Jag blev nyligen rekommenderad att kika närmare på MALINDA, eller Malinda Reese, en amerikansk sångerska med rötter och inspiration i irländsk musik. Som av en händelse hade hon precis premiär för sitt senaste album It’s All True på Youtube, och efter att ha lyssnat på några av hennes egna låtar ”live” efter att tidigare mest kollat på hennes covers köpte jag både den nya skivan och två andra.

It’s All True är en väldigt personlig skiva där texterna behandlar Malindas personliga demoner och relationer. Den inleds med titelmelodin som är en riktigt vacker, dynamisk ballad. Hon berättade att det var den sista hon skrev på skivan och dök upp med den på inspelningsdagen, och den är alldeles utmärkt med väldigt irländsk känsla. Det gäller även ”Brooklyn”, som trots titeln har en väldigt bra livekänsla från valfri pub, med livliga flöjter och medryckande slagverk.

En del låtar är nästan jobbigt personliga, som ”Like It’s The End”, men i ”Between Us And Them” blir det fenomenalt när Malindas vackra röst berättar om hur hennes mormor och mamma växte upp i skuggan av två krig, och hennes relation till dem. Den avslutande ”Collage” är en långsam ballad med vibbar av Iona som växer till ett mäktigt slut.

Love Letter var Malindas debutalbum i halvformat med bara sju låtar men hög kvalitet. Den inledande ”Not The Same” har klar inspiration av ”Come Alive” från The Greatest Showman, särskilt när kören kommer in halvvägs. Men det är ingen blek kopia utan hade lätt kunnat vara med i den filmen.

”Last First Love” är en kort gitarrsång med en fyndig text och väldigt varm, charmig melodi. ”Safely” är en vacker pianoballad med en väldigt speciell refräng. ”Take your hand off my shoulder, but keep your eye on me” är en fantastisk beskrivning av relationen till ens föräldrar.

”Fearless” är också väldigt välskriven och låter som en Disney-låt, av den där väldigt typiska ”jag vill ha”-typen. Pianomelodin är strålande och slutet växer ännu mer.

Slutligen köpte jag The Folks I Love, en EP med fem covers. ”The Parting Glass” är en irländsk folkmelodi och ”Scarborough Fair” är en brittisk ditto. ”Dúlamán” är en klassisk melodi av det irländska bandet Clannad. Betydligt modernare är Ed Sheerans ”Galway Girl”, men i Malindas version slipper vi förstås Ed, plus att hennes tolkning låter som att hon stal titelns irländska flicka från honom. EP:n slutar med en kort men ljuvlig version av Pippins sång från Sagan om Konungens Återkomst.

MALINDA var helt klart en trevlig ny bekantskap och flera av hennes låtar kommer att hamna i spellistan.