Vem ska rädda Vita?

För sju månader sedan skrev jag att läget såg dystert ut för 3DS och Vita. Det gör det inte längre – för 3DS. Efter en kavalkad av Nintendos starkaste titlar och löften om kommande storspel som Monster Hunter och Castlevania är jag inte längre orolig. 3DS har lyckats med konststycket att efterträda både DS och PSP, med en kombination av pekarspel och en lagom kraftfull prestanda som möjliggör mer komplexa spel utan att kräva enorma produktionsvärden.

Vita däremot. Vilket sorgebarn. Vi är sex månader efter premiären och närmar oss ett år efter den japanska, och releaselistan ser ut ungefär som 2005 för Gamecube. Förutom något nerladdningsbart som Sound Shapes kommer inga nya spel under augusti, vilket är närmast skandalöst. Nio titlar under perioden april till september. Nog för att Gravity Rush var bra och en trogen bärbar version av Little Big Planet är lovande, men det är knappast några massiva systemsäljare.

Imorgon håller Sony sin konferens på Gamescon i Köln. Två nya titlar ska visas upp, men även om båda skulle vara Vita-exklusiva är det ett väldigt smalt utbud. Sedan har de det halvintressanta Soul Sacrifice och multiformatspel som Playstation All-Stars. Utöver det kommer Assassin’s Creed (som verkar riktigt lovande) och Call of Duty, som vi fortfarande inte har sett röken av. Det är ungefär så långt tredjepartsstödet sträcker sig.

Det hjälper inte att många lovande spel har blivit oförklarligt försenade. Den fräscha tvådimensionella monsterhackarsagan Dragon’s Crown var en av mina främsta anledningar att ens köpa maskinen och spelet skulle släppas bland de första titlarna, nu finns det tvivel på att det ens kommer. Street Fighter x Tekken skrällde med exklusivt material men nu hinner konsolversionerna få det flera månader innan spelet har hunnit släppas. DJ Max Technika Tune börjar kännas lite som den sista chansen, men det verkar kräva import då ingen europeisk release är på gång. Och jag är realistisk nog att inse att ett Ouendan-liknande spel med koreansk musik knappast kommer att erbjuda någon mainstreamframgång. Persona 4 Golden, slutligen, har inte heller någon europeisk release och det återstår att se om Atlus kommer att dumma sig med regionsskydd i det spelet som i Persona 4: Arena.

Inte ens den utlovade bakåtkompatibiliteten med PSone har dykt upp i tid, även om jag lutar starkt åt att Sony kommer att släppa den i samband med Gamescon. Fast det är ändå gammal skåpmat. PSP har redan fyllt behovet av att spela om gamla PSone-klassiker i bärbart format och det är i praktiken bara ett gäng rollspel som fortfarande håller.

Om Vita ska kunna göra något större avtryck borde de snarare satsa på PS2-spel. Metal Gear Solid 2-3 och Final Fantasy X (och Persona 4 för den delen) är en bra början, men det finns många andra halvgamla klassiker som jag gärna skulle passa på att spela om, men som jag inte riktigt kan prioritera att offra dyrbar tv-tid för. Ett portabelt Final Fantasy XII skulle praktiskt taget på egen hand fylla all min lediga tid, liksom en Suikoden-samling. Det vore också lämpligt att få spela igenom Jak & Daxter som förmodligen skulle trivas utmärkt på hårdvaran.

Men i slutändan kan inte konverteringar rädda ett format, i bästa fall möjligen hålla det vid liv. Jag tror inte heller på portabla systerspel utvecklade av b-team, även om Assassin’s Creed alltså kan bli rätt bra. Vita behöver ett flaggskepp, något beroendeframkallande rollspelsaktigt, något som Pokemon, Monster Hunter eller Diablo, utan att vara en ren klon. Något som passar så bra för bärbart format att det inte finns någon anledning att köra det på konsol. Frågan är bara om Sony har kapacitet att skapa ett sådant spel?

Det här inlägget postades i PSVita, Spel och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.