Det slog mig idag när jag stod på Clas Ohlson, även känt som gubbdagis. Jag hade plockat med mig kartonger för att sortera upp kvitton, plastfilm för att täcka om några hyllor, och ett set med skruvmejslar. Så rotade jag lite förstrött i en CD-realåda efter The Essential Billy Joel. Herregud, det är ett tecken. Jag är gubbe!
Jag föredrar att tillbringa min tid hemma. Jag tycker det var bättre förr. Jag har en rad kroppsliga skavanker som uppträder någon gång då och då. Jag blir varsam när jag passerar ett gäng skräniga ungdomar, särskilt på kvällen. Jag lyssnar på Dire Straits, Billy Joel, The Beatles och Meat Loaf. Jag har precis börjat träna mig i att använda käpp (om än en käpp som är anpassad specifikt för att spöa svärdsmän). Det är banne mig bara en basker och en folkilsk liten terrier som behövs för att jag ska vara representativ för den genomsnittliga halvpigga sjuttioåringen.
Å andra sidan. Jag spelar spel halva dagarna. Jag samlar på Transformers. Jag äger tillräckligt med spel för att öppna en mindre butik. Jag har ett arkadspel i hobbyrummet. Jag lever på köttfärssås och pannkaka. Det skulle vara en drömexistens för många tioåringar. Så i snitt kanske jag är ungefär rätt ålder ändå.
Så kanske det var låten hette ja!
Det var filmen som hette Walk the Line :P Fel av mig!
Nej du Tim, du var verkligen inte född då för låten heter Walk of Life. ;)
Nu har jag minsann hittat hit, och det var hyffsat mycket av värde jag hittade att läsa. Även fast jag saknade lite spel, men aja jag får väl se till att spela dom själv då…
Hursomhälst så tänkte jag bara meddela att du kan exkludera musikvalet som gubbfaktor, för vem uppskattar inte lite Meatloaf medan man står i köket och lagar kanske just köttfärslimpa, eller Beatles när man är ute och promenerar en fin sommardag. Och vem kommer inte ihåg (förutom oss som inte var födda då, men får njuta av dom på efterhand) Walk That Line av Dire Straits?