Inte långt kvar till VR nu

Rent formellt har jag ingen förbokning på Playstation VR. Det kan visa sig vara ett fatalt misstag den 13 oktober, men jag är inte så bekväm med att förboka när ingen vet om man ens är garanterad en enhet på det sättet. Det är ingen höjdare att ha köpt något och sedan behöva vänta medan andra hittar grejerna (oftast billigare) på annat håll. Så jag tänker chansa, och jaga runt som en galning på releasedagen (och/eller helgen därpå) för att få tag på en snabbast möjligt.

Vad kan vi förvänta oss? Tja, tekniskt sett är jag imponerad av spelen som har visats. Visst, Rez är knappast cutting edge längre, men det är inte alls tal om ”nätt och jämnt Playstation 2-kvalitet”. Det är snarare så att spelen håller god Playstation 3-klass, vilket känns rimligt. Och fullt acceptabelt. Jag menar, jag var hypad när VR bestod av sju polygoner mot en svart bakgrund. Jag kan acceptera grafik i Uncharted-nivå.

Tyvärr kommer den europeiska utgåvan att innehålla färre demospel. Det känns verkligen som att demos är nödvändiga för ett helt nytt format och koncept som det här. Folk kommer inte att springa och testköpa en trave spel för femhundra kronor styck för att se vad som verkligen fungerar. Lyckligtvis får vi ändå några av de mer intressanta spelen. Låt mig ta en titt på vad som komma skall.

* Driveclub var aldrig särskilt intressant sedan jag spelade det på Gamex 2013. Men i VR tror jag att den här bilupplevelsen kan bli betydligt mer intensiv. Det finns med som demo om inte annat, så jag får prova.

* Rigs är möjligen för snabbt och stökigt för att inte vara kräkframkallande, men även det finns som demo. Onlineaction är inte riktigt min grej dock.

* Det gäller också Battlezone, men jag får mer av en skön retrokänsla av det. Det känns lite mer som typ Colony Wars eller G-Police (och varför, varför får inte de en nyrelease nu?). Jag vill testa det först, men det känns mycket sannolikt att jag vill spela mer av det.

* Fated: The Silent Oath är ett vikingaäventyr som bygger mer på handling än på action, och jag har fått löfte om att få testa det, så det ska bli intressant.

* Eve: Valkyrie är egentligen inte alls lika intressant som Elite (som fortfarande inte är formellt bekräftat även om det borde vara givet), men jag vill också prova lite rymdskeppsstrider, som känns som det optimala för det här formatet.

* Rez Infinite ska förstås köpas. Jag har redan Rez och Rez HD, men det börjar vara länge sedan jag spelade det nu.

* Harmonix Music VR är också lockande, även om det verkar vara mindre spel och mer MP3-spelarvisualisering. Jag tycker inte nödvändigtvis att allt behöver vara spel i VR och jag hoppas att fler varierade upplevelser är på gång.

* Allumette har jag ingen aning om vad det är, förutom att det ska vara väldigt känslosamt. Jag får lite vibbar av Beyond Eyes och Lost Winds. Tyvärr saknas det på europeiska demoskivan, men jag får kika närmare.

* Farpoint verkar bjuda på utforskning och action. Jag är fortfarande inte säker på att FPS är en lämplig genre för VR, men det här spelet är i alla fall gjort för VR till att börja med, så jag tror mer på det än ett inklistrat extraläge.

* Superhypercube tar inspiration från Rez och Hål i Väggen, ungefär. Rotera en konstruktion så den passar genom nästa hål. Fez-skapare Phil Fish ligger bakom det här och verkar nöjd med det, så det kan nog bli kul.

* Project Diva X – alltså, jag gillar inte alls vocaloid-grejen. Jag köpte något annat Vita-spel där alla låtar framfördes av samma hemska synthröst. Men jag är ändå lite nyfiken på hur klassiskt musikspelsgameplay fungerar i VR – om det nu är någon större skillnad. Ett demo vore dock betydligt bättre.

* Super Stardust var ett urmärkt spel. Det var också utmärkt i 3D, och jag skulle tro att det blir minst lika utmärkt i VR.

Kollar man på en lista så här är det svårt att se någon uppenbar systemsäljare, något som kommer att revolutionera hur vi ser på spel. Men det är också det som är lite spännande. Väldigt många spel hittills är experimentella, många sysslar med abstrakta koncept (jag såg något om ett klassrum fyllt av delfiner) och det känns på det hela taget lite som vilda västern, lite som spelvärlden innan 1985. Vem som helst kunde göra ett spel, och ingen visste vad som fungerade eller inte. Sen kom Miyamoto och definierade spel med Super Mario Bros. Jag tvivlar på att det spelet finns bland de här, men jag ser fram emot att utforska dem.

Det här inlägget postades i Playstation 4, Spel och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.