Nakano ligger en bit väst om det riktigt centrala Tokyo, praktiskt nog på samma linje som Shinjuku och Akihabara (och vårt hotell). Så efter en lång men väldigt smidig resa anlände vi till Nakano. Alldeles precis när man kommer från stationen och går ut på norra sidan finns en köpgalleria, och fortsätter man rakt genom den kommer man till Nakano Broadway.
Nämnas bör att det mesta här öppnar 12, så vi fick återigen fördriva lite tid i en av de många arkadhallarna (ack, vilket öde!). De flesta har mest UFO Catchers och en massa jobbiga kvasimobilspel, men till höger från ingången sett fanns en Namco-brandad hall som åtminstone hade en del kul i olika genrer. Jag fick ordentlig valuta för pengarna genom att spela bekanta spel. Förutom unika titlar som Tekken 7, Dissidia och Pokken Tournament verkar standardkonceptet vara Nesica Live, där flera spel, allt från Hyper Street Fighter och Under Defeat samsas i samma maskin som Blazblue och King of Fighters XIII. Jag körde en sväng Blazblue med Taokaka, och sedan en bra bit genom Arcana Heart med Maori. Sen var jag osäker på om jag hade spelat Chaos Code (det hade jag, men det mesta hade jag glömt), så jag valde Hermes. Det gick relativt bra, tills en skum medelålders herre gick förbi och kikade skumt på mig. Sen gick han över till den andra maskinen och pang, ”Here comes a new challenger”! Det blev en intensiv match mot Cait & Sith, men jag skötte mig hyfsat för att inte ha spelat spelet på typ två år. Efter två förluster fick det dock räcka. Mandarake hade öppnat.
Liksom i Akihabara har Mandarake allt möjligt i spel, prylar, serier och … porr. De tar också upp stora delar av Nakano Broadway, även om det finns andra butiker, både nördprylar och annat. Mycket är uppdelat i teman – japanska superhjälteserier typ Kamen Rider har en helt egen Mandarake-butik. Själv gillade jag mest butiken på andra våningen som hade ett sanslöst Transformers-utbud. Förutom en stor del av Masterpiece-samlingen fanns superrariteter som Black Zarak, flera Botcon-boxar, King Poseidon, Brave Maximus, Diaclone-versionen av Wheeljack och mycket, mycket mer. Jag plockade upp Masterpiece Bumblebee här så jag kunde stryka honom från listan. Jag var också på väg att köpa en magnifik figur från Walkure Romanze (vad det nu är) men jag insåg att lådan skulle ta halva resväskan bara den.
I Nakano Broadway hittade jag också lite mer vintagegrejer, med hela butiker för urgamla japanska leksaker (typ 60-tal). Det fanns också ett stort utbud av dockor (av typen Volks/Obitsu) med valfria huvuden, frisyrer och annat. Animation cels fanns det också gott om, men hur fett det än vore med en originalbild från Princess Mononoke så är det inte värt 20.000 kronor.
Vill man nördshoppa behöver man helt enkelt besöka både Akiba och Nakano, men eftersom det är helt inomhus är Nakano bättre en regnig dag. Det känns också lite mindre turistigt, även om många västerlänningar hittar dit.