Jag köpte Lords of Shadow 2, för ettan var faktiskt riktigt utmärkt och Mirror of Fate hade sina stunder. Men alltså… missar jag något eller är detta genomuselt? Efter en stark start där Gabriel/Dracula jagar bort en hel armé, inklusive en flygande paladin och en hundrameters steampunk-mecha, så tycker jag att det är strålande. Men sen hoppar vi framåt till nutid, där det första spelet slutade. Dracula är en uttorkad föredetting, det kan man väl ta. Men upplägget där en groteskt ful Zobek i kostym skickar runt Dracula på infiltrationsuppdrag är så korkat att jag häpnar.

Det största problemet med Lords of Shadow 2 är att det utgår från att jag är en idiot. Allt är ohyggligt övertydligt. Dra i en spak – kameran panorerar över till en dörr som öppnas, och står kvar där i tio sekunder för att jag absolut inte ska kunna missa vad som hände. Få möjlighet att förvandlas till en flock råttor (wtf?), vilket sedan markeras med virvlande skuggor och en fet knappikon. Allt som går att interagera med hamnar automatiskt i siktet.

Och trots det är spelet otydligt, ologiskt och ogenomtänkt. Jag måste använda en magisk kraft för att komma vidare, men det finns inget sätt att fylla på den förutom att springa tillbaka och slåss mot samma gäng fiender igen. När jag närmar mig en imponerande syn så blir det en mellansekvens som panorerar iväg och visar upp den imponerande synen… innan jag faktiskt kommer till den. Varför inte låta mig gå dit själv? Lägg sedan till tröttsamma troper som radiomedhjälpare (även om Patrick Stewart är per definition hundra gånger mer awesome än Hope så är det lika jobbigt som i Lightning Returns), eviga QTE-sekvenser (som, tack gode gud, går att stänga av) och en karta med otydliga pilar som hela tiden visar vägen, så blir det en studie i modern speldesign när den är som sämst. Nämnde jag att de har utannonserat DLC där man får spela som Alucard?

Och så är det segt, segt till förbannelse. Småanimationer som att Dracula fyller på energi genom att äta hjärtan som är utplacerade i statyer (mitt i en biologisk forskningsanläggning), när han stoppar in handen i nån sorts tortyrgrej för att få delar av en längre energimätare, när han tuggar i sig en bedövad motståndare för att få mer energi, när han kallar på en varg som visar vägen – allt detta innebär 5-20 sekunder av att titta på samma animation igen, om och om igen.

Jag tänkte uthärda allt det korkade och spela igenom det bara för att se hur historien tar slut, men jag vet inte. Jag tror jag skiter i det, uppriktigt sagt. Det här är så långt från Symphony of the Night eller Rondo of Blood man kan komma, och rätt långt från Lords of Shadow också, faktiskt. Det känns som ett av de allra värsta exemplen på att mainstreama ett spel. Istället för ett Castlevania har Mercury Steam försökt göra ett Metal Gear Solid korsat med Resident Evil. Och misslyckats på alla tre punkterna. Kan någon förklara varför jag ska lägga en sekund till på det här?

Och förresten, så jäkla originellt är det inte att spela som Dracula. Soma Cruz, någon?