Det är inte ofta jag installerar om allt på datorn, men nu när jag bytte hårddisk blev jag så illa tvungen. Många program behövde flyttas från C: medan de allra minsta kunde stanna kvar. Det kan vara ett himla mackel att få program att fungera, är det inte borttappade installationsskivor så är det borttappade installationskoder. Båda de problemen slipper jag med en uppsättning grymma program som kostar precis noll kronor. Här är programmen jag använder mer eller mindre dagligen.

Note Tab Light har varit en trogen följeslagare sedan 1999. Jag kör på version 4.6 av gammal vana men det utvecklas fortfarande nya versioner. Det fantastiska med Note Tab gentemot normala texteditorer är att det inte lägger in några som helst formatmallar. Programmet är gjort för att redigera HTML-kod, men även skriva ren text. Filerna tar upp minimalt med utrymme – det kan tyckas som irrelevant med 2 terabytes hårddiskar men med alla tusentals texter jag har skrivit skulle det börja dra ihop om varje var en uppsvullen doc-fil på 40 kilobyte. En annan fördel med Note Tab är att det automatiskt öppnar upp alla dokument på flikar. Återkommande dokument som jag uppdaterar allt eftersom finns alltid tillgängliga. När jag skrev för tidning var det också ovärdeligt att kunna anpassa fönstret så jag får exakt 100 tecken per rad för att kunna skriva precis rätt längd utan att konstant kolla textstatistiken.

Open Office täcker in de behoven som Note Tab inte klarar. Det är mer eller mindre en klon av Office som innehåller motsvarigheter till Word, Excel, Powerpoint och Access. Möjligen saknas lite funktionalitet men för mig passar det utmärkt och jag slipper köpa dyra officiella licenser. Tack vare Note Tab är det Calc jag använder mest i det här paketet.

yEd är ett väldigt specialiserat program som samtidigt är nödvändigt för att hålla ordning på min Universal Game Crossover Chart. I det här smidiga programmet kan man koppla ihop noder och bygga flödesscheman mer eller mindre i oändlighet.

Audacity är allt vad jag behöver när det gäller att redigera ljud, vare sig det gäller att klippa bort något irriterande segment i en MP3 eller att fixa bakgrundsmusik till någon video. Tidigare körde jag med Cool Edit Pro men varför skaffa dyra versioner av såna program numera när Audacity fixar allt galant?

JWPce är ovärdeligt om jag vill skriva något på japanska, eller för den delen översätta specifika tecken. Jag skaffade den första versionen när jag läste japanska 1999, men senare versioner tillåter också betydligt snyggare TrueType-teckensnitt. Programmet är lite bökigt att komma igång med och konfigurera, men väldigt användbart när det väl rullar.

Winamp, originalet och fortfarande den smidigaste musikspelaren. Jag stänger av alla equalizers och konstiga bibliotek och har en väldigt slimmad spelare som jag bara kan lasta i musik i efter behov. Windows Media Player? Nej tack.

VLC täcker in samtliga videoformat jag kan tänka mig, och är väldigt smidig med alla inbyggda codecs. Programmet är också relativt resurssnålt och funkar därför perfekt för att se på film på min klenare netbook.

GIMP är inte mitt mest använda grafikprogram (det är Paint Shop Pro 7), men det är gratis och rätt snabbt. Därför stoppade jag in det på netbooken för att kunna använda den som scanningsdator (eftersom min gamla scanner inte gillar 64-bitars Windows). Här finns massvis med funktionalitet som säkert skulle kunna ersätta större program i de flesta fall.