Jag gillar att forska och grotta ner mig i det mesta. Att ta reda på fakta och bygga upp en bild av vad som hände har jag sysslat med i en rad fiktiva världar, men på sistone har jag forskat i ett ämne som verkligen intresserar mig: mig. Per definition är släktforskning något väldigt personligt med ringa intresse för andra, förutom möjligtvis om man upptäcker att man är sjumänningar genom en gemensam anfader på 1800-talet. Men jag tänker ändå berätta lite om mina fynd framöver, om inte annat för att inspirera till din egen forskning.
Själv har jag nog haft tur, eller också är det väldigt enkelt att släktforska idag. Sverige har sanslöst välbevarade dokument över befolkningen, något att tacka generationer av nitiska präster för. Jag hade också turen att ha en del jobb redan gjort, så att mormors, farmors och delar av morfars släkt redan var framtagna. Så när jag köpte programmet MinSläkt i höstas och satte mig ner för att plita in allt jag kände till redan gick det snabbt att komma igång, vilket förstås är ett stort plus. Det kan vara svårt att hitta motivation om man inte hittar förbi sin mormorsmor, särskilt eftersom det kan vara väldigt svårt att hitta information om folk födda efter år 1900, om inte släkten själv har den informationen liggande. Å andra sidan kan en stunds rotande i gamla fotoalbum hjälpa till mycket där.
I julas var databasen Indiko tillgänglig gratis. Min farfarsfar var svår att hitta men lyckligtvis visste jag vad min farfars farfar hette, och via honom (Frans August Sundberg-Stor) kunde jag dyka långt bakåt i historien. Ända tillbaka till sent 1600-tal gick uppgifterna och det räckte gott för mig – mitt främsta mål med den här forskningen är att åtminstone känna till alla mina anfäder fem generationer bakåt. Det som saknas är farfars mors och farfars farmors släktingar, det kommer jag att få rota vidare i.
I sommar ska jag åka hem och kolla i fotoalbumen igen, besöka lite gravar och även åka över till Finland, till Österbotten där farmors släkt finns. Tydligen finns en bok om hela den släkten så det ska bli mycket intressant att titta på. Men annars låg mitt forskande nere för tillfället… tills jag fick ett meddelande från MyHeritage. Jag hade lagt upp den närmaste familjen där men inte orkat stoppa in mer uppgifter eftersom jag inte ville betala för ett abonnemang. Det räckte för att en annan släktforskares uppgifter skulle matchas med mina, och jag blev inbjuden till en annan tolkning av det Sundbergska släktträdet. Där hade de kommit längre och på farfars sida fanns anor ända tillbaka till slutet av 1400-talet vilket är ungefär hur häftigt som helst.
Sen gjorde jag lite moderna efterforskningar och hittade paret som hade gjort forskningen; en kusin till min farfar, och hans fru. Igår ringde jag upp dem. De blev förstås ordentligt förvånade men vi pratade ett bra tag och utbytte uppgifter. Nu håller jag på att komplettera mitt träd med det som de hade lagt upp, och så ska jag skicka över de uppgifterna som jag har men de saknade. Tänk så det kan gå!
En sak kan jag i alla fall konstatera: jag är så renrasig norrlänning som det förmodligen går att bli. Min urfarfar Jon Olsson bodde i Skellefteåtrakten redan på 1500-talet och min urmorfar Johan Nicolai Laestadius flyttade upp till Arjeplogstrakten från Ångermanland, vilket verkar vara det sydligaste jag kommer. Alltid något att vara stolt över!