Att börja samla på Ultimate Collector Series-utgåvorna från Lego är att hoppa ner i ett kaninhål som är fyllt av ekonomisk ruin. Om man tycker att det är dyrt med modulhusen skrattar Lego åt dig med en serie prylar som börjar på modulhuspriset (sisådär 2000 kr) och fortsätter obegränsat uppåt. Tar man hänsyn till att det mesta sedan länge är ur produktion och kostar det mångdubbla så blir det inte bättre. Flaggskeppet (bokstavligen) Millennium Falcon kostar dig dryga 20000 kronor, om du passar på nu och inte väntar ännu längre.
Lyckligtvis är jag överlag immun mot Star Wars och dess dumheter. Men när jag kikade igenom samlingsboxen med alla filmerna blev jag ändå sugen på att köpa något. Och valet var ganska enkelt. Varför köpa ett plottrigt skepp när man kan köpa en superdetaljerad R2-D2 i ungefär skala 1:3? R2-D2 är ju seriens egentliga hjälte och råkade dessutom vara den första Star Wars-figur jag fick, runt 1983 ungefär. Jag har alltid varit förtjust i den blå astromechen, och vid olika tillfällen har jag funderat på att slå till.
Och nu var det i senaste laget. Jag började söka runt och upptäckte att modellen, som funnits i butiker här i Östersund i flera år, och som varit tillgänglig på flera onlinesajter, nu var spårlöst försvunnen. Det är den obönhörliga Lego-cykeln: först hype ett halvår, sedan ett par år i hyllorna, sedan slut på produktionen och våldsam prisstegring. Men skam den som ger sig. Jag började rota i listan över delar och konstaterade att majoriteten är helt vanliga, framför allt en massa vitt som jag redan har. Det finns några få ovanliga och ett par unika delar, som sladdarna på hans fötter. Så för att inte riskera att bli utan gjorde jag en liten beställning på några av de mer svåråtkomliga bitarna. Samtidigt rotade jag ihop allt jag redan hade och var på god väg. ”Jag köper resten lite längre fram,” tänkte jag.
Sen råkade jag gå förbi på BR Leksaker i Stockholm och hittade det kompletta originalet där, för standardutpriset 1995 kronor. Visserligen hade jag redan lagt ut lite pengar för att börja bygga en själv, men det kändes ändå värt det för att få alltihop på en gång, inklusive låda, manualer och samlardisplay. Så jag bar hem honom, glad i hågen. Bara för att några dagar senare upptäcka att de hade dragit igång en rea där allt Star Wars, inklusive R2-D2, var sänkt med 25%. Jag brukar inte orka engagera mig, men nu handlade det ändå om femhundra kronor. Så jag gjorde en Ove och kånkade tillbaka R2-D2 oöppnad, lämnade tillbaka honom, och köpte honom sedan igen till reapriset. Helt plötsligt var det helt resonabelt.
Så vad har jag då gett mig in på? Bygget tar ordentligt lång tid. Jag hann se halva Empire Strikes Back, hela Return of the Jedi och lite blandat Youtube-krafs efteråt innan jag var klar. Det är förstås proppat med detaljer och ofta knepiga tekniker för att få till alla ovanliga former. R2 är mestadels ihålig men inuti finns en del utfällbara verktyg (som aktiveras av spakar på baksidan) samt det tredje benet när han ska åka runt. Det som saknas är väl teleskopet, en infälld ljussabel och (lyckligtvis) de jäkla flygraketerna från prequel-trilogin, men annars kan han göra en hel del.
Men framför allt är det en väldigt trogen gestaltning av en minst sagt ikonisk karaktär, som gör sig utmärkt i Lego. Trots att han är helt cylindrisk är det en ganska bra illusion runt kroppen. Huvudet är svårare att bortse från, med alla trappstegsytor, men det hade bokstavligen inte gått att göra på något annat sätt utan att specialgjuta hela huvudet.
R2-D2 är en imponerande konstruktion och något som nästan alla känner igen. Han kommer verkligen att pryda sin plats i hyllan. Men skulle jag ändå ångra mig är det ingen större skada skedd. Som begagnad har han redan ett högre pris är det svenska standardpriset och det lär bara stiga. Så skulle jag vilja sälja honom blir det troligen med en liten vinst en vacker dag. Men sälja? Jag vill snarare ha fler. Nu finns det inga fler droids i samma skala, men jag har ju ändå redan påbörjat att samla ihop en … hmmm …
