I början av nittiotalet var Transformers första storhetstid över, och utbudet började spreta rejält. I USA hade det dalat snabbare och många sena G1-figurer kom överhuvudtaget inte dit. I Europa fanns intresset dock kvar ett tag till, kanske tack vare den utmärkta serietidningen som gick till 1991. På baksidan av de sista numret fick vi reklam för udda figurer men också en gigantisk gestalt, Overlord. Han var en Powermaster, som den nya Optimus Prime, men hade TVÅ motorer som förvandlades till småfigurer, och själv blev han både två fordon och en bas. Men han dök upp för sent för att vara med i någon sorts media.

På sistone har Titans Return-serien gett oss en rad extremt obskyra figurer, med Targetmasters som Misfire, Triggerhappy och Slugslinger, klonerna Wingspan/Pounce och Fastlane/Cloudraker, och Monsterboten Doublecross. Men det är nog inte därför Overlord dykt upp igen till slut, utan mest på grund av hans sensationella porträttering i IDW-serierna.

Han dök upp som fullständigt bindgalen Decepticon-befälhavare på en avlägsen front, med en personlighet som skulle få Joseph Conrads Kurtz att framstå som en stabil och civiliserad människa. I miniserien Last Stand of the Wreckers driver han ett fångläger som är ohyggligt brutalt även med Decepticon-mått mätt, och när han senare bryter sig loss på ett Autobot-skepp blir det massaker. Kort sagt en fascinerande snubbe.

Som Titans Return-figur tillhör han ledarklassen i samma storlek som Optimus Prime, men det är en ganska enkel design som inte känns lika påkostad som denne. Han delar vissa kroppsdelar med den tidigare Sky Shadow, men som vanligt byggs det om väldigt mycket och Overlord har ändå mycket av sin ursprungliga design. Som robot kan han välja att bära flygplanscockpiten på armen (som den gamla leksaken) eller på ryggen. Via en väldigt simpel förvandling delas han till ett enkelt flygplan och en liten tjock tank. Han kan också bli en bas, men den är av den klassiska typen ”roboten sitter ner och manspreadar”. Som alla större Titans Return-figurer har han ett Titanmaster-huvud som också förvandlas, men här täcks det av en hjälm. Overlords gamla gimmick med dubbla Powermasters simuleras lite av att man kan stoppa två Titanmasters under hans bröstplåtar, men det känns mer som slöseri med utrymme.

På det stora hela är Overlord en okej figur men inget speciellt. Hans larger-than-life-personlighet är svår att gestalta i en ganska enkel leksaksform och han skulle behöva utbytbara ansikten och händer som en samlarfigur för att komma till sin rätt.