Fatshark, teamet bakom rollspelet Krater, gjorde sig lite uppmärksamhet i dagstidningarna då de erbjöd sig att åka vart som helst i världen och laga svensk husmanskost åt den som köper spelet för $10000. Men även om man nöjer sig med bara själva spelet får man sig massvis av svensk kultur. I ett framtida post-apokalyptiskt Sverige lever folk i någon sorts Fallout-liknande kåkstäder fast med svenskt tema, och alla heter Gudmor eller Sven eller liknande. Man livnär sig på att söka sig ut i den radioaktiva kratern och banka muterade rovdjur (att vi inte passade på att utrota vargarna medan vi hade chansen…) och söka sig neråt i berggrunden, samtidigt som man fnissar åt geväret Åberg och fiendetypen Brölbjörn.

Till skillnad från Diablo är det här ett spel där man styr tre figurer samtidigt, även om tillvägagångssättet är snarlikt. Det är bara att kuta in i närstrid, veva på lite aggro-effekter på tanken och sedan mangla ner allt som rör sig och kanske hela någon som tar stryk. Hittills har jag kört på det klassiska tank-dps-helare-upplägget men det går att byta ut som man vill, och det finns också ett val mellan närstrids- och avstånds-dps att ta hänsyn till.

Direkt från start fick jag med mig tanken Vidar Rousk, helaren Jalle Kalas och prickskytten Karl Gunnmo, men det är ingen större mening att fästa sig vid dem, för de första figurerna kan bara nå nivå 5 (något jag gjorde efter någon timme) och sen måste man rekrytera nya. Nu väntar en övergångsperiod medan jag lär dem grunderna och sen ska jag fortsätta utforska spelets andra stad, Elmerhult.

Men rent spontant känns det som ett misstag att släppa det här så nära inpå Diablo. Kan lokalpatriotism och ett party-system hävda sig mot hype-giganten? Det återstår att se.