Man kan tycka att vissa saker är oföränderliga. Vatten är vått, solen är varm och jämtlänningar är dryga. Andra saker kan vara fakta men ändå ändras med tiden. USA:s president är svart, Justin Bieber har en karriär, coca cola-fudge säljs inte längre. Och så finns det saker som man aldrig kan vara säker på om de stämmer eftersom det bara är åsikter: Gud finns, Aftonbladet suger, engelsmän kan spela fotboll.

Men ibland händer det att orubbliga fakta inte längre visar sig stämma. Det kan vara ett resultat av forskning eller av att världen faktiskt förändras på ganska omvälvande och ibland otäcka sätt. Jag kan tycka att jag inte är allt för gammal, men i skolböckerna som jag började med stod en massa saker som är ren och skär lögn. Numera.

Pluto är den nionde planeten i solsystemet
Rada upp solsystemets nio planeter. Haha, kuggfråga. Vi har numera bara åtta, men i gengäld har vi fått fem nya dvärgplaneter i grannskapet, inklusive Ceres som därmed har gjort en ganska cool karriär från godtycklig asteroid till lika viktig som Pluto. Men solsystemet fortsätter att utvecklas och vi kommer förmodligen att hitta ännu fler dvärgplaneter i takt med att vi får bättre teleskop. Det är ganska fantastiskt egentligen, att vi inte har bättre koll på vår egen bakgård. Och när vi ändå talar astronomi, prova att räkna antalet månar. Jag vill minnas att Jupiter och Saturnus imponerade med runt tio månar medan Neptunus kunde ståta med två och vi hade en enda. Nu har båda jättarna över sextio vardera, medan Neptunus har tretton. Fem av dessa upptäcktes 1989 och de övriga under 2000-talet. Jag minns barndomens prydliga uppslag i Universum och Jorden där hela solsystemet komplett med månar var uppspaltat. Jag skulle tro att det är lite rörigare idag.

En annan viktig skillnad i det här ämnet är att vi också har hittat en rad planeter utanför vårt solsystem. De första bekräftade dök upp 1992 och sedan dess har vi hittat massvis, inklusive ett par som liknar Jorden. Problemet är bara att de ligger ohyggligt långt bort, men ändå med galaktiska mått praktiskt taget i grannbyn.

Brontosaurus var en dinosaurie
Om man ber en godtycklig unge att räkna upp dinosaurier kommer garanterat tyrannosaurus, triceratops och brontosaurus att finnas med på topp fem. De tre är mainstream, sen finns i raskt nedstigande led tuffingar som stegosaurus, diplodocus, pteranodon och, åtminstone sedan Jurassic Park, velociraptorer. Problemet är bara att brontosaurus aldrig har existerat. Det var bara ett nytt namn på vad som visade sig vara en apatosaurus. Det här missförståndet klarades egentligen upp redan 1903 men har levt kvar som etablerad ”sanning” så länge att vi fortfarande på åttiotalet glatt lärde oss om brontosaurusar, även om jag hade hyfsad koll på apatosaurus också, åtminstone till namnet. Sen kan det också påpekas att pteranodon inte är en dinosaurie heller, de är visserligen reptiler men tillhör en annan överordning, flygödlor.

Jag är ledsen för att jag aldrig har funnits.

Neanderthalare var en annan ras och utrotades av våra förfäder
Neanderthalare är ett etablerat begrepp och den arketypiska grottmänniskan som befolkade Europa långt innan övriga fick för sig att masa sig hit. Jag fick lära mig att våra ståtliga homo sapiens till förfäder lämnade Afrika lite senare, åkte upp till Europa och raskt bankade skiten ur de hopplöst primitiva neanderthalarna, innan vi slog oss ner för att uppfinna tryckpressen, ångmaskinen och The Beatles. De blev en parentes, möjligen en tragisk sådan beroende på hur man ställer sig till folkmord. Med tanke på att de levde i trehundratusen år är det lite synd att de inte fick leva i trettiotusen till för då hade vi haft dem bland oss (och förmodligen kört stenhård apartheid på dem). Men på sistone har flera DNA-undersökningar visat att icke-afrikaner delar flera procent av sitt mitokondrie-DNA med neanderthalarna. Det innebär att vi är rätt nära släkt. Det är mycket möjligt att din ur-farfar för femtiotusen år sedan var en neanderthalare. Vi utrotade dem inte, vi assimilerade dem. Vi har lite grottmänniska i oss allihop.

Helium finns i oändliga mängder
Helium är det näst vanligaste grundämnet i universum, så man kan ju tycka att det inte borde vara något problem att dra i sig en flaska och låta riktigt roligt i några minuter. Men tydligen börjar vi få slut på helium. Problemet är att det bildas naturligt i gasfickor, men vi utvinner helium betydligt snabbare än det produceras. Till skillnad från många andra ämnen, som går att återanvända, kan helium försvinna helt från Jorden eftersom det är lättare än luft och därför enkelt kan lämna atmosfären. Än så länge är det inget (uppenbart) problem och man kan enkelt köpa en uppsättning partyballonger och en tub att fylla dem med. Men förr eller senare kommer vi att få slut och då blir det väldigt jobbigt, eftersom helium förutom att få oss att låta som myror även används till industriell och medicinsk kylning, bland mycket annat. En ljusglimt existerar dock: får vi bara ordning på fusionskraft så kommer vi att som en bieffekt kunna producera hur mycket helium vi vill.

Torsk är vardagsmat och lax är lyx
Ett block torskfilé och en gnutta ost spelar huvudrollerna i ett drama om den sämst tillagade hemkunskapsmåltiden någonsin. Men det var ingen större förlust. Torsk finns ju i oändlighet. Lax är däremot något man bara kan bjuda på ibland – liksom kyckling för den delen. Så var det då, så är det inte nu. Lax har nämligen fördelen att den går att odla i industriell skala, medan torsk måste leva fritt. Om man sedan fortsätter att fiska upp mer än vad som naturen kan erbjuda, ja, då håller det inte i längden. Östersjön har nästan tömts på torsk, på grund av utfiske och ekologiska förändringar. Även internationellt betraktas fisken som hotad. I frysdiskarna har den generellt ersatts av hoki, som ett tydligt exempel på att inget varar för evigt. Och vi får väl se hur länge det håller, Greenpeace flaggar för att hoki möjligen också är överfiskad. Sen får vi väl börja ge oss på mört eller nåt.

Världskartan
Jag började lära mig geografi i slutet av åttiotalet. Badumtish. Ja, det är verkligen ett skämt i sig. Nog för att länder har krigat och flyttat gränser i alla tider, men kommunismens fall innebar att vi fick riva ner alla Europa-kartor och börja om, bara något år senare. En hel hord av nya Sovjet-stater att lära sig, ett delat Tjeckoslovakien, ett splittrat Jugoslavien. Och det är inte bara här i krokarna, att dela upp sig i utbrytarstater verkar vara på modet. Nu senast (om jag inte har missat något) var det Sudan som blev Sudan och Sydsudan. Och ibland verkar länder byta namn bara på pin kiv, men jag är i alla fall fortfarande fast övertygad att det finns länder som heter Zaire och Burma.

Finn fem(hundra) fel

Ja, det är sex exempel på saker som har förändrats drastiskt på bara 20-30 år. Vilka etablerade sanningar har blivit falska om ytterligare trettio, eller hundra år?