I år fyller Amiga 500 trettio, efter att ha visats upp i januari och släppts senare under året. Jag var inte med på tåget från början, men inte så långt ifrån. 1989 sålde vi mitt NES och köpte istället en begagnad Amiga 500, och det var sedan min ohotade spel- och pysseldator i fem år. En hel massa spel hann det bli på den tiden, och för att fira denna fantastiska maskin tänkte jag lista de mest minnesvärda. Jag tänkte först lista trettio stycken (som jag gjorde med NES), men det finns alldeles för mycket godbitar så jag siktar på fyrtio istället. Och det är knappt att det räcker. De där fem åren satte sina spår.
Defender of the Crown
Det kanske egentligen mest var ett grafikdemo, men också ett lagom komplicerat strategispel som lät oss erövra hela England med Ivanhoe (förstås!).
Battle Chess
Schack är tillräckligt kul i sig, men den här legendariska tolkningen av Interplay ersatte alla trista träpjäser med små medeltida arméer som sedan förintade varandra på de mest utstuderade sätt.
International Karate+
International Karate var mest känt som ett C64-spel men det fick en upphottad version till Amiga och trots relativt simpel grafik var det ytterst beroendeframkallande. Jag tror inte att jag någonsin nådde svart bälte, men det är vägen som är mödan värd och allt sånt.
Zak McKracken and the Alien Mindbenders
Bland de kopierade spel jag fick med min Amiga var Zak McKracken ett av de jag spelade allra mest. Som mitt första peka-klicka-äventyr var det fascinerande komplext och oerhört svårt att lista ut knepiga engelska ordvitsar när jag precis hade börjat lära mig språket.
North & South
Den klassiska serien Blårockarna blev ett arkadigt strategispel på nästan alla format, men Amigan hade den bästa versionen. Strategidelarna var relativt enkla, men sedan gällde det att vinna realtidsstrider med tre sorters enheter igång samtidigt, och dessutom lyckas med knepiga plattformssektioner emellanåt.
Nuclear War
Ett cyniskt strategispel som var ett resultat av Kalla Kriget men som kunde vara nästan lika aktuellt idag med nya huvudpersoner. Det gällde att snabbast möjligt bygga kärnvapen och sedan bomba varandra hejvilt tills en ledare stod ensam kvar i den radioaktiva öknen.
Turrican II
Förstås. Det här strömlinjeformade plattformsactionspelet hade drag av Mega Man och Metroid även om det aldrig kunde nå upp till deras spelmässiga briljans. Men i gengäld bjöd det på ett sensationellt soundtrack och rätt bra med variation.
Loom
Efter att ha hajkat världen runt med Zak McKracken blev min nästa äventyrsupplevelse det lågmälda, vackra Loom, som berättade en märklig saga till tonerna av Tchaikovskys Svansjön.
Speedball 2: Brutal Deluxe
Efter en hyfsad föregångare tog pixelgudarna Bitmap Brothers i från tårna och skapade vad som fortfarande är ett av de roligaste sportspelen, med inslag av både rugby och flipperspel. Många försök har gjorts att modernisera det men bara de versioner som håller sig till originalet är något att ha.
Wings of Fury
Långt innan jag egentligen förstod mig på det här med Japan, historia och allmänt hyfs hade jag ohyggligt kul med den här utmanande tvådimensionella flygsimulatorn. Med mitt lilla plan flög jag lågt över japanernas stillahavsöar och skrattade rått åt deras skrik när jag öste ut bombmattor.
Vi tar en paus där, men snart fortsätter jag att berätta om Amiga-höjdare som Moonstone, Lemmings och …. Elf!