Rashid rockar

Det har blivit en del Street Fighter V de senaste dagarna. Efter en skakig start rullar det på betydligt bättre nu, och jag får generellt nya matcher efter en minut eller så. Jag spelar uteslutande med Rashid – om man ska ha en chans online måste man nog fokusera på en figur i taget. Jag är sugen på Chun-Li också, och Ken är rätt kul när man har vant av sig med tjugofem års reflexer. Men för tillfället alltså Rashid. Som fungerar rätt bra. Här är lite observationer som kanske kan leda till framgång:

* Eagle Spike är ohyggligt bra. Inte nog med att den gör duktigt med skada, den är relativt säker att använda på långt anstånd. En motståndare som har en lång, hyfsat snabb grundattack kan kontra honom efter blockering, så se upp så du inte blir för förutsägbar. Men den kan göra riktigt duktig skada. Mot Hadoken-glada Ryu och Ken kan du också använda luftversionen. Om du kommer upp i luften tillräckligt snabbt kan du kontra innan de kan blockera. Den går också att göra genom att springa framåt och trycka spark, men det är lite förutsägbart. Slutligen går den att göra automatiskt från hans V-skill, MP+MK, genom att bara trycka spark. Notera dock att den, som de flesta dykattacker, inte går att göra när du hoppar neutralt eller bakåt.

* Spinning Mixer har många användningsområden, men den är inte lika stark som Eagle Spike. LP-varianten är väldigt svag och jag använder den sällan. MP har en bra vinkel och träffar det mesta, och den är också ett bra sätt att avsluta en combo. HP är lite mer begränsad då den rör sig helt och hållet uppåt, men den kom till användning mot en crossup-tokig Cammy. Även denna går att göra springande, vilket kan vara bra som omväxling om de väntar sig en spark.

* Låg MK har bra räckvidd och är hyfsat snabb. Använd den ett par gånger då och då för att knycka lite extra energi. Undvik HK om du inte precis har blockerat motståndarens dito, annars kommer du garanterat att åka på stryk. Den är kraftfull men alldeles för seg.

* Hans V-trigger, Ysaar, är utmärkt i slutskedet av en rond. Om motståndaren är relativt nära en vägg, släng ut den. Många vet inte vad de ska ta sig till och försöker hoppa över den, vilket är lönlöst. Den gör hyfsad skada på egen hand och gör dessutom din Eagle Spike snabbare om du åker igenom, men jag har inte utvecklat någon bra teknik för att pressa på. Däremot bör den inte användas om det finns gott om utrymme, då backar bara motståndaren undan tills den tar slut.

* Glöm inte att Rashid har en projektil också. Den är liten och rör sig i en underlig båge så du kan inte växla projektiler med Ryu och Ken, och den är så långsam att du sällan hinner få iväg den på kort avstånd. Men den funkar bra mot hoppande motståndare och ibland är den bra att slänga iväg bara för att distrahera från annat du håller på med.

Rashid passar överhuvudtaget min spelstil väldigt väl. Jag är dålig på att memorera och utföra combos, så jag föredrar pokes, att spela rätt defensivt och att straffa misstag. Eagle Spike är den ultimata poken. Rashid är också väldigt rörlig med vägghopp, springande, rullning och framåtflipp. Nackdelen är att han inte har någon Shoryuken för att ta sig ur trängda situationer. Fördelen är att han inte har en förutsägbar Shoryuken att provocera fram. Och har han bara ett kort ögonblick för att starta en kort combo så kan han använda Spinning Mixer för att segla över motståndaren till säkerhet.

Och så insåg jag att han, bokstavligen, passar perfekt för mitt FighterID: BeardedNerd. Ett ståtligt skägg har han ju, och nörd är han så det räcker.

sf5_rashid

En tanke kring ”Rashid rockar

  1. Erik Malm

    Mmm… Rashid beskrivs som en hit-and-run-karaktär i den officiella guiden. Att ändra sin hopp/attackhöjd med hjälp av Ysaar påminner om BlazBlue-Rachels Silpheed-Drive samt den där virvelvinden i Super Mario 3, och är en mekanik som gärna hade fått ta större plats. (Som sagt ett genomgående drag i V – goda idéer som inte utvecklats i närheten av tillräckligt långt.)

    I väntan på Alex spelar jag mest Necalli (vill ha fler JoJo-inspirerade attacker) och Mika.

    Birdie fungerar, men varför är hans back throw riktigt kul medan hans command throw endast består av headbutts?

    Jag saknar Decapres spelstil, och varken Nash eller Cammy (hennes V-Trigger är nästan Blue Marys ”Mary Escalation”!) kommer speciellt nära.

    Laura känns design- och spelmässigt endimensionell (liksom Abel). Både hon och F.A.N.G. hade dessutom bättre concept art.

    Ken och Dhalsim har fått ett par välbehövliga uppdateringar, Claw och Karin duger (men inte mer), och resten är lika tråkiga som vanligt (ugh, Zangief).

    Slutligen påminner https://www.youtube.com/watch?v=wDki_mgABN8 om https://www.youtube.com/watch?v=R7DDnpw2T68&feature=youtu.be&t=15m16s

Lämna ett svar