Jag fastnade direkt för Sarah Alainn efter att ha hört hennes sång i slutmusiken till Xenoblade: ”Beyond the Sky”. Efter lite efterforskningar på Youtube visade det sig att hon var en relativ nykomling, fast med massor av talang. Sedan dess har hon hunnit med att göra sånger till de japanska rollspelen Chaos Rings och Time Travellers, och dessutom hunnit släppa sin första skiva, Celeste. Jag var förstås tvungen att köpa den.
Att jag springer och köper spelsångerskors skivor är inget nytt påfund. Jag har skivor av Risa Ohki (från Final Fantasy: Vocal Collections och arrangerade Suikoden-skivor) och hennes band Pageant och Mr Sirius, två av Emiko Shiratori (Final Fantasy IX), ett samlingsalbum med Faye Wong (Final Fantasy VIII), en singel med RIKKI (Final Fantasy IX) och ett helt gäng av Joanne Hogg (Xenogears, Xenosaga) och hennes Iona. Och lite bra musik har jag hittat på vägen, så det är inte helt bortkastat.
Hur som helst, Celeste är en blandning av lugna ballader från olika håll, inklusive lite oväntat Sverige i form av fiolmelodin Koppången. Sarah har ett imponerande omfång i sin röst, men hon tenderar att gå lite väl högt för min smak. Det fungerar bäst när hon är mer dynamisk, som i Joni Mitchells ”Both Sides Now”, men ibland blir det nästan påfrestande gällt. Dock fortfarande tonrent och skickligt. Jag är också väldigt förtjust i hennes uttal av ”home” och ”go”, det är någon speciell accent där som troligen kommer från hennes blandade bakgrund.
Jag ska inte inbilla mig eller någon annan att hon kommer att bli någon superstjärna, men att ha blivit upplockad av Universal är knappast småpotatis och jag skulle tro att Sarah Alainn har stor potential i musikalgenren, och förhoppningsvis får vi höra henne i fler spel framöver.