Snart släpps Super Mario 3D World, det första spelet i Nintendos räddningsaktion för att få fart på Wii U. Och det ser väl mysigt ut, med massor av smarta idéer och co-op och en massa sånt. Men själv har jag väldigt, väldigt svårt för att engagera mig i Mario längre, trots att Super Mario Galaxy var ett av den förra generationens bästa spel. Jag är ofantligt less på den feta lilla rörpularen, hans tjoande och hans standarduppsättning av tillbehör. Och jag är inte ensam. Problemet med Mario-spelen är inte att de har blivit sämre, utan att vi har vuxit ifrån dem.
Det finns en teori om att Mario-spelen egentligen bara är skådespel och att det är därför som karaktärerna ena sekunden kan ägna sig åt lite slappt brädspelande för att i nästa sekund försöka knuffa ner varandra i lava. Det var särskilt tydligt i Super Mario Bros 3 där själva bakgrunderna hängde från kulisserna och spelet började med att ridån gick upp.
Är det inte dags att få gå bakom kulisserna? Konceptet har gjorts flera gånger: Vem Satte Dit Roger Rabbit, Wreck-It Ralph, Epic Mickey… spel eller filmer där vi får realistiska tolkningar på väldigt orealistiska världar. Disney är väl den mediajätten vid sidan om Nintendo som har tillräckligt bred och lång historia för att göra ett sånt här projekt intressant, och det fungerade ju där.
Det skulle kunna vara ett plattformsspel, men det kunde lika gärna bli ett traditionellt rollspel eller ett äventyrsspel i stil med The Wolf Among Us (även det en nytolkning av klassiska berättelser och figurer). Men huvudsaken är att det skulle vara ett berättartungt spel.
Tänk dig goombas med stödkrage efter att ha blivit hoppade på så många gånger. En bullet bill som är pacifist. Wart som desperat vill ha ett nytt gig. En terapisession med shyguys och boos där ingen säger något på hela tiden. Pauline som rabiat ex-flickvän. Yxbröder med handledsskador. Och om man breddar vyerna utanför Mario-världen och börjar blanda in allt möjligt ur Nintendo-historien, då kan det minst sagt bli episkt. Devil World, Kung Fu, Pro Wrestling, Donkey Kong 3 (Stanley skulle kunna vara huvudperson eller sidekick i stil med Oswald i Epic Mickey). Det skulle kunna vara ett rollspel där bortglömda hjältar som Takamaru (Nazo no Murasame-Jo), Bubbles (Clu Clu Land) och Hayato (Ouendan 2) skulle få göra uppror mot att kändisar som Mario och Link får alla uppdrag och all uppmärksamhet. Tänk dig att besöka Mario-skrapan där en blasé och bortskämd Mario behandlar dig som skit och där varenda vägg är täckt av Game of the Year-affischer.
Det skulle kunna vara briljant, men det skulle också kräva ett enormt stycke självdistans som vi egentligen inte har sett sedan Segagaga eller Simpsons: The Game. Och det vore betydligt svårare än att fortsätta prångla ut gedigna men ack så trista plattformsmästerverk.
