Ikimono-gakaris andra skiva bjuder på ett ganska märkligt utbud. Den börjar stabilt och rätt traditionellt med ”Good Morning”, och fortsätter huvudsakligen på samma spår. ”Akaneiro no Yakusoku” är lite långsammare med schlagerkänsla, men annars är det mycket bra pop, som ”Natsuzora Graffiti” och ”Kokoro Hitotsu Aru ga Mama”. Lite mer udda är ”Chikoku Shichau Yo” som har en väldigt stark refräng.

Bland de vanliga popdängorna finns ett par märkliga, lekfulla låtar som ”@miso soup” (inte ens titeln är normal) och den ännu knäppare ”Tokyo Saru Monogatari” (sagan om Tokyos apor?). Jag är inte heller särskilt förtjust i ”Nisemono” och ”Soprano”, som är lite för seg och inte kompenserar det med bättre tryck.

Den enda renodlade balladen är skivans avslutning ”Tsuki to Atashi to Reizouko”, som är en finstämd sång om att filosofera och äta glass mitt i natten, något jag definitivt kan känna igen. Den åtföljs av en akustisk version av ”Akaneiro no Yakusoku” som faktiskt också blir en ballad. Det är de bästa låtarna på en okej men inte sensationell skiva.