Det var ett tag sedan jag spelade Terraria, men efter att ha tillbringat alldeles för många timmar med att kolla på Totalbiscuits och Jesse Cox äventyr blev jag sugen på att spela igen. Eftersom PS3-versionen var ospelbar i coop valde jag att köpa spelet till PS4 den här gången, i förhoppningen om en stabilare spelupplevelse. Och det blev det, men det är också massvis av nya grejer som inte fanns i den ursprungliga versionen, vilket gör det spännande att utforska på nytt.

Och som förut går det att spela precis hur mycket som helst. Innan vi satte igång tänkte jag förbereda lite. Samla på mig lite startutrustning, hitta lite användbara grejer. Mest bara se till att jag kom ihåg kontrollerna. Det blev sisådär åtta timmar på lördagen innan jag kunde slita mig. Och sen blev det cirka sju timmar till i coop. Hemligheten är att det alltid finns något nytt att sikta mot, och det går både att leta specifikt efter grejer som behövs eller bara utforska och se vad man stöter på. Vi ägnade timtals åt att bara gräva runt mellan grottor och leta efter spännande metaller eller gömda byggnader. Sen råkade vi springa på en underjordisk labyrint som vi gärna hade utforskat om det inte vore för att det behövs särskilda nycklar för att komma in.

Det enskilt bästa med Terraria är den eviga kreativiteten. Inte nog med att man kan bygga sin helt egna fästning (som jag precis har lyckats bestycka med automatiska pilfällor), det går också att ta sig an fiender på olika sätt. Själva stridandet är rätt simpelt men i gengäld går det ju att förbättra förutsättningarna. För att besegra Skeletron fixade vi en praktisk arena utanför templet, och bästa sättet att avvärja flygande fiender är att bygga väggar runtom så de inte kan fly.

Nu återstår det att se hur länge vi fortsätter att roas, men kollar man på allt som går att bygga längre fram i spelet så är det bara att konstatera att det räcker praktiskt taget för evigt. Och blir man sedan klar så är det bara att dra fram en ny värld och se vad som finns där …