En av tidernas tveklöst smartaste personer, Stephen Hawking, har avlidit. Det är förstås en stor förlust men också en stor lycka att han ändå kunde leva så länge och bidra med så mycket av sin briljans. Jag läste hans klassiker Kosmos – en kort historik, och det är fascinerande hur han kan förklara extremt komplicerade fysiska fenomen på ett relativt enkelt sätt (jag säger relativt, för det är saker som jag inte kunde hänga med i trots ett ganska hälsosamt intresse). Han var med och tog fram hela begreppet kring singulariteter och var banbrytande inom forskningen kring svarta hål. Men han var också förstås fascinerande på det sätt han hanterade sin sjukdom. Hawking blev ju närmast en ikon med sin rullstol och sin röstsyntes som aldrig uppgraderades bortom den burkiga datorrösten, men alltså, att utveckla alla dessa teorier och hålla föredrag och skriva böcker trots att han var helt förlamad är en makalös bedrift.

Jag kan rekommendera filmen The Theory of Everything och framför allt Hawkings egna böcker för lite mer inblick i detta enastående geni.