Fem år med Amiga 500 satte sina spår och gav mig spelminnen för livet. Här är ytterligare några av de mest minnesvärda.

Frontier: Elite 2
Jag var för ung för att uppskatta Elite men i precis rätt ålder för att fångas av Frontier. Jag tillbringade förmodligen hundratals timmar med att utforska universum, handla, panga pirater och skriva detaljerade loggböcker som tyvärr verkar ha gått förlorade för alltid.

Lemmings 2: The Tribes
Om Lemmings var banbrytande så var Lemmings 2 ännu en av dessa eviga Amiga-uppföljare som gjorde allt större, bättre och roligare. Med lemmlarna uppdelade på tolv stammar blev det mycket mer omväxling både i grafik och i färdigheter, men mest tid ägnade jag faktiskt åt att bygga evighetsloopar på de fria byggbanorna.

Cannon Fodder
”War has never been so much fun” och så var det nog, men jag kom egentligen aldrig så långt i den här föregångaren till DOTA-genren. Men den bisarra intromusiken gör det här spelet oförglömligt.

Rick Dangerous
Idag är ond-bråd-död-plattformare en hel genre i indievärlden. Men även om gamla spel ofta var svåra så fanns det få som kunde mäta sig med Rick Dangerous, en Indiana Jones-ripoff som utforskade aztekiska katakomber och dog gång på gång i djävulskt utplacerade fällor som utmanade både minne och fingerfärdighet.

Gravity Force 2
Gravity Force var ett charmigt men ganska menlöst actionspel med drag av Lunar lander, Thrust och liknande. Den inofficiella uppföljaren expanderade tvåspelarläget och gav oss oändliga valmöjligheter som resulterade i tusentals matcher.

Black Crypt
Visst, Dungeon Master och Eye of the Beholder hade etablerat genren, men de var egentligen Atari- respektive PC-spel och kändes aldrig riktigt hemma på Amiga. Det gjorde istället Black Crypt, som var Activision-ägda Raven Softwares debut och ett toksnyggt, polerat rollspel.

Benefactor
Innan DICE övergav Amigan för alltid lämnade de flippergenren för att sätta ihop ett briljant plattformsäventyr med drag av både Lemmings och Flashback. Med rejäl utmaning och mysig, superpyttig grafik var det en höjdare som aldrig konverterades utanför Commodores format.

The Settlers
Märkligt – jag var mycket mer intresserad av strategispel förut. Kanske för att jag hade mycket mer fritid. The Settlers skapade en hel ekonomi av tillgång och efterfrågan, och små figurer byggde hus eller kutade längs vägarna för att hämta mer virke och sten, som förstås sågades i sågverk eller höggs i bergen av andra små figurer.

Shadow of the Beast II
I ärlighetens namn mer grafik än spelbarhet, men vilken grafik sen! Från det läckra introt till de coola pixlarna med mäktig musik var det en upplevelse i både estetisk design och frustration.

Civilization
Jag testade tidernas strategispel på kompisens PC och var fast besluten att skaffa Amiga-versionen. Jag slet ihop varenda veckopeng tills jag kunde köpa det, och njöt sedan i timtals, trots att spelet gick aningen segare på mitt format.

Vi närmar oss upploppet men fortfarande finns det mycket att minnas. Vad sägs till exempel om Simon the Sorcerer eller Rodland?