gitarr. Då fick jag i alla fall möjlighet att skapa två figurer till att börja med, som dock måste vara kopplade till separata konton. Det fungerar visserligen okej på så sätt att jag ändå vill ha definierade roller så jag kommer att förbereda figurer till partykvällarna, men så länge jag inte lyckas spela fyra instrument samtidigt kommer jag inte (än så länge) att kunna köra dem i tourläget. Detta ska dock patchas framöver har det lovats.
Dåligt om hattar än så länge, men Aradin är sig hyfsat lik redan.
Som vanligt är det en blandning av förbestämda gig och valfria, men ibland får man också rösta på olika kategorier. Eftersom jag vill kunna sjunga är det kritiskt att få låtar jag kan hyfsat, så det kan vara vanskligt ibland. Mellan tourerna får man olika valmöjligheter som påverkar vilka belöningar som väntar. Fördelen med att inte alltid få välja helt fritt är att man tvingas utsättas för ny musik istället för att för sjuttiofemte gången köra ”Run To The Hills” och ”Total Eclipse of the Heart”, och jag måste erkänna att jag redan har hittat nya låtar att gilla. Startutbudet är mixat, mycket ny musik av blandad kvalitet men också en del klassiker, generellt ganska bra blandning mellan manliga och kvinnliga vokalister också. Mitt bands nya ledmotiv verkar bli ”The Warrior”.
Även om röstningen är lite macklig så öppnar den också för mer levande gig. Jag hade tänkt mig ett par Billy Joel-låtar, men på andra låten bad publiken om ett önskemål, så då blev det hastigt och lustigt ”Bad Romance” istället. För att sedan avslutas med ett valfritt extranummer där jag fick köra ”Piano Man”, vilket gav en himla massa extrapoäng.
Vilket förstås för mig in på bristen på piano. Det är synd och irriterande eftersom jag investerade i en keyboard för förra spelet. Men, det var alltid lite mackligt att byta instrument och stänga av pianot när det helt enkelt inte fanns pianospår på den valda låten, och det var i praktiken bara jag som orkade lära mig hur det fungerade. Nyheten är nu istället freestyle-solon och de är faktiskt geniala. Istället för specificerade, oftast rätt svåra noter får man nu upp generella riktlinjer – att spela långa, korta, snabba eller valfria noter antingen lågt (de reguljära knapparna) eller högt (de extra knapparna längst ner på gitarrhalsen). Sen är det bara att improvisera, och det känns både naturligt och hyfsat precist. Genom att kombinera noter går det att få fram alla möjliga ljud och det skapar snabbt illusionen av att faktiskt vara en gitarrgud. Solona dyker även upp på gamla låtar och det gör även stämsången i de fall där det passar, men eftersom Singstar-mikrofonerna inte verkar vara kompatibla än får jag prova det senare.
Efter all denna tveksamhet är jag alltså positivt överraskad. Mycket av den gamla musiken är redan på plats och de stora glappen är egentligen de gamla spelens ordinarie låtlistor. Pianot saknas inte allt för mycket (än) och det går att krångla sig förbi dumheterna med egenskapade figurer. Sen måste jag visserligen lägga en massa tid på att samla pengar för att ha råd med bättre frisyrer och kläder än det oerhört torftiga startutbudet, men jag ska ju ändå spela tourläget en hel del så då har jag något att sikta på. Hur som helst är det fantastiskt kul att spela Rock Band igen och med ytterligare lite arbete kan det nog bli riktigt, riktigt bra.