Året börjar närma sig sitt slut och trots att det kommer massvis av mastodonttitlar är det ganska lugnt på fightingfronten. Ultimate Marvel vs Capcom 3 kommer att dyka upp men personligen är jag rätt ointresserad av det. Och eventuellt kommer King of Fighters XIII men vis av tidigare SNK-spel tänker jag inte ta ut någon seger i förskott.
2012 kommer däremot att bli ett riktigt stort fightingspelsår. Street Fighter x Tekken är förstås det största namnet men Soul Calibur V är nog inte långt efter. Båda släpps under våren. Sedan kommer Virtua Fighter 5: Final Showdown under sommaren. Troligen släpps även Skullgirls, Dead or Alive 5, Tekken Tag Tournament 2 och möjligen ett nytt spel från Arc (det ryktas ju om ett nytt Guilty Gear i HD). Sedan kan man lägga till Persona-fightingspelet, som jag däremot inte tror kommer att bli ett riktigt jättespel.
Ett fullpackat fightingår, och det är faktiskt inte enbart positivt. För vem ska spela alla de här spelen? Även om Street Fighter IV har lockat tillbaka många spelare till genren så finns det bara ett givet antal fightingspelare med så många timmar per dag. Ett annat problem är ju att bra fightingspel per definition stannar kvar länge, och att det finns anledning att fortsätta spela dem i flera år. Det innebär att fightingspelarnas tid under 2012 även kommer att läggas på Super Street Fighter IV, Super Street Fighter IV: Arcade Edition, Blazblue: Continuum Shift, Marvel vs Capcom 2, Marvel vs Capcom 3, Street Fighter III: Third Strike Online, Arcana Heart 3 och även troligen Mortal Kombat 9.
Problemet, om det nu är ett sådant, är att det är en så vansinnigt hög kvalitetsnivå. Alla de här spelen är värda att lägga ner ofantligt mycket tid på att bemästra. Tid som förmodligen inte finns.
Det kommer nog alltid att finnas inbitna fans som håller sig fast vid ett givet spel, men den stora massan kan och vill inte spela allt utan försöker hålla sig till det som är hetast. Det är en sak för oss som ändå förmodligen skulle köpa allihop, men för en mindre inbiten spelare som råkar satsa på ”fel” spel finns risken att de tröttnar på att aldrig hitta bra matcher (särskilt i Europa). De kanske de lämnar genren helt och hållet.
Man kan dra en parallell till MMO-genren, som kan förbruka lika mycket speltid om inte mer. Att World of Warcraft fortfarande nästan har monopol på genren har kanske nackdelar när det gäller valfrihet, men fördelen är att alla vet vilket spel man ska satsa på, som det finns flest spelare att spela med i och som har en rätt garanterat framtid. Men även här ska det bli intressant att se hur Titan påverkar det, och The Old Republic.
Finns det nog med underlag för att alla de här spelen ska få den framgång de förtjänar? Det återstår att se. En sak vet jag däremot. Jag har inte tillräckligt med tid för att sätta mig in i alla så mycket som jag skulle vilja, även om jag hade tjugofyra timmar om dygnet att göra det på.